Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Roger Sargent
Perfect Guide

”Jag blev hjärtekrossad av svenska tjejer”

Det är söndag kväll i Berlin och i Astra Kulturhaus, en tegellokal i östra delarna av staden, sitter Peter Doherty och försöker bli klok på sig själv.
– För mig har musiken varit ett språng, ett rop, ut från mörkret, säger han. Låtskrivandet är ett viktigt utlopp, men scenen är den riktiga flykten. Där kan jag släppa ut mitt inre, känna samhörighet med andra människor och få ordning på alla demoniska korsströmmar. Det är som när du tar ketamin: allting är en röra och plötsligt känns universum begripligt.

Annons

Peter Doherty bär spåren av en man som överlevt sin egen rockmyt: det svarta håret i grånade tussar. Händerna ärrade och sotiga. Huden tatuerad: ovan bröstet ”Babyshambles”, längs underarmen ”Libertine”. Det är en kropp märkt av tjugo år på scengolv, tre fängelsedomar, en tabloidromans med Kate Moss och ett tiotal rehabvistelser. När han nu återvänder med debutalbumet för Peter Doherty & The Puta Madres tycks det vara början på en renässans. ”Moments of genius”, skriver Sunday Times samtidigt som alla från Mojo till NME hyllar albumet. De 11 låtarna spelades in under fyra dagar i franska fiskebyn Étretat, Normandie.
– Jag har fått fina recensioner av pressen och det känns väldigt misstänksamt. Det är som om någon du aldrig litat på, och som aldrig dolt att de tycker illa om dig, plötsligt är trevlig och bjuder dig på en öl.
Sliriga elgitarrer har bytts mot finstämda fioler, desperata vrål ur avgrunden mot stilla betraktelser av livet som passerar förbi.
– Jag är överförtjust att vi fick ihop skivan. Det var en utmaning, framförallt att samla bandet på samma plats och samma våglängd, men hela livet är en jävla utmaning.
Finns det någon central känsla på albumet?
– Låtarna uttrycker en längtan efter lugn och en extas över att ha nått fram. En känsla av att detta är det perfekta ögonblicket och inget behöver förändras.

2015 hände något: Peter Doherty återvände från rehab i Thailand och samma år släppte The Libertines comebackalbumet Anthems for the Doomed Youth. Två år senare köpte bandet ett hotell i brittiska kuststaden Margate. Peter Doherty flyttade dit, stadgade sig med sin flickvän, skaffade två husky-hundar och påbörjade arbetet med ensoloskiva. När han nu befinner sig på en utsåld Europaturné är det en familjeaffär: systern är förband, barndomsvännen manager och flickvännen keyboardist. Trodde han själv att han skulle överleva så här länge?
– Jag tror faktiskt inte att killen du pratar om överlevde. Du kan inte gå igenom det jag gick igenom och överleva det. Han försvann för länge sedan. Men han var en drömmare och utan honom skulle jag inte ha någonting.

När en konsert ställdes in i våras var det varken på grund av arrestering eller drogbruk – Peter Doherty hade stuckit handen på en igelkott. Vad hände med vår tids sista rockstjärna?
– Jag tror han ramlade av färjan när vi återvände från Frankrike med The Libertines. Han knöts ihop och kastades överbord. Nämen, han var en skapelse av rocktabloiderna och de tidningarna finns inte längre. En modern vandringssägen i rockmytologin. Ungefär som de svenska tjejer som kom till England var för oss London-killar. Unga dandys gick på rockklubb och drömde om att träffa en svensk tjej med eyeliner som gillade Suede. Jag blev själv hjärtekrossad av dem flera några gånger.

Foto: Roger Sargent

Peter Doherty föddes i Hexham, England. Pappa var officier och mamma sjuksköterska. Barndomen tillbringades på militärbaser runtom i Europa och 16 år gammal flyttade han till London. 2002 släppte The Libertines debutskivan Up the Bracket och den följdes av bandets självbetitlade uppbrottsalbum 2004. Gruppen splittrades sedan Peter Doherty dömts till fängelse för inbrott i bandkollegan Carl Barâts lägenhet.

2005 släppte Babyshambles debutalbumet Down in Albion och Peter Doherty – som börjat dejta Kate Moss – förvandlades från brittisk indiehjälte till internationell rockikon med ansiktet på omslag av modemagasin som Vogue och L'Officiel. Han berättar att musiken och drogerna blev en flykt från den nya verklighet han fann sig.
– Droger har blivit en sådan central del av min existens att det är som att tala om en bror. Jag kan inte separera mig från honom, han kommer alltid finnas där. Inget går att jämföra med friheten att fly in i sin egen fantasi. Det är känslan som har drivit mig hela tiden.
Han resonerar vidare:
– Men det är inte bra om du blir vräkt från din egen fantasi. Hälften av gångerna vaknar du upp i ett hörn. Att vara helt fri innebär tyvärr att inte förlita sig på droger.

40 år gammal tycks Peter Doherty slutligen hittat sinnesro. Samtidigt menar han att ett nio till fem-liv aldrig varit ett alternativt.
– Jag hade kunnat anpassa mig till ett normalt liv men det hade inneburit döden. En död för min själ och för min fantasi. Det har handlat om att leva eller dö och jag valde att leva.
Vad tänker du när du ser jämnåriga män i kassan på snabbköpet?
– Vissa dagar är jag avundsjuk på dem och andra dagar värker mitt hjärta för dem. Jag beundrar dem eller så gråter jag för dem. Det beror på vad de har i kundvagnen.

Till Toppen