Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Kjell Häglund: ”Väckningsappen är min nya fiende”

SPGs krönikör Kjell Häglund om sitt teknikberoende.

Låt mig först slå fast att jag inte har några som helst problem med att komma upp på morgonen. Tvärtom. Jag praktiskt taget studsar ur sängen innan klockan sex, full av lust och iver att ta mig an dagens utmaningar.
Däremot har jag ett annat problem – som gjort att man kan missta mig för en sjusovare. Jag är en teknikdåre.
Min senaste tekniska prylbesatthet gällde en ångstation, en sån där klädbutiker har för att snabbt släta ut skrynkliga plagg. Jag köpte en. Initialt för att den skulle ersätta mitt strykjärn, eftersom jag avskyr att stryka, men som vanligt tappade jag kontrollen över hur jag egentligen hade tänkt. Jag gick igång så hårt på ångtekniken att jag köpte en mindre ångstation också, en sån som ser ut som ett strykjärn.
Nåväl. Vissa segdragna veckor hittar jag inga hårdvaror att hetsa upp mig över, och då går jag över till mjukvara. Det vill säga att jag laddar ner en massa nya appar till mobilen och surfplattan. Som Alarmy – "världens mest förargelseväckande app", enligt CNN. Vem kan motstå ett sånt epitet? Tja, någon morgonpigg som jag, kanske, som egentligen inte behöver en väckningsapp? Men lika lite som mina ångstationer handlar om skrynkliga kläder handlar Alarmy om väckning, för mig. Det handlar om teknikens inre väsen. Jag är intresserad av deras själar. Någon kanske skulle säga att en ångstation eller en mobilapp är själlösa, men grejen är att jag skapar en själ åt dem.

Annons
X

Det är vad en tekniknörd gör.

Jag har med liv och lust antagit utmaningen att besegra den, se rakt igenom dess själ.

Alarmy fungerar som så att man tar ett foto på behörigt gångavstånd från sovrummet som man sedan måste upprepa för att få larmet att stängas av. Och fotot måste replikeras ganska exakt, så det fungerar inte med ett och samma motiv om exempelvis ljus och skuggor ändras. Handfatet i badrummet är därför ett säkert kort. Det enda jag måste tänka på är att flytta undan tvål och tandborstar när jag kopierar motivet varje morgon.

Precis som när jag gick igång på ångstationer, och numera äger två stycken som jag älskar som om de vore familjemedlemmar, har jag nu humaniserat Alarmy. Fast mer som en rival än en familjemedlem. Alarmy är en ende som jag måste besegra. Till en början genom att ta det där jäkla handfatsfotot varje morgon, men då är det ju snarare appen som vinner över mig, insåg jag. Och eftersom jag inte är det minsta trött om morgnarna har jag med liv och lust antagit utmaningen att besegra den, se rakt igenom dess själ.

Visst, man kan stänga ner telefonen helt. Men så fort man slår på den igen så väsnas larmet, och det är rätt illa om det sker när man är på jobbet och måste ta sig ett par mil till handfatet hemma för att kunna stänga av den.

Istället började jag experimentera med att öppna mitt handfatsfoto i min surfplatta, i sängen, och låta Alarmy plåta av bilden. Det fungerade inte, och jag tänkte att det berodde på ljuset. Så jag började skriva ut bilden, med olika nivåer på färg och ljus.
Tills min fru, nu i morse, hittade fem A4-papper med foton av vårt handfat bredvid min säng.
Hon sa inget om det. Hon stirrade på dem, och sen på mig där jag halvsatt klarvaken i sängen och högaktiv med mobilen, och sen gick hon till jobbet.

Jag tar det som en väckarklocka. Det är dags för mig att gå till jobbet också. Alarmy ska raderas, en av ångstationerna ska säljas.

Min förbeställda Iphone X dyker ju upp inom kort.

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen