Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Christopher Hunt.
Perfect Guide

Stefan Löfven: ”Jag känner inget agg mot min mamma”

Runt hörnet från Olof Palmes gata, i en nedgången krog med vadderade trämöbler och brun bardisk, sitter Stefan Löfven vid ett fönsterbord och stirrar ut i luften. Han undrar hur han hamnade här.

Annons

– Jag är fosterbarn och hade en sagolik tur som fick växa upp med två föräldrar på landsbygden, säger han. Jag hade kunnat möta ett annat öde. Vilket vet jag inte. Det hade kunnat gå hur som helst.

Han sopar några osynliga smulor från bordet.

– Det hade kunnat gå bra även här i Stockholm, där jag föddes, jag vet ju inte det, men det hade också kunnat bli något helt annat. Många som hamnade i fosterhem har beskrivit en annan verklighet än något tryggt och lugnt. Istället har det varit tvärtom. Så man vet inte hur det hade slutat. Det hade kunnat bli ett annat liv.

En timme tidigare: en svart bil med tonade rutor bromsar hastigt in framför restaurangdörren. Två säpovakter med öronsnäckor och bister uppsyn rör sig på var sida om Stefan Löfven genom den tomma lokalen. Förbi staplade lunchbrickor, sponsorglas och orörd salladsbuffé och vidare in i matsalen där statsministern placeras vid ett hörnbord med en kopp kaffe och en bit morotskaka. Det har gått fyra månader sedan januariavtalet slöts – partiuppgörelsen som efter en höst av politisk turbulens gav Sverige en ny regering. I 73-punktsprogrammet som förhandlats fram av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet syns stora skattesänkningar, däribland ett avskaffande av värnskatten. Stefan Löfven menar att det var ett pris värt att betala för att stänga ute Sverigedemokraterna.

– För mig var det ett ideologiskt vägval att stå upp mot högerextremism. Det var stunder när det var riktigt svårt, vi kom från olika håll och skulle samlas. Alla fyra skulle kliva upp från bordet och säga till sina väljare: ”Det här fick vi”. Men det fanns en genuin ambition att vi skulle anstränga oss.

Vad var mest smärtsamt att kompromissa kring?

– Jag hade inte valt att ta bort värnskatten eftersom det är en skattesänkning för de som har mest. Men ett avtal ska man titta på i sin helhet. Att stå upp för det toleranta samhället är en seger för mig. Vi hade inte fått till det utan de andra partierna.

De senaste åren har arbetarpartier sett en väljarflykt till högerpopulismen. I Frankrike har nationalisten Marine Le Pen lockat arbetarväljare, i USA har Donald Trump vunnit delar av Demokraternas väljarstöd och i Sverige röstade var fjärde LO-medlem på Sverigedemokraterna i valet 2018.

– Högerextremister har alltid de rätta svaren. Det finns inget samhällsproblem som inte går att skylla på invandrare. Men den vägen fungerar inte. I USA har det politiska systemet förstelnat och polariserats i två krafter – Republikaner och Demokrater – som inte kan mötas i kongressen. Då blir det stillestånd och det märker väljarna som till slut tänker ”Nu måste vi hitta något annat”. Det var en stor drivkraft för mig i januariavtalet: om vi i svensk riksdag inte ens förmår att få till en regering, utan sitter i varsitt hörn, blir de här krafterna ännu starkare.

Makarna Löfven har två hem: Sagerska palatset i Stockholm och fritidshus i Höga Kusten. Musiken som spelas i bilen upp: Thunder Road, Öppna Landskap, Söndermarken. ”Jag gillar Ulf Lundell, Bruce Springsteen, Lars Winnerbäck och Laleh, men går lika gärna och sätter mig på operan. Vi har säsongskort på Operan och det är ett fantastiskt sätt att koppla av”.
Makarna Löfven har två hem: Sagerska palatset i Stockholm och fritidshus i Höga Kusten. Musiken som spelas i bilen upp: Thunder Road, Öppna Landskap, Söndermarken. ”Jag gillar Ulf Lundell, Bruce Springsteen, Lars Winnerbäck och Laleh, men går lika gärna och sätter mig på operan. Vi har säsongskort på Operan och det är ett fantastiskt sätt att koppla av”. Foto: Christopher Hunt.

Stefan Löfven föddes i Stockholm. Mamma Margareta, ensamstående i Aspudden, hade redan ett barn. Hon klarade inte av att ta hand om ett till. Biologiska pappan var frånvarande och dog två år senare utan att någonsin träffa sin son. På beslut av barnavårdsnämnden lämnades Stefan Löfven, en månad gammal, bort till ett barnhem på Liljeholmen och hamnade slutligen hos en fosterfamilj i Ådalen. Paret Iris och Ture Melander – hemsamarit och skogs- och fabriksarbetare – hade redan tre barn och tog emot pojken från Stockholm. Tanken var att han skulle återvända till sin biologiska mamma – men han blev kvar i Sollefteå. Ett sår som aldrig läkte hos modern.

– Jag och min biologiska mamma pratade mycket om det och jag såg på henne att det skavde. Jag sade ”Du behöver inte tänka på det, jag känner inget agg”. Till slut insåg jag att hon aldrig kommer över det. Hon kommer känna så hela livet. Det är svårt.

Stefan Löfven hade kontakt med mamma och storebror Ulf under hela barndomen. Det var en uppväxt med två mammor: ”Mamma Iris” och ”Mamma Margareta”.

– Vi brevväxlade och hon skickade födelsedagspresenter och julklappar. När jag sedan blev äldre kom en önskan om att lära mig mer. Ju äldre du är desto mer medveten blir du om ditt ursprung.

20 år gammal – på rent infall under ett besök i Stockholm – ringde han på hos mamma i Kärrtorp. Hon öppnade dörren och brast ut i gråt. Efter flera möten utvecklades i en relation i vuxen ålder. Gör det något med självkänslan att bli bortlämnad?

– Nej. En mamma lämnar inte bort sitt barn om hon inte har ett riktigt bra skäl. Jag har inte känt något agg, jag har haft ett gott liv.

Stefan Löfven blev politiskt engagerad som 13-åring. Han följde med sin pappa på politiska möten på Sunnersta Folket Hus och mamma Iris – aktiv i Socialdemokraternas kvinnoklubb – hjälpte honom att starta en egen SSU-klubb 1972. Vad hade arbetarna i barndomens Folkets Hus tyckt om politiken han för 2019?

– De hade förstått att om man inte får 51 procent av rösterna så får man inte bestämma allt själv. Det sitter gjutet i arbetarrörelsen. Alla begriper det.

Hur har din bakgrund format dig politiskt?

Jag växte upp med föräldrar som var arbetare och deras värderingar har påverkat mig. Plikt och rätt. Senare i livet har jag förstått att min bakgrund betytt mer än så: ett barn vars mamma inte kan ta hand om honom lämnas inte i sticket. Vi hjälps åt och så ska ett samhälle fungera.

Språket formar politiken. Ord stöper tankar och idéer. Ofta är det i begrepp och uttryck, samhällsutmaningar och värdegrunder, trygghetsfrågor och Sverigemodeller, som väljarna blir bortdribblade.

– Den politiska retoriken kan bli för stel och otydlig. Vi måste uttrycka oss mer begripligt. Säg att vi pratar om ett tillskott till pensionärer. Vad är det då? Jo, människor har jobbat ett helt yrkesliv och lika förbaskat har de svårt att få det att gå ihop på ålderns höst. Det är fel.

Har du kommit på dig själv med att använda klyschor?

– Jo, jag har absolut känt den känslan. Jag har inget exempel, men jag har tänkt ”Det här blir inte bra”.

I början fick du kritik för ett begränsat språk – har du utvecklats retoriskt?

– Det vore märkligt annars! Om man börjar svetsa lägger man kanske inte de finaste strängarna de första månaderna. Men har man gjort det ett antal år blir det bättre och bättre.

Stefan Löfven mötte kärleken som 34-åring. Ulla Johansson arbetade som sekreterare på samma företag och paret möttes i ett pappersärende på kontoret. Hon var gift, hade två barn, separerade. 11 år senare – 2003 – gifte de sig. Makarna har inte skaffat några egna barn.

– Det har blivit så att jag inte har några barn. Det är klart att jag tänkt att det vore mysigt att ha en liten som kommer och säger ”Pappa”. Det är ingen sorg som plågar mig, men jag har funderat på det.

Stefan Löfven har precis kommit hem från Sankt Petersburg och ett möte med Vladimir Putin. Första mötet mellan en svensk statsminister och en rysk president på över 20 år. I samband med Arktiskt Forum pratade man klimatförändringar, kränkningar av luftrum – och ishockey.  

– Vi måste ha en relation med Ryssland. Det är en stor och viktig granne och det var dags att en svensk statsminister träffade en rysk president. Putin är också intresserad av sport och han tyckte att det borde vara ett svenskt ishockeylag i ryska ligan KHL. Jag sade att laget jag håller på, Modo, inte riktigt är i form för det. Vi måste snäppa upp oss.

2018 träffade du Donald Trump i Vita Huset – hur var det mötet?

– Det var varmt och generöst. Jag blev väl mottagen och det var bra stämning, på ett klassiskt amerikanskt vis. När vi kom in på politiken märkte man att vi är olika. Politiskt skiljer vi oss åt, men personligt var det inget konstigt.

Klassresan – från Sollefteå till Vita Huset – känns svindlande?

– Det är långt från Sunnersta Folkets Hus till Ovala rummet, haha. När jag är där så är det fullt fokus på arbetet, men efteråt kan jag slås av det.

Stefan Löfven är ensam om sin resa. Han nämner titeln på Göran Perssons bok – Aldrig ensam, alltid ensam – som en träffande beskrivning.

– Du är hela tiden omgiven av människor, även hemma i lägenheten där du ofta har kontakt med någon på telefon. Så i den meningen är du inte ensam. Men å andra sidan är du precis det. För när det ska fattas ett ytterst beslut finns det ingen att vända sig till.

Stefan Löfven vänder sig om, kikar över varje axel.

– Alla kan vända sig till någon och jag kan inte göra det. Jag är ytterst ansvarig och i den meningen är jag alltid ensam. Men jag tror att min bakgrund har gjort mig trygg nog att stå själv. När jag tänker tillbaka, blundar och ser min uppväxtmiljö och den resa jag gjort, att stå där vid vägrenen med pappa, så känner jag att det i sig har gjort mig stark.

Till Toppen