Foto: AXEL ÖBERG
Perfect Guide

Lena Olin: ”Kyssa någon på film är jäkligt personligt”

Skådespelaren Lena Olin om vänskapen med Ingmar Bergman, att bli ett med filmrollen och hur det är att kyssa Richard Gere.

Berns Hotel, Stockholm. I en vardagsrumssoffa på fjärde våningen sitter Lena Olin och imiterar en ål: armarna tätt mot kroppen, axlarna i roterande framåtrörelse.
– Det är sådant man får träna upp på scenskolan. ”Nu ska vi vara ålar på marken” eller ”Idag ska vi vara schimpanser”. Jag behöver inte hålla på med sådan skit! Det är direktkontakt.
Lena Olin slår fingrarna mot bröstet.
– That’s who I am. Det där är jag. Sedan måste jag låtsas jag är vuxen och säga ”Nämen vad trevligt att ni bjuder på lunch också”.
Lena Olin tittar storögt över det uppdukade vardagsrumsbordet. Den stora skådespelarinsatsen sker utanför scen. I det sociala. Människa till människa.
– Det är där jag får jobba, skådespela. Det här andra är på gång hela tiden i mig.
Ett personlighetsdrag som gjort Lena Olin till Sveriges kanske enda skådespelare med en Hollywoodkarriär som sträcker sig över 40 år. Det har resulterat i en Golden Globe-nominering för Varats olidliga lätthet och en Oscarsnominering för Fiender, en berättelse om kärlek. Lägg därtill filmer som Roman Polanskis The ninth gate och Sydney Pollacks Havanna.
– Jag bär med mig alla roller som jag spelat eftersom jag använder mig av mig själv, säger Lena Olin. Jag besöker rum, känslor och nerver inom mig och det har jag med mig i livet, som Lena. Det är samma sak som med nära relationer, de förhållanden jag haft har gjort att jag hittat saker i mig själv.

Annons
Foto: Axel Öberg

Lena Olin är som man tänkt sig. Rösten rökigt artikulerad. Blicken drömsk och simmig ena stunden, vass och penetrerande nästa.
– Botten i mig är också botten i alla andra. Man tänker: ”Men, det kan jag väl inte visa…” Jo, det är precis det du kan! Då kommer andra känna igen sig. Men om du försöker putsa ytan är det ingen som bryr sig.

Lena Olin beskriver skådespeleriet som en fysisk transformation. Den börjar i tanken och sprider sig i hjärta, kärl och blodomlopp.
– Intellektuellt vet jag att jag är ju inte den här rollen, för då vore jag en sinnessjuk människa. Men du måste manipulera hela ditt system så att dina reaktioner, dina nerver, dina tårar, ditt hjärta, tror att det är på riktigt. Kroppen agerar som om det är en paniksituation.

Det händer, när en teateruppsättning är över, att kroppen reagerar med muskelminne.
– Om jag spelat en föreställning med mycket emotioner och sedan är ledig kan jag känna mig gråtig runt sjutiden. Det är som om kroppen är inställd på det. Som en häst är van vid att springa. Om du ställer den i spiltan börjar den krafsa med hovarna.

Föreställ er Lena Olin uppkrupen i en soffa och det är precis så det ser ut: benen vikta under kroppen, armbågen vilande på ryggstödet, kinden lätt lutad mot fingrarna. Såhär sitter hon med undantag för när känslorna tar över. Då böjer hon sig hastigt fram och hugger tag i min arm. Som när jag frågar om den rädsla hon säger sig bära på.
– Jag förstår inte människor som inte är rädda! Hur fan är det möjligt att de kan verka så jävla oberörda? Vad ÄR DET för människor? I perioder när man mått dåligt och sett personer som är belåtna undrar man. Sedan vet man förstås inte vad som döljer sig bakom. Men ändå: hur är det möjligt?!

Hon släpper greppet.

Lena Olin är uppväxt på teatern. Dotter till skådespelarparet Stig Olin och Britta Holmberg. En både priviligerad och traumatisk uppväxt. Storebror dör i cancer när hon är fem år. Ungefär samtidigt drabbas pappa av hjärnblödning med personlighetsförändring som följd.
– Han var en galning, men briljant och rolig. Kom in och sjöng kupletter när vi satt och åt frukost. När jag var liten ville jag bara att mina föräldrar skulle vara som Gunillas föräldrar och äta mariekex på kvällarna. Men det är saker som jag idag ser har varit en jäkla tillgång. Jag önskar att jag kunde säga det till honom, och det gör jag nu, jag tror han hör fast han inte lever längre. All den livskraften smittade av sig.

Lena Olin utbildade sig på Stockholms scenskola. Familjevännen Ingmar Bergman stöttade.
– Jag är uppvuxen med honom eftersom han stod mina föräldrar nära. Det var Ingmar som sade ”Du ska söka scenskola” och tog tag i mig. När jag kom ut från skolan väntade manus som Bergman skrivit.
Tio år på Dramaten följde. Föreställningar som Fröken Julie, Ett drömspel och Kung Lear. Samtliga regisserade av Ingmar Bergman. ”Hon är en stark, vacker och levande person, häftigt emotionell, ibland kaotisk, utrustad med ett stabilt och väl fungerande bondförstånd”, sade regissören. Efter en insats i Fanny och Alexander 1983 fick Lena Olin en specialskriven huvudroll i hans film Efter repetitionen 1984. Skådespeleriet blev en väg ut.
– Det har betytt nästan allt för mig. Jag kom ur rädsla, blyghet och väldigt mycket av min ångest.

Foto: Axel Öberg

Det internationella genombrottet kom med Varats olidliga lätthet (1988) där hon ställdes mot Daniel Day-Lewis.
– Daniel Day-Lewis är en av mina älsklingar att spela med. Han är alltid närvarande och väldigt gullig privat. Det kunde ligga en liten chokladbit i trailern.

I Chocolat och The ninth gate spelade Lena Olin mot Johnny Depp.
– Johnny är en av de hyggligaste personerna jag vet. Världens gulligaste. Lasse har jobbat mycket med honom så han har blivit en familjevän. Jag vet att de tittar på att göra något nytt nu.

Du tackade nej till Sharon Stones roll i Basic instinct?
– Ja, jag tackade nej till att sätta en ishacka i ryggen på Michael Douglas. Det hade jag väl kunnat säga ja till? Men jag fick så mycket så snabbt. Jag har sett många tåg passera.

Vad är hemligheten bakom en bra filmkyss?
– Kyssar är känsligt på film och teater. Jag har gjort många scener där jag varit exponerad med kroppen och det har aldrig varit jobbigt. Men att kyssa någon är jäkligt personligt. Då är det svårt att vara kvar i rollen. När dina läppar ska möta någon annans och ni byter vätskor.

Vem har varit bäst?
– Jag har haft turen att fått jobba med många fina killar. Man har sina bästisar. Första gången jag och Daniel Day-Lewis jobbade ihop var det en avklädd kärleksscen. ”Hej, jag heter Lena” sade jag, ”Hej jag heter Daniel” sade han och så började vi …

Det blir aldrig stelt?
– Det är underligt när man umgås privat och sitter på en middag med folk man legat i säng med på film. Ta Richard Gere, som jag kysst och gjort det mesta med, så träffar man hans nya fru: ”Hej hej…” Det är alltid konstigt när deras riktiga partner kommer, man vet inte hur man ska bete sig.

Har du någon egenhet i din personlighet som blir en superstyrka i jobbet?
– Väldigt intressant fråga! För jag tror det är precis så det är. Jag har saker som inte är praktiska i livet men som kommer till användning i jobbet. Jag lever lika mycket i mitt inre, i mina drömmar och i min längtan. Då blir det svårt med alla praktiska grejer. Jag och min make är likadana och det är inte bra när ingen har tankat bilen. Eller när vi betalade två trädgårdsmästare under tre år, vi visste inte att vi anställt två olika personer. ”Det är väl någon som vattnar blommorna där ute…”. Men i jobbet är det jävla tillgång.

Foto: Axel Öberg

En timme senare. Paus i fotosessionen. Lena Olin sitter på en stol med hållningen hos en byggarbetare: bredbent, framåtlutad, armbågarna på knäna och mobiltelefonen i händerna. Hon sms:sar familjen. Sedan hon mötte maken Lasse Hallström 1990 har de varit oskiljaktiga.
– Att träffa Lasse var som att komma hem. Vi har haft ett otroligt stöd av varandra. Sedan förstörde vi varandras karriärer eftersom vi var så tagna av varandra och gick runt i Stockholm och kramades i två år. Men det var jävligt roligt. Idag känns det som att vi är ett blodomlopp. Vi gör allting tillsammans.

Vid sidan om skådespeleriet har Lena Olin erbjudits modelljobb genom hela karriären. 2018 valde hon att tacka ja: till Kappahl. I höst är hon ansiktet för modejättens nya kampanj. Vem ser hon själv när hon kollar sig i spegeln?
– Det är olika från dag till dag. Jag är rätt olika när jag vaknar varje morgon. Lasse säger att det är ganska underhållande, ”Man vet aldrig vem det är man möter”. Ibland är jag nervig och det är mycket oro och ibland vaknar jag är fullständigt zen, dricker te och är väldigt lätt att ha att göra med. Ibland är jag rolig och ibland är jag ledsen. Jag har ett ojämnt humör, men en grund som är väldigt glad och hoppfull.

Svåra tider kan också skänka livslust.
– Ja, om du rycker något från en person eller skakar om den så är det något ytterligare som vaknar till liv. Man är liksom kär varje dag och jag tror att det har att göra med att man fick en så pass hård smäll i början av livet. Jag har fått mera lust till livet.

Det låter som att du har arbetat dig fri.
– Exakt. Det tror jag är väldigt sant. Var hade jag varit om jag inte jobbat med det här? Det vågar jag inte ens tänka på. Men det är verkligen så: jag har jobbat mig fri. Precis så är det.

Lena Ohlin är aktuell med Kappahls nya höstkampanj.
Lena Ohlin är aktuell med Kappahls nya höstkampanj.

Till Toppen