Foto: Mr Voon
Mat & dryck

Viggo Cavling: ”Köttigt på Herr Voon”

Viggo Cavling konstaterar att Mr Voon står sig bra i den tuffa asiatiska konkurrensen i Stockholm.

För några månader sedan läste jag en tråkig bok som heter Fördel kvinna. För det första var texten humorbefriad, men värre var att den innehöll deprimerande nyheter för mig som man. Att inse att ens eget kön är ansvarigt för en stor del av världens olycka är inte upplyftande. Boken driver tesen att det finns två sorters män: de som är okej och de som är ohjälpligt efter. De senare får inget jobb, ingen kvinna, motionerar aldrig och äter usel mat. Detta leder till att de dör i förtid.

Annons
X

Gruppen okej-män är så populära att de ofta hinner med två äktenskap och två barnkullar. Om det i dessa familjer kommer två flickor blir det inga fler barn. Men om det däremot först kommer två pojkar blir det ofta ett tredje barn. Då hoppas föräldrarna på en söt och väluppfostrad flicka som kan gå på universitetet och få en fin utbildning.

För första gången i mänsklighetens historia är alltså flickor värda mer än pojkar. Jag vet att män fortfarande äger mer och har högre lön på jämförbara arbeten. Men jag tror att även detta kommer förändras eftersom mäns största fiende inte är kvinnor, utan deras egen självbild. Många män skulle få det bättre – både socialt och ekonomiskt – om de sökte sig till traditionellt kvinnliga yrken som vård, utbildning och omsorg, men machokulturen sätter stopp för detta. Allt enligt boken Fördel kvinna.

Finns det då något område där män fortfarande kan leva ut sin inre vilde? Ja, att döma av krogbranschens #metoo-uppror tycks restaurangvärlden vara ett fält där muskelmassa är viktigare än hjärnceller. Det gäller inte bara personalen, utan även gästerna.

För drygt två år sedan öppnade Melker Andersson och Danyel Couet jättekrogen Mother mitt i Stockholm. Krogen var banbrytande, både för att gästerna beställde via digitala plattor i borden och för att maten var extra nyttig. Skärmarna försvann snabbt, tekniken och de stressade stockholmarna blev aldrig kompisar. Luncherna var populära, men på kvällarna gapade den stora krogen ofta tom. Kvinnorna åt en sallad och drack ett glas vin, men männen uteblev. De vill ha rött kött, rött vin och en rejäl bea, annars kommer de inte alls. Följaktligen fanns det inte en människa på Mother efter klockan 22 en vardag.

undefined
Foto: Mr Voon

En stor krog i city kan inte överleva enkom på att servera lunch. Följaktligen byggde Melker och gänget om stora delar av sin moderkrog. Strax före jul återinvigdes den nedre delen av restaurangen som Mr Voon, en storebror till F12-koncernens Miss Voon på Sturegatan. Lockropet för att få männen till Smålandsgatan stavas kött. "Sveriges största utbud av wagyubiff" är nyckelmeningen. Wagyu-kött är världens dyraste och produceras i Japan. För att må bra lär kossorna dricka öl och få daglig massage. Följaktligen blir det en snygg marmorering, alltså rikligt med mättat fett insprängt i det röda köttet. Jag skulle tippa att det är ungefär lika nyttigt som att sleva i sig socker och smör.

För 1 500 kronor kan du äta wagyu i tre varianter. Detta ska enligt krogens egen uppgift vara billigast i stan. Men jag är ingen köttoman utan beställer in Mr Voons avsmakningsmeny för 790 kronor. För denna summa får jag fem rätter. Vi adderar en liten anka, en liten kalventrecôte och skaldjur.

Besöket sker en vardag och jag är den ende i lokalen som har två barn med mig. De övriga gästerna ser ut att vara mellanchefer och konsulter inom kommunikation. Lokalen är ganska mörk, med dämpad belysning och svarta bord.

Efter 15 minuter utan så mycket som en brödbit fylls bordet med små fat. Mumsigast är majs i tempura. Avokado med kunsei och wakame som strössel funkar, men det är lite mat för 90 kronor. Det blir nästan slagsmål om den lilla hamburgaren med anklever. Brödet är en aning för torrt, men å andra sidan är anklevern en smekning på tungan. Vi får två spett med fisk och skaldjur. Ena gången är såsen hälld över, andra gången serveras den gula såsen i skål bredvid. Jag föredrar det sistnämnda, men fisken mår förträffligt oavsett.

Vid mitt besök har det gått några veckor sedan öppning och köket och service passar inte riktigt som hand i handske. Men personalen vet vad som finns på menyn och kan förklara vad som är vad. Kanske att dumplingen på anka är något för stark. Även den gröna chilin i laxsashimin är riktigt het, men det funkar. Hamachi (gul tonfisk) med jalapeño är ännu en rätt i denna tuffa division. Det är en tämligen stolt pappa som konstaterar att barnen äter det mesta på bordet med stor aptit. Om jag ska klaga en smula skulle det vara bra med en eller två matigare rätter på avsmakningsmenyn. Alltså en säker bukfylla. Jag vet att fler män skulle uppskatta det.

Vi avrundar med två desserter. Eleganta på gränsen till strama är körsbären med kanelglass och en sockerkaka i botten. Texturen i kakan är precis som jag vill ha den, varken för degig eller för smulig. Mina barn uppskattar dock efterrätten melon med mjukglass mer. Det finns något lekfullt över efterrätterna som jag gärna sett mer av bland varmrätterna. F12-gruppen har alltid varit bra på läckra såser.

Avslutningvis tror jag att den gamla Mother-publiken kommer hitta något nyttigt på menyn nu också. Och de män som vill äta kött behöver alltså inte längre vara rädda för att gå hit.

Mr Voon står sig bra i konkurrens med de andra asiatiska krogarna som öppnat i Stockholm de senaste månaderna. Om Tako och Kasai är två hippa fritids på Östermalm och Tong den coolaste fritidsgården på Södermalm, är Mr Voon en restaurang för 30-plussare utan vare sig skägg eller tatueringar.

undefined
Foto: Mr Voon

Till Toppen