Recension

Sport & Fritid1–0 till Operan

Idrotten härmar livet. Och genom bland annat idrottsvärldens och sportjournalistikens terminologi härmar livet idrotten i retur. Det är den rundgången med sina ömsesidiga speglingar som Thomas Jennefelt och Niklas Rådström gjort till opera.

Under strecket
Publicerad
Eva Sahlin som hopperskan.

Eva Sahlin som hopperskan.

Annons

Sport & fritid, tillika ett ämne i spelet Trivial Pursuit, är en titel som är en sorts idémässig utgångspunkt. Undertiteln är det oblyga ”En opera om liv och död”.
Det har blivit ett slags drömspel. Huvudpersonen Laura upplever en kris, har kanske ”gått in i väggen”. Hennes liv är plötsligt varken mer eller mindre än ett ”famntag sammanpressad luft” som dimper ner i form av en fotboll. Det är en absurd berättelse om hur Laura finner sig indragen i en värld som plötsligt är ett mischmasch av idrottssymbolik; av tävlingar, av segrar och av utslagning, allt under översinseende av kostymstrikta domare och med Domardjäveln som ett slags diktator. Så småningom lyckas hon i en livsavgörande ”slutstafett” kliva av den radiokommenterade cirkusen. Hon försvinner, lämnar walk-over och blir fri, utan att man egentligen vet något om vad denna ”frihet” innebär.

Niklas Rådström har skrivit en text som berusas av sin symbolik. Det flödar ibland över, framför allt i första akten när livets arena så att säga mäts upp. För texten tycker ibland lite för mycket om sig själv: den dunstar i metaforer och naturlyrik, den kråmar sig i bilder men tillåter sig sällan att ta mark, smutsas, svettas, slå eller blöda. Det är en sorts verbal fåfänga som emellanåt leder till kraftlöshet och löslighet, särskilt som gestalterna i operan redan i sig själva utgör symboler i ett idrottsschema över livet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons