Annons
Kommentar

Henrik Ennart:10 tips: Så avslöjar du fuskforskningen

SvD skrev i går om att experter varnar för en sjunkande kvalitet på forskningsstudier som sprids på nätet. Men hur vet jag om ett forskningsresultat går att lita på? SvD:s vetenskapsreporter Henrik Ennart delar med sig av 10 tips om hur han försöker undvika vanliga fallgropar.

Publicerad

Ja, jisses. Hur förklarar jag enkelt skillnaden mellan bra och dålig forskning?
Det finns några tumregler som jag själv använder för att sålla fram guldkornen. De är inte perfekta men ger vägledning. En bra inledande sondering är att prata med ett par oberoende forskare för att höra deras syn på saken.

  • Var publiceras studien? I en ansedd tidskrift är konkurrensen om utrymmet hård och förhandsgranskningen extra noggrann? Varning: även här kan dålig forskning leta sig in.
  • Är forskarna nya på området? De som följt en fråga länge och publicerat många studier har oftast mycket bättre koll. Risken är att de kan ha låst sig vid en uppfattning eller en metod och kan ha svårt att tänka nytt.
  • Vem har betalat? Detta ska anges i studien. Leta efter intressekonflikter. Många studier är sponsrade av tillverkare för att få fram hälsoargument för den egna produkten. Det här behöver inte betyda att studien är dålig, men hur vet vi att det inte finns andra resultat kvar i skrivbordslådan som inte visade samma sak?
  • En stor studie är bättre än en liten. En stor studie gör att risken för slumpmässiga fel minskar. Men även stora studier kan ha fel. Kanske designades de för 15 år sedan utifrån tankar som inte längre är relevanta.
  • Vad mäts? Jag brukar alltid titta efter om man räknat riktiga dödsfall eller bara en markör som blodfetter, vilket är den vanligaste budgetlösningen. För att kunna räkna på dödsfall måste studien vara stor. Nästa fråga är om det är rätt dödsfall? Flera studier om rödvin har visat på minskad dödlighet i hjärtsjukdomar, men glömt bort att redovisa total dödlighet i alla sjukdomar.
  • Se upp med reviewartiklar. Myndigheter som SBU och nätverk som Cochrane och World cancer research fund publicerar löpande bra rapporter där de systematiskt går igenom all forskning på olika områden. Men dåliga data blir inte bättre för att de slås ihop. Många genomgångar är snarare debattinlägg från forskare som presenterar sin egen falangs resultat.
  • Det är bättre med en försöksstudie där forskarna följer en grupp från början till slut medan en effekt testas, än studier där man via enkäter och intervjuer i efterhand försöker förstå vad som hänt.
  • Det ska finnas ett slumpmässigt urval utan stort bortfall. Studien ska vara dubbel-blind så att varken forskare eller deltagare vet vem som ingår i kontrollgruppen. Resultatet ska vara statistsikt säkerställt. Även stora studier som genomförs på ett bra sätt och tycks ge tydligt resultat kan vara fel i en stor andel av fallen. Den osäkerheten ligger i metodiken. Därför är ett grundkrav att resultatet kan upprepas av andra forskare. Det går bara om metoden redovisas tydligt.
  • Är studien registrerad på förhand? Det är förstås stentrist att efter hårt arbete få ett resultat som inte visar någon effekt. Men i materialet kanske det finns ett oväntat resultat som verkar spännande. I det läget händer det att forskare ändrar sin hypotes så att den passar bättre. För att undvika sådant fusk bör alla studier registrera vad som ska undersökas innan arbetet påbörjas. Ingen registrering = varningsklocka.
  • Finns det en teori? Det finns massor av slumpmässiga variationer som helt saknar samband. Ett resultat väger tyngre om det bekräftar en hypotes som härletts ur en teori som i sin tur baseras på tidigare resultat.
Annons
Annons
Annons