Perfect Guide

Keith Richards: ”Jag slutade med droger eftersom kvalitén sjönk”

Keith Richards om välsignelsen att få barnbarn, faiblessen för damblusar och varför han slutade med droger.

Keith Richards ansikte lyser upp från skenet av cigarettändaren.
Sittande i vardagsrumssoffan, hållningen hos en fotbollsspelare på avbytarbänken, bredbent, framåtlutad, lägger han huvudet på sned, kupar handen om lågan, tar ett bloss och börjar – utan att blåsa ut röken – berätta om albumet han precis har spelat in.
– Efter att ha skrivit min självbiografi insåg jag att jag inte varit i en inspelningsstudio på över fem år, säger Keith Richards. Det var en konstig känsla, det kändes som att något fattades i mitt liv. Det var också märkligt eftersom boken gav mig inspiration till musiken. Det är mycket jag glömt bort, minnen och känslor, som influerade låtarna.

Annons
X

Det har varit en intensiv vecka. Nordamerikaturnén med Rolling Stones har precis avslutats, Netflixdokumentären om hans liv lanseras i dagarna och soloskivan Crosseyed heart – hans första på 23 år – har just släppts.

Inspelad i New York under tre års tid bjuder albumet på gästspel av alla från Norah Jones till nu bortgångna Rolling Stones-saxofonisten Bobby Keys. Det hela är en samling låtar som summerar Keith Richards musikaliska arv: från finstämda ballader med storbandsblås till rocknummer med grovhuggna riff och sliriga solon.
– Jag spelade in albumet med min vän och trummis Steve Jordan. Allt skedde slumpartat. På första låten vi spelade in, Something for nothing, sa jag att vi borde ha en gospelkör. När vi kliver ut från vår studio är det första vi hör en gospelkör från studion bredvid. "Vi måste göra en räd här", sa jag, "Steve, du är från Harlem, du går in först".

Som gitarrist och låtskrivare i Rolling Stones är Keith Richards idag en av världens mest legendariska rockstjärnor. Han berättar att friheten både skrämt och berusat honom.
– Jag har aldrig behövt säga "yes, sir" till någon i hela mitt liv. Det är ovanligt, även kungligheter blir tillsagda vad de ska göra. Jag har levt fullständigt fritt vilket också är läskigt eftersom det inte finns några ramar, inga regler, inga gränser alls.

Lower East Side, New York City. Keith Richards hotellsvit ser ut som man väntat sig: marockansk mosaik, mockasoffor, pyrande askkoppar och träpanel som tycks vara hämtad från en kaptenshytt.
Bara nallebjörnen i sängen överraskar. Där – mellan kuddarna inne i sovrummet – sitter ett gosedjur och tittar på oss.
– Mina barnbarn har förändrat mig, haha. Att bli förälder och morförälder gör att du lugnar ner dig en aning. Har man kommit så här långt är man bara glad över att vakna upp på morgonen.
Tillsammans med sin fru Patti Hansen – paret har varit gifta i 32 år – lever han numera ett stilla liv hemma i Connecticut.
– Hemligheten bakom vårt äktenskap är enkel: vi älskar varandra och hon står ut med mig och min livsstil. Det är väldigt svårt att hitta någon som gör det, särskilt när hon är så vacker som Patti.

Sin lediga tid tillbringar han hemma i biblioteket.
– Jag läser mycket brittisk krigshistoria, just nu en bok om den engelska flottan. Nu när folk vet att jag gillar att läsa blir jag överöst med litteratur. "Jaha, han gillar böcker, vi skickar tio volymer av den här bokserien". Mitt bibliotek har svämmat över.
Som en man vars rykte alltid föregår honom gör Keith Richards ingen besviken: hy likt en perfekt sliten läderbag, sargade fingrar – musikerns motsvarighet till brottarens öron – runt en stadig apelsindrink, sladdrig damblus och silverring i örat.
– Det är märkligt att jag har blivit något slags stilförebild, säger han. Jag brukar låna min hustrus och mina döttrars kläder. Charlie Watts, som lägger all sin lediga tid hos skräddaren, blev förbannad eftersom jag blev kallad modeikon i någon tidning. På modeplåtningarna ser du att knapparna sitter på fel sida på skjortorna – det är bara tjejkläder!

undefined

Keith Richards är en av få människor som tillåts röka inomhus på offentlig plats. En social markör dit ett fåtal världsstjärnor kvalificeras.

Klassresan inleddes när han träffade Mick Jagger på en tågperrong i Dartford som 19-åring. 1964 släppte Rolling Stones sitt självbetitlade debutalbum och 1965 kom det internationella genombrottet med (I can't get no) Satisfaction. Den följdes i sin tur av hits som Brown sugar, Wild horses och Start me up.

250 miljoner sålda album, två rättegångar, en fängelsedom, ett tio år långt heroinmissbruk och ett nära döden-fall från en palm på Fiji senare, sitter Keith Richards och skrattar på ett lyxhotell på Manhattan. Uppkrupen i en skräddarställning som hade fått de flesta yogautövande smoothieälskare avundsjuka placerar han fötterna över motsatt lår.
– Jag slutade inte med droger av hälsoskäl, jag slutade eftersom kvalitén på knarket sjönk. Den enda riktiga drogen jag har kvar är adrenalinet jag känner på scen. Den får mig att återvända till turnerandet år efter år.

Under de mest turbulenta åren var det mamma – Doris Richards – som han vände sig till för stöd.
– I mina mörkaste ögonblick har jag alltid ringt mamma. Men tyvärr gick hon bort för några år sedan. Idag är det min fru Patti jag vänder mig till.
Han tystnar en sekund.
– När vi visste att Doris skulle somna in satte jag mig vid sjukhussängen och spelade gitarr. Hon var inte riktigt vid medvetande. Dagen efter frågade min dotter om hon hört mig spela och då svarade hon ’Yeah, he was out of tune’, haha.
Vid sidan om musiken har Keith Richards inlett en skådespelarkarriär. Johnny Depp – som baserat sin karaktär Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean på Richards – bjöd in honom för att spela piratens pappa.
– Det är roligt eftersom filmvärlden är helt ny för mig. Det enda jag lärde Johnny Depp är hur man rundar ett hörn när man är full: gå alltid med ryggen mot väggen, haha.

Den demondriva Keith Richards från 60-talet tycks ha ersatts av en man som hittat sitt inre lugn. Idag är han "bara glad över att vara vid liv".
– Jag vill inte träffa min gamla vän Lucifer riktigt än. Det är han jag kommer att möta, eller hur? Det är bara att inse att jag inte kommer till himlen, haha.
Vad vet du idag som du önskar att du visste när du var 19 år?
– De är svårt, ingen vill dö, men ingen vill heller bli gammal. Jag trodde inte att jag skulle bli äldre än 30 år och nu ser jag plötsligt mina egna barn få barn. Det är en välsignelse att bli så gammal att man får uppleva det.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen