Annons

– Jag måste berätta om mamma

Nina Einhorn var en av de få som överlevde tiden i Warszawas judiska getto. Nu berättar dokumentärfilmaren Lena Einhorn sin mammas historia från åren när hon var på ständig flykt, undan döden. Snart kommer boken Ninas resa, i höst kommer filmen med samma namn: - Jag har alltid varit jätterädd för att göra en spelfilm, men det var inte läskigt alls.

Publicerad

Det är våren 1943. Nina Rajmic har överlevt åren i Warszawas judiska getto, hon har klarat sig undan deporteringen till Treblinka, nu flyr hon från gömställe till gömställe med döden tätt i hälarna. En natt uppmanar den unga judinna som blivit hennes vän: Om vi överlever det här kriget Nina, så blir vi de enda vittnena. Det kommer inte att finnas så många av oss, därför måste vi försöka komma ihåg allt som händer oss. Vi måste berätta.
Orden fastnar i 18-åriga Nina. En dag har hon facit: Av de nästan 400 000 judar som fanns i gettot innan deportationerna började tillhör hon de 300 som klarade sig. Förmodligen är hon den enda som fått med sig ett godkänt studentbetyg ut.
Att tala om tur är för enkelt.
50 år har gått. Nu blir hennes historia berättad, i dubbel upplaga, av dottern och dokumentärfilmaren Lena Einhorn. I april kommer boken Ninas resa och någon gång i höst får spelfilmen med samma namn premiär.

– I augusti 1999 fick mamma veta att hon hade bröstcancer. Jag var i Sinaiöknen och filmade när jag
en dag ringde hem. Under ett och samma samtal fick jag veta att mamma hade en elakartad knöl i ena bröstet - och att pappa precis fått veta att han hade leukemi. De fick sina diagnoser dagarna efter varandra.
Hon stod i en öken, ännu ovetande om att hennes far, Jerzy Einhorn, bara hade åtta månader kvar att leva. Och att Nina Einhorn skulle dö i maj 2002. Så här efteråt minns hon mest att hon blev märkvärdigt samlad, efter den första chocken.

Annons
Annons
Annons