Foto: Per Mikaelsson Meritzo
Perfect Guide

GW: Bästa kändisvinet jag druckit är Gessles röda

I onsdags kväll slog Leif GW Persson sig ner på en uteservering på Strandvägen, placerade hatt och käpp bredvid sig och berättade vad han egentligen tycker om kändisviner.
– Ofta är rosévinerna för söta, läskeblask, party-party, nä. Jag drack ett som var förskräckligt: Carolina Gynnings rosé. Det var hemskt. Jag kan tänka mig att det riktar sig till en publik med tonåriga tjejer. Men jag skäms inte för mina egna, jag har ju valt dem själv.

Annons

Leif GW Persson – som tidigare släppt sina egna röda och vita viner – lanserar nu sin första rosé: GW:s Rosa. Skördat i franska Pays D´Oc är det framställt på druvorna syrah och grenache.

Finns det något kändisvin som blivit lyckat?
– Det bästa jag druckit är Per Gessles röda vin. Det beror på att det kostar 350 spänn. Det är ingen konst att bära hem bra vin i den prisklassen. Bortsett fusket var det inget fel på det, men jag hade kunnat hitta ett ännu bättre för samma peng.

Vilket vin dricker du om du ska försonas med en gammal fiende?
– Då är det inget vin alls. Numera spar jag mina fejder. Jag har inte så många fiender kvar och jag skulle inte drömma om att försonas med dem på det viset. Så det skulle bli vatten.

Kombinationen skrivande och alkohol är väldigt romantiserat. Hur ser du på det?
– Jag kan inte skriva om jag dricker alkohol. Det påverkar mig negativt, det blir dålig text. Skulle jag dricka i samband med att jag skrev skulle det gå ut över mitt omdöme. Det trubbar av dig rent allmänt.

Man tänker alla från Ernest Hemingway till Ulf Lundell.
– Ulf Lundell krökar, det jag kan vidimera. Jag gillar honom och känner honom sedan skitlänge. Han kan fortfarande skriva, men det är en komplicerad människa. Han mår ju långt från bra. Han har det knepigt med mycket, inte minst alkohol, som han har ett jävligt dåligt förhållande till. Han dricker för mycket. Men han är jävligt begåvad och en person som det är lätt att gilla. Jag gillar inte minst hans texter, både sånger och det litterära.

Leif GW Persson är klädd i roséfärgad kavaj, vit linneskjorta och svarta loafers. En kriminalare på väg in i semestern.
– Det här är sommarkläder för. Men kriminalvärlden var mer uppklädd på 50-talet. Googla en tomte som heter Sven-Olof Lidholm: han var rättsläkare och party party-kille. Mycket kompetent och älskade brottsplatser. Det finns massa filmer på Dr. Lidholm när han iförd smoking kommer från något jävla kalas och står och drittlar cigarraska över offret.

Var köper du jaktvästarna?
– Det är engelskt, jag har säkert tio stycken. Det är väldigt praktiskt. Dels skyddar de mot regn och blåst, dels har de stora fickor där du kan stuva ner allt du behöver: förstoringsglas, anteckningsböcker, termos. Du får plats med rubbet.
Närmast väntar semester bortom offentligheten.
– Jag har aldrig sökt mig till det offentliga. Det offentliga har sökt mig. Vad beror det på? Att jag är så enastående charmig och begåvad och ser bra ut? Nä, crime är en jävligt stor grej och det betingar det stora offentliga intresset för mig.

Avslutningsvis: din dotter Malin Persson Giolitos roman Störst av allt har blivit årets Netflixhajp.
– Det är en jävla bra historia och en jävla bra bok. Bra skådisar och stor budget. Jag hade gärna skrivit Störst av allt själv, men nu gjorde dottern det istället. Hon har inte gått lottlös ur det kan jag säga. Hon har fått en jävla massa miljoner från Netflix. Hon har alltid varit duktig, Malin. Pappas duktiga flicka.

Foto: Per Mikaelsson Meritzo

Till Toppen