Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Andreas Johansson.
Perfect Guide

Peter Forsberg: ”Jag var bra i två matcher”

Philadelphia, april. Peter Forsberg sitter med handen om en kall Budweiser och kollar text-tv i mobiltelefonen. Plötsligt avbryter han sig – en missad målchans på tv-skärmen framför honom – och ropar:

Annons

– Han är så jävla dålig!

Det kan ju vara bra för ligan om de förlorar…

– Va?!

Ögonen – förstorade av slipade bågar och plötslig vrede – söker oförstående efter meningen i att en förlust kan föra något gott med sig.

– Han kan ju inte skjuta!

Även här – i en vipbox högt ovan isen, med en fotbollsmatch som pausunderhållning under NHL-mötet mellan Philadelphia Flyers och New York Rangers – träder det berömda tävlingstemperamentet fram. En vinnarinstinkt som resulterat i två OS-guld, två VM-guld, två Stanley Cup-vinster och nu en investerarkarriär som sträcker sig från ett internationellt skoföretag till ett svenskt klockmärke.

– Jag kan bli halvsur i business om någon gör något tveksamt legalt, säger han. Som om någon stjäl en affär framför näsan. Då kan jag få ”svartögon”, som man säger i hockeyn. Men som spelare var jag mer aggressiv eftersom där var allt så svart och vitt. Man vann eller förlorade. Någonstans går ju affärer ut på att båda parter ska bli glada.

Två timmar tidigare har han vandrat en Eriksgata genom Philadelphia Flyers hemmaarena. På parkeringsplatsen lyfter ett gäng hockeyfans blicken från gasolgrillen, slår ut med armarna och ropar ”FORSBERG!”. Nere i katakomberna hejdar sig en vaktmästare med moppen i skurhinken, får plötsligt liv i blicken, haltar fram och ger Peter Forsberg en kram. Utanför omklädningsrummet utbrister en lagledare ”Godfather!” och tar svensken i sin famn. Trots att Peter Forsberg bara spelade knappt två säsonger i Philadelphia Flyers bemöts han som en legendar. När maskoten Gritty tränger in med ett tv-team i boxen jublar publiken högre än när hemmalaget gör entré.

Peter Forsberg själv sitter med handen i en popcornskål och filosoferar kring sin företagarfilosofi.

– De som jag går in i affärer med måste ha samma passion som jag själv, säger han. Spelade man hockey med någon som inte ville täcka skott med skallen blev det inte bra. Det måste finnas samma passion.

2018 gick han in som delägare i svenska klockmärket Carl Edmond, grundat av Stockholmsentreprenören Ali Nouri 2017. Finns det några paralleller mellan Peter Forsberg som idrottsman och investerare?

– Jag dyker inte bara upp och tror det ska gå bra. Precis som med ishockeyn försöker jag alltid att komma förberedd. Ta OS-straffen 1994 som exempel. Jag studerade Corey Hirsch och visste att han gick ut långt. Så är det även i affärsverksamheter där jag hela tiden försöker förbättra marginalerna och vara så förberedd som möjligt.

Med 13 NHL-säsonger och en plats i Hockey Hall of Fame tillhör Peter Forsberg tidernas största svenska idrottsikoner. Uppväxt i Örnsköldsvik blev ishockeyn ett sätt att kunna vara sig själv.

– Utanför rinken var jag otroligt blyg och vågade inte säga någonting. Men på isen fanns det tydliga regler att följa och jag förstod hur saker och ting funkade. Där fick jag utlopp för mina känslor. Hockeyn har hjälpt mig jättemycket. Bara att ha en trygg plats där man känner att man hör hemma.

Foto: Andreas Johansson.

Många stora idrottsstjärnor har svårt att finna sin identitet efter karriären. För Peter Forsberg – som redan som aktiv spelare började investera i fastigheter och importera en ny sorts båtskor i gummi som fick smeknamnet foppatofflor – var övergången enklare.

– Jag satte mig in i verksamheter utanför hockeyn tio år innan jag slutade spela. Men när jag lade av tillfälligt 2001, tog ett mellanår, fick jag känna på det. Jag var hemma hela året och det var deprimerande. Det var svårt att gå på gatorna i Denver och möta folk. Jag kunde spela, men gjorde det inte. Jag förstår dem som får det lite jobbigt i vardagen när de lägger av.

När karriären avslutades 2011 satte Peter Forsberg sig i skolbänken.

– Jag gick en så kallad MDA – en ledar- och ekonomiutbildning för idrottare som ska börja sina nya liv. Det var bra, inte bara för utbildningen, utan för att få en samhörighet och känna att man inte var ensam i det där.

Hösten 2018 flyttade Peter Forsberg med familjen till Schweiz. Skomärket Inuikii har huvudkontor i Zürich och tillsammans med fästmön Nicole Nordin är han delägare och partner. Han beskriver en försiktig inställning i affärslivet.

– Jag kan inte gå tillbaka och spela hockey. När karriären är över slutar de pengarna att ticka in. Jag vill spekulera säkert så att jag inte hamnar på gatan, om man säger. Men sedan har vi ett fastighetsbolag som en säker investering, så att vi har kunnat ta lite risker med startups.

Finns det någon egenhet i din person som blir en superstyrka i karriären?

– Jag gjorde ett personlighetstest och då var den spatiala förmågan – att lösa situationer – i topp. Det är som att ha ett bra spelsinne, studsar pucken på ett visst sätt kan jag räkna ut var den hamnar, och det kommer till användning även i affärer.

Hur tävlingsinriktad är du privat? Kan du bli förbannad när du spelar golf med prins Daniel?

– Jag är ju inte som när jag spelade hockey. Jag kunde säga vad som helst till motståndarna men jag kan inte säga vad som helst till Daniel. Men jag har svårt att spela golf utan att skriva ner resultatet för hela rundan.

Skymning i Pennsylvania. Regnet har slutligen lättat. Peter Forsberg sitter på bussen norrut. Blicken fäst ut genom fönstret: båtvarv och kranar, våtmark och hamnar. Han funderar på om han, i jakten på att ständigt bli bättre, kanske har varit hård mot sig själv.

– Jag tyckte aldrig att jag var bra, säger han. Jag såg aldrig videoklipp med mig själv och tyckte att jag var duktig. Jag var bra två matcher i min karriär. ”Gud var bra jag var idag” hade jag aldrig kunnat säga.

Vissa menar att man presterar ännu bättre om man är schysst mot sig själv.

– Det hade nog varit lättare och man hade nog mått bättre. Samtidigt är det inte bra att luta sig tillbaka och vara nöjd. Men det är inte världens roligaste vardag, eftersom man aldrig är nöjd.

Han brister ut i skratt. Utanför fönstret sträcker sig Delawarefloden hela vägen ut i Atlanten.

– Men jag förstår varför jag engagerade folk att kolla på hockey, jag bråkade med domare, bråkade med motståndare. Jag kan se high lights när jag ligger och brottas i hörnet med någon spelare i Calgary, en helt jävla oviktig match. Jag var där varenda gång. Jag var där.

Foto: Andreas Johansson.

Till Toppen