Annons
X
Annons
X

10/8: ”Jag måste ställa mig i de kämpandes led”

Elow Nilson, 19 år, har åkt till Paris för att jobba på hotell. Men på några få veckor har alla turister flytt staden. Nu väntar han på att ta värvning som frivillig i Franska främlingslegionen.

(uppdaterad)
På bara några få veckor har turisterna flytt från Paris. Ovan några soldater fotograferade 30 juli 1914  på ett kafé.
På bara några få veckor har turisterna flytt från Paris. Ovan några soldater fotograferade 30 juli 1914 på ett kafé. Foto: PHOTOS 12/ALAMY

10 AUGUSTI 1914

Elow Nilson är en 19 år gammal svensk, från Gustavsberg utanför Stockholm, men bosatt i Paris. Hans ursprung är enkelt: pappan är gravör. Nyfikenhet och med all sannolikhet också brist på arbete har fått honom att lämna hemlandet och flytta till den franska huvudstaden, där hotellindustrin alltid har gott om säsongsarbete att erbjuda. Han arbetar i köket. Nilson är lång och smal, har kantigt ansikte, ljusa ögon, bred, markerad överläpp, rak näsa. Han bär det cendréfärgade håret prydligt kammat i en sidbena.

Krigsutbrottet kom som en överraskning för Nilson – i detta är han ingalunda ensam. Det har gått så fort, så ofattbart fort att bli förd från ett liv och en stad i djupaste fred till… ja, något helt annat, något okänt och ovant.

**För knappa två veckor **sedan befann sig Paris fortfarande mitt i turistsäsongen, och hotellet var hotellet fullbelagt, in till sista bädd. Men nu har turisterna checkat ut, brådstörtat. De av hans arbetskamrater som är tyskar eller österrikare har redan rest hem. Eller så har de bara försvunnit. (Polisen gör sina räder och samlar ihop oönskade utlänningar.)

Annons
X

Nilson var först förbryllad, ja närmast chockad, över vreden, över kraften i de lössläppta känslorna – i ett brev hem skriver han senare att ”här hände saker som ni i den lugna flegmatiska norden ej kan göra er en föreställning om”. För en knapp vecka sedan såg han två tyskar bli lynchade mitt inne i Paris, på Champs Elysées:
De blev övermannade och fullkomligt flådda varefter den uppretade folkmassan sparkade och spottade på deras lik. En hemsk syn som jag väl aldrig skall glömma.

**Trots all sin förvåning **och skepsis har Nilson bestämt sig för att ta värvning, i den franska armén. Alla de där lössläppta känslorna har även rivit honom med sig. Så starka är de. Det som verkar ha avgjort det för honom, förutom enkel äventyrslusta, är åsynen av arbetskamrater som tar farväl av hustru, barn och hem:
 

Då kan ej heller jag stanna efter, jag måste ut till fronten, jag måste ställa mig i de kämpandes led. Jag är ung och stark, ingen har jag som skulle bli ekonomiskt beroende av mitt eventuella frånfälle, och även om jag det haft tror jag ej jag skulle ha aktat därpå i min iver. Intet kunde numera hålla mig tillbaka. 1

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Just nu syns hans stora rädsla **vara den gängse bland frivilliga: att kriget skall ta slut innan de hunnit komma i strid. Denna dag läser han i tidningen att tyskarna intagit den belgiska fästningsstaden Liége. De franska trupper som gått över den tyska gränsen in i Elsass har börjat dra sig tillbaka. Det är inte bra.

    Peter Englund

    Annons
    Annons
    X

    På bara några få veckor har turisterna flytt från Paris. Ovan några soldater fotograferade 30 juli 1914 på ett kafé.

    Foto: PHOTOS 12/ALAMY Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X