Mode

Diane von Fürstenberg: ”Förstår ej varför man ljuger om sin ålder”

Diane von Fürstenberg besökte nyligen Stockholm och bjöd SPG på lunch ombord på sin yacht. Det blev ett samtal om ålder, erfarenhet och att vända brister till tillgångar.

Vi möts först i Totêmes butik på Biblioteksgatan. Diane von Fürstenberg är i stan för att ta emot NK-Galans hederspris och senare i veckan tala på konferensen Brilliant minds, butiken är ett av designerns studiebesök under vistelsen. Hon är på resande fot stora delar av året och nu har hon lagt till i Gamla stan med sin man, mediemagnaten Barry Diller, och de identiskt klonade Jack Russell-tikarna Deena och Evita. Färdmedel är den spektakulära segelyachten Eos.

Annons

– Jag gillar Sverige för att ni är så funktionella i allt ni gör. Sverige är ett bra testlabb på många sätt, säger Diane medan vi flanerar genom city mot Moderna museet som hon också vill besöka.

Väl framme på Moderna fastnar hon framför Robert Rauschenbergs Monogram, eller ”Geten” som den kallas i folkmun. Hon cirklar ett par varv runt tingesten.

– Jag älskar den! Jag kallas för ”the goat” i familjen, säger Diane med ett leende, utan att vilja gå in på varför.

Därefter promenerar vi – att gå är ett av Dianes intressen vid sidan av just museer – längs kajerna till den väntande lunchen på Eos, som ligger förtöjd vid Skeppsbron.

Diane von Fürstenbergs karriär är den amerikanska drömmen uppfylld. Född i Bryssel 1946 och gift med prinsen och Fiat-arvtagaren Egon von Fürstenberg, som hon träffat under studietiden i Schweiz, gör hon som nyinflyttad New York-bo entré i modevärlden 1970. Hon har tagit fram en provkollektion med hjälp av en vän som äger en textilfabrik i Italien och två år senare lanserar Diane den omlottklänning som skulle bli hennes signum och säljas i fem miljoner exemplar på bara ett par år. Efter framgångarna följer en serie felsatsningar och nyskild från Egon lämnar Diane modebranschen på 80-talet, för att bland annat starta ett bokförlag i Paris. 1992 är hon tillbaka i USA och gör braksuccé på tv-shopkanalen QVC där hon säljer för 1,2 miljoner dollar av sin Silk asset-kollektion på två timmar. Detta ger Diane självförtroende att 1997 starta om sitt modeföretag, sedan hon återupptäckts av en yngre generation fashionistas.

I skrivande stund har hon precis lämnat över ordförandeklubban i CFDA (Council of fashion designers of America) till Tom Ford, efter att ha svingat den med framgång sedan 2015 och varit organisationens president sedan 2006.

Våren 2019 har hon hunnit med att lansera en klädkollektion tillsammans med sitt barnbarn Talita och även sett till att det nya Statue of Liberty Museum kunnat öppna efter att ha samlat in 100 miljoner dollar till projektet. I utbyte kan hon nu titulera sig officiell gudmor till den kanske främsta symbolen för New York City.

– Massor av jobb, men allt har gått väldigt bra. Jag har gjort en bok och en dokumentär som kommer på HBO i oktober. Jag tog fram en app med Apple och samlade in pengarna som behövdes för att kunna öppna museet.

Den tremastade skonaren Eos är med sina 93 meter en av de största privatägda segelyachterna i världen. Inredningen är designad av den franske inredaren François Catroux och går i sobert mörkt trä med kontrasterande benvita soffor, stolar och mattor. Väggarna är pepprade med konst, inklusive en inramad kärleksförklaring till skeppet av Vanity Fairs mångårige redaktör Graydon Carter. Under bogsprötet har konstnären Anh Duong förevigat Diane som galjonsfigur i rostfritt stål. En besättning på 21 personer servar uppemot 16 resenärer på seglatserna runtom i världen.

Dianes liv är äventyrligare än de flestas och sitt eget mod tillskriver hon mamman, grekiskfödda Liliane Nahmias, som med minsta möjliga marginal överlevde förintelsen under andra världskriget. Hon var då så utmärglad att hennes läkare förbjöd henne att skaffa barn. Hon nobbade rådet och följde istället sin egen (och senare även Dianes) devis ”rädsla är aldrig ett alternativ” och födde Diane Simone Michelle Halfin den 31 december 1946.

All den visdom Diane samlat på sig under sitt intensiva liv, har hon paketerat och börjat förförmedla vidare under namnet ”Design your life”. Konceptet kommer inom kort att rullas ut på en rad olika sätt, bland annat på LinkedIn, Twitter och som podcast. Diane vill mer än gärna prata om ålder, ett område som hon har både många tankar om och ett naturligt förhållningssätt till. Så det blir där samtalet börjar.

– Först och främst kan jag inte för mitt liv förstå varför människor har en tendens att dölja eller ljuga om sin ålder. När vi är barn säger vi glatt att vi ska fylla fem, åtta eller tio år, men plötsligt slutar vi med det – och varför övergår mitt förstånd! Åldern är beviset för att man har levt! Jag är 72 år och har haft ett så händelserikt liv att jag borde vara 140. Om något, så tenderar jag att se mig själv som äldre än vad jag är – inte yngre.

Diane träffar många åldersskygga människor och tycker att situationen blivit helt ohållbar när en kvinna i yngre medelåldern inte vill säga hur gammal hon är. Dianes starka övertygelse är att det är först när man fullt ut kan stå för sin ålder, som man också kan stå för den man är. Allt annat skulle vara som att radera delar av sitt liv.

– Vem vill det? frågar hon sig retoriskt.

Men Diane vill inte på något sätt se ner på de unga, eftersom erfarenhet i sig inte betyder att man har mest relevant kunskap.

– Erfarenhet betyder bara att man levt längre. Man har fler souvenirer, berättelser, misstag, framgångar och bakslag – allt det där, just det som är livet! Men man vet inte nödvändigtvis bättre bara för att man är erfaren. Det man vet är just vad ens egna erfarenheter och mot- och medgångar lärt en. Helt uppriktigt kan jag säga att allt jag har gjort av betydelse skedde innan jag fyllt 30. Efter det har jag egentligen bara repeterat detta.

För att förtydliga sitt resonemang summerar Diane sitt eget liv i några få meningar.

– Man gör något, blir framgångsrik. Man är ung och arrogant och tror man äger världen, men sedan när man växer så stöter man på olika hinder och anställer fel människor. Plötsligt känner man sig inte relevant längre. Men så en dag är det någon som återupptäcker en och så är man plötsligt högst relevant igen.

Efter sitt stora genomslag tidigt i karriären har Diane aldrig haft en tanke på att hennes yrkesliv skulle bli så här långt. Hon har alltid tagit en dag i taget och menar att framgång mycket handlar om bilden man förmedlar utåt.

– Man kan vid en punkt i livet upplevas som framgångsrik av andra, trots att man själv vet att man egentligen befinner sig i en svacka. Nästa gång är det precis tvärtom. Omgivningen tror att man är slut, men själv vet man exakt vart man är på väg.

Något Diane ofta återkommer till är att den viktigaste relationen i livet är den du har med dig själv. Att det är den relationen som formar din personlighet och den du är.

– Om man har en bra relation med sig själv blir alla andra relationer en bonus. Om man är ärlig mot sig själv varje dag, så går man inte vilse. Först då kan man stå för sina brister och göra dem till tillgångar. Och om man kan stå för sin ålder kan man också vända den till en tillgång.

Enligt Diane var teknikskiftet den viktigaste orsaken till att åldern blev en faktor i arbetslivet. Digitaliseringen gjorde att många förlorade sina jobb i konkurrens med yngre, som behärskade det nya. Men när dessa personer i sin tur blir gamla, kommer ny teknologi inte att vara ett lika stort problem, spår Diane.

– Vi känner oss alla irrelevanta emellanåt. Det kan jag själv intyga, exempelvis när alla nya varumärken kommer som har det ena och det andra som inte vi har, eller har koll på saker som vi inte kan. Det är en del av det allmänmänskliga beteendet att känna så. Men det enda sättet att bli relevant igen, är att bli sig själv ännu mer. Och det måste man våga lita på. Som sagt, det handlar om att vända brister till tillgångar.

Diane säger att hennes egen främsta brist är att hon alltför ofta ger människor uppgifter de inte klarar av. Hon tar för givet att alla är lika bra på att få saker att hända som hon är.

Kanske är det därför hon inte heller kan ersättas i sitt företag? För det är få existerande mode- eller livsstilsföretag som haft sin grundare så aktiv i den dagliga verksamheten under så lång tid, som i fallet Diane von Fürstenberg.

– Som jag säger till min personal – använd mig som ett arkiv!

Till Toppen