Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Henrik Berggren: ”Det är löjligt att försöka vara originell”

Solförmörkelse i Stockholm. Krigsrubriker om en stad i skugga och metrologer som försöker förklara dagen som aldrig kom. På centralbron anländer en svartklädd man i hatt och rock, han slår sig ner med ett glas vatten och förklarar sitt motstånd mot livet utanför.
– Jag var villig att göra vad som helst för att inte hamna i mittfåran. Det har varit en flykt från den hela tiden. Varför? Det vet jag inte. Varför ska det vara så hemskt? Det är löjligt att försöka vara originell i varje sak. Människor är inte sådana. Att vara originell blir ofta väldigt sökt och oärligt. Men! Det är något annat inrutat, livskvävande med vardagslivet som jag inte tål.

Annons
X

När Broder Daniel upplöstes 2009 gick Henrik Berggren under jorden. Sju år senare, maj 2017, kom första livstecknet. Låten To my brother, Johnny bar Henrik Berggrens alla signum: larmande gitarrer, storslagna melodier och en text som tycktes vara ett desperat rop från avgrunden. Singeln följdes albumet Wolf’s heart som kom att hyllas av kritiker (DN kallade skivan "En klassiker" och belönade den med en femma).
– Om vissa saker hänt en så finns det ett behov att skriva om det, säger Henrik Berggren. Ibland har man liksom ingen annan tröst, om något jävligt har hänt, då kan man åtminstone göra det. Det blir ett bevis på att jag har existerat och upplevt och känt någonting. Att man inte bara är ett offer i alla avseende. Utan att man är en tänkande själ som känner också.

2013 diagnostiserades Henrik Berggren med kroniskt trötthetssyndrom. Ett sjukdomstillstånd som han nu medicinerar med antidepressiva och amfetaminliknande preparat. Han berättar att sjukdomen också kommit att bli en inspiration.
– Jag har möjlighet att se saker som jag inte har sett annars. Det är en halv död. Jag känner det som att jag har varit på andra sidan och är halvt på andra sidan. Halva själen är i dödsriket. Det ger en massa grejer som inte skulle kunna sägas annars.
I Broder Daniel-dokumentären sade du "Jag kan tvivla på mig själv, mina egna tankar, vad jag tycker och tänker". Låtskrivandet är ett sätt att säga ditt.
– Om jag är i ett socialt sammanhang kan jag glömma bort vem jag är och vad jag tycker. Men när man är för sig själv kommer det upp vad man har för uppfattningar. När man gör något kreativt blir det dubbelt så, man hittar sig själv och kommer på vad man tycker.
Henrik Berggren har precis vaknat från en eftermiddagslur. Nyvakna ögon, mascara utsmetad över ena kinden. Han blinkar bort tröttheten och fortsätter:
– Jag är ganska anpassningsbar socialt. Det låter väldigt konstigt. Men jag uppfattar mig som i stunden ganska påverkbar. Jag brukar inte säga vad jag tycker om saker.

Nu släpper han nya singeln You wore the crown; I played the clown. En vemodig självuppgörelse som blivit hans mammas favoritlåt.
– Hon gillar melodin och går och sjunger på den. En gång följde hon mig till centralen och hjälpte mig på tåget och då gick hon och sjöng den där. En lustig scen, kan jag tänka mig.
Du bor i dina föräldrars gamla radhus i Göteborg?
– De är pensionerade nu och bor i Bohuslän, så då finns det ett tomt hus där jag uppehåller mig.
Hur är grannsämjan när de fått en rockikon i kvarteren?
– Jag tror grannarna tycker att det är kul. Jag är väl lite utanför, det är familjer med barn, men jag upplever ingen negativ attityd mot mig och jag har inte det mot dem.
Hur har din priviligierade uppväxt färgat din person?
– Man lär sig sociala färdigheter som är en väldig tillgång att ha. Sedan har jag väl vissa smaker som skulle kunna uppfattas som överklassvanor. Jag känner god etikett och det gör att jag ser sådant, kan sådant.

undefined

Närmast väntar en Sverigeturné som kommer ta Henrik Berggren från Lisebergshallen i Göteborg till Annexet i Stockholm. Präglad av sin sjukdom kämpar han med den fysiska utmaningen. Stöd har kommit från oväntat håll: Håkan Hellström, Broder Daniels tidigare basist, hörde av sig.
– Han sms:ade mig igår och kom med idéer om vad jag skulle göra ifall jag inte orkade göra en hel spelning. Det var väldigt gulligt och omtänksamt. Han tyckte att Theodor Jensen i bandet kanske kunde köra någon låt och att någon tjej kunde komma som gästartist. Jag tror jag klarar det ändå, men jag var väldigt rörd över att han ville hjälpa mig.
Vilken är din favoritlåt med Håkan Hellström?
– Dom kommer kliva på dig igen. Den börjar jättehögt, på högsta tonen, det är helt otroligt. Sedan har den en romantik över sig också.
När får vi höra ny musik från dig?
– Jag tror att jag vill göra en EP. Det skulle kunna bli nästa år. Anslaget på de nya låtarna är väldigt inåtvänt. Det bjuder inte in alls. Texterna skriver jag för mig själv. Men melodierna bjuder in.
Många kreatörer berättar att de drömt fram låtar, exempelvis Keith Richards och riffet till Satisfaction. Har du någonsin drömt fram en låt?
– Det har hänt mig en gång och det är nu. En ny låt som jag precis skrivit. Jag drömde att jag satt och skrev en låt. Den kom med huvudtextraden och musiken. Jag tror att jag tvingade mig själv att vakna på något sätt för att skriva ner den. Det skulle kunna vara en singel.
Avslutningsvis, sjukdom och motgångar till trots, när man summerar har du väl ändå levt mer än de flesta?
– Fan, det är inte så. Alla åren med bandet när man levde ut, det var mycket att bevisa olika saker. Det finns ingen riktig hedonist i mig faktiskt. Jag är verkligen inte så, men dricker man mycket alkohol eller tar droger blir man så, ganska fort. Jag skulle precis börja leva när jag blev sjuk, innan dess var det för mycket problem.
Henrik Berggren stirrar uttryckslöst ut i luften. Bara en muskelryckning över ena smilgropen.
– Jag hade blivit av med mycket av mina problem, mycket hat som skapade bekymmer, jag drack inte heller. Jag var fungerande och öppen. Jag skulle börja om mitt nya liv med en mer positiv inställning. Så händer det värsta.
Han brister ut i ett uppgivet skratt.
– Det är skojigt nästan, det är som att någon vill att jag inte ska komma in i det här vanliga, att jag alltid ska vara utanför.
Det kanske hade varit ändå tyngre om du inte löst tidigare problem och haft sjukdomen.
– Det är sant. Om jag hade haft kvar mycket av desperationen så hade det väl varit dubbelt så jobbigt. Så det var väl bra att jag hunnit rensa ut det där.

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen