Annons
X
Annons
X

”Yrkesutbildning ute på en rad irrvägar”

Det är hög tid för politiker, utbildningsanordnare och arbets­givare att gemensamt stärka yrkesutbildningens omfattning, kvalitet, status och attraktivitet, skriver Nils Karlson, Ratio.

Gymnasiets yrkesprogram ger inte de förkunskaper som krävs för att senare gå en yrkes­högskoleutbildning, skriver Nils Karlson.

Gymnasiets yrkesprogram ger inte de förkunskaper som krävs för att senare gå en yrkes­högskoleutbildning, skriver Nils Karlson. Foto: Malin Hoelstad

DEBATT | SKOLOR

Slutsatsen är att svensk yrkesutbildning utmärks av en rad irrvägar.

Den svenska yrkesutbildningen befinner sig i ett formativt skede. Såväl politiker och arbetsmarknadens parter som OECD och Världsbanken uppmärksammar stora brister i svensk kompetensförsörjning. En gemensam problembild är på väg att växa fram, tillsammans med en vilja att förändra. Nu gäller det att omsätta detta i praktiken.

Forskningsinstitutet Ratio har gjort en systemanalys av svensk yrkesutbildning, inom ramen för projektet ”Yrke, kvalifikation, rörlighet”, finansierat av Europeiska sociala fonden. I analysen ingår formell, icke-formell och informell utbildning, i offentlig och privat regi.

Annons
X

En sådan analys behövs för att bedöma de satsningar som gjorts hittills, men också för att avgöra vilka reformer som behövs framöver. Någon mot­svarande analys har inte gjorts tidigare.

Slutsatsen är att svensk yrkesutbildning utmärks av en rad irrvägar. Yrkesutbildningssystemet lider av kortsiktighet, översiktsproblem, återvändsgränder och brist på tydlig progression. Utformningen försvårar individers yrkesval – i ungdomen och livslångt – och många yrkesutbildningsformer saknar tillräcklig arbetslivsanknytning.

Som exempel ger gymnasiets yrkesprogram inte de förkunskaper som krävs för att senare gå en yrkes­högskoleutbildning. I stället behövs kunskaper från mer teoretiska program. Kompletteringskurser saknas. Även de yrkesinriktade högskoleutbildningarna värderar icke-akademiska kunskaper mycket lågt, eller inte alls, vid antagning. Möjligheter till validering av reell kompetens inhämtad genom erfarenhet, personalutbildning eller informellt lärande är ­mycket begränsade.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det finns många utbildningsformer men lite struktur. Det gäller såväl den offentligt finansierade och reglerade delen som systemet i sin helhet.

    Om man till exempel vill utbilda sig till cad-­tekniker kan man göra detta på högskolan, på yrkeshögskolan eller via arbetsmarknadsutbildning. Den som går teknik­programmet på gymnasiet kan även läsa in vissa av de kurser som krävs av en cad-­tekniker redan på gymnasienivå. Därutöver finns en mängd olika privata, avgiftsbelagda cad-kurser. Sannolikt erbjuds även likartade kurser, med helt andra villkor för den som vill studera, till exempel arbets­marknads­utbildning.

    Hur dessa utbildningar ska kunna jämföras och värderas av elever och arbetsgivare är oklart eller omöjligt. Exemplen kan lätt mångfaldigas.

    Denna brist på överblick och progression avskräcker elever från att välja yrkesutbildningar. Det bidrar även till att försvåra senare yrkesval och fortsatt yrkeskarriär.

    Särskilt allvarligt är yrkesutbildningarnas otillräckliga arbetslivsanknytning. Inslagen av praktik är ofta väsentligt färre än föreskrivet. Engagemanget från arbetslivet är bristande och det finns en motsträvighet från skolvärlden när det gäller samverkan.

    Gymnasiets yrkesprogram är ett tydligt exempel på detta. Många av Skolinspektionens och Skolverkets rapporter pekar på att det arbetsplatsförlagda lärandet inom gymnasiet är mycket bristfälligt. Många elever på yrkesprogrammen, kanske 80 procent, får inte de 15 veckors praktik som de ska ha enligt läroplanen. Undervisningen på arbetsplatsen håller inte tillräckligt hög kvalitet, eller saknar koppling till den skolförlagda undervisningen. Många yrkesutbildningar på högskolan saknar helt praktik.

    Yrkeskompetens – det som krävs för att utöva ett yrke – kan inte inhämtas enbart genom teoretiska studier, utan förutsätter en rad praktiska färdigheter och ett gott omdöme. Det förvärvas i huvudsak ­genom arbetsplatsförlagt lärande. Därför behöver många parter samverka.

    Det är hög tid för politiker, utbildningsanordnare och arbetsgivare att gemensamt stärka yrkesutbildningens omfattning, kvalitet, status och attraktivitet. Det är en förutsättning för förbättrad matchning och omställning på arbetsmarknaden, men också för livslångt lärande och integration. Och i för­längningen förbättrad kompetensförsörjning, för både offentlig och privat sektor i Sverige.

    Nils Karlson

    docent, vd

    Ratio – Näringslivets forskningsinstitut

    Nils Karlson Foto: Erik Cronberg

    Annons
    Annons
    X

    Gymnasiets yrkesprogram ger inte de förkunskaper som krävs för att senare gå en yrkes­högskoleutbildning, skriver Nils Karlson.

    Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 2

    Nils Karlson

    Foto: Erik Cronberg Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X