Annons
X
Annons
X

Wallenberg hade bilen full av guld

När Raoul Wallenberg häktades av Sovjet i Budapest 1945 förde han med sig 15 kilo guld och smycken, värda en förmögenhet. Guldskatten kan förklara varför Sovjet grep honom. Inom UD födde guldet misstro mot Wallenberg. Det kan ha beseglat hans öde.

SVD AVSLÖJAR

Få svenskar har blivit så omskrivna som Raoul Wallenberg. Trots det kan SvD i dag avslöja nya fakta och en helt ny förklaring till hans arrestering för 67 år sedan. De kommer från Bengt Jangfeldt, docent och Rysslandskännare, efter omfattande arkivstudier. Hans rön presenteras i boken Raoul Wallenberg – En biografi som kommer ut i dagarna.

– Det är en rimlig tolkning att ryssarna trodde att det var nazi-guld som Wallenberg ville undanhålla Röda armén. Förklaringen till att Wallenberg greps kan alltså vara ganska banal, framhåller Bengt Jangfeldt.

Den etablerade bilden har varit att Raoul Wallenberg greps då han var på väg från Budapest till Debrecen i östra Ungern. Där ville han möta den högste chefen för de framryckande sovjetiska trupperna, marskalk Rodion Malinovskij.

Annons
X

Men varför han häktades och aldrig släpptes fri har hittills varit oklart.

Nu har Bengt Jangfeldt kartlagt hans sista dygn i frihet. I själva verket planerade Wallenberg att efter mötet i Debrecen vända norrut till Sverige. Detta enligt ett vittnesmål från John Dickinson som var anställd som revisor hos Wallenberg. Därför hade Wallenberg lagrat 100-tals liter bensin och packat en bil med stora mängder guld och smycken som hans judiska skyddslingar deponerat hos honom.

– På samma sätt som han räddade judarnas liv rent fysiskt skulle även värdeföremålen räddas. Detta var en logisk del av räddningsaktionen. Han ansåg att värdesakerna skulle vara säkrare i Sverige än i Budapest, säger Bengt Jangfeldt.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Läget i Budapest var nämligen kaotiskt i januari 1945 där hus efter hus pulvriserades i de hårda striderna mellan tyskar och ungrare på reträtt och de anfallande Sovjettrupperna. Plundringar var legio. Wallenberg själv var hotad till livet av Gestapo, SS och pilkorsare (de ungerska fascisterna). Hans uppdrag att rädda och skydda judarna skulle vara slutfört när ryssarna intagit staden.

    Guld i tanken

    Den 10 januari 1945 packade Wallenberg med medhjälpare hans bil. Flera varnade honom för att resa in i Sovjetkontrollerat område. Men Wallenberg sade att han skulle ”bli väl mottagen” av ryssarna eftersom Sverige var Sovjetunionens skyddsmakt i Ungern.

    Vad han inte visste var att det sovjetiska kommandot i december 1944 slagit fast att ”svenska Röda Korset och särskilt Wallenbergs organisation var en ren spionorganisation”. Att Wallenberg sökte sig till Sovjetkontrollerat område och med en guldskatt i bagaget blev av allt döma ödesdigert.

    Redan 1948 nämndes i en ungersk bok att Wallenberg förde med sig guld. Hans medhjälpare György Szöllösi berättade: ”Vi packade ihop livsmedelspaket och i bensintanken gömde vi en större kvantitet guld och juveler, som Wallenberg ville ta med sig.”

    Trots detta är Wallenbergs guld något som både svenska och ryska utredningar om hans öde förbigått med tystnad. Nu styrks de tidiga uppgifterna av detaljerade vittnesmål som hittills varit okända, men som Bengt Jangfeldt funnit.

    Ett av dem kom till svenska utrikesdepartementet (UD) 1951 från Svenska Tändsticksbolagets representant i Ungern, direktör Jamnik. Han berättade att Wallenberg hade en kappsäck som ”innehöll bl a en avsevärd summa i dollarsedlar och ett stort antal smycken.”

    Ett annat ögonvittne är Wallenbergs livvakt de sista månaderna i Budapest, Lajos Bajusz, som så sent som 1989 uppgav:

    ”Han tog med sig en förskräcklig mängd värdesaker, 15 till 20 kg guldsmycken och flera hundratusen pengö (den ungerska valutan) liksom hårdvaluta”, enligt livvakten. Wallenbergs bil var amerikansk, en tvådörrars Studebaker Champion av 1941 års modell.

    – Bensintanken rymde 68 liter. På full tank gick det att köra 400–480 kilometer. Värdesaker i bensintanken skulle inte påtagligt påverka körsträckan, säger Andrew Beckman vid Studebaker National Museum i USA till SvD.

    Greps i garage

    Bengt Jangfeldt har även funnit handskrivna berättelser från sovjetiska officerare i Budapest. De uppger att det var just när Wallenberg med sin chaufför Wilmos Langfelder skulle lämna Budapest med Studebakern som de den 14 januari först greps av sovjetiska soldater i ett garage.

    Wallenberg och Langfelder fördes under några dagar runt mellan olika sovjetiska förband. De togs inledningsvis väl om hand. Wallenberg hade läst ryska i gymnasiet och kunde säkert några hälsningsfraser. Men Wallenbergs självsäkerhet och våghalsighet, som varit så framgångsrik när det gällde att rädda judar ur klorna på nazister och fascister, väckte i stället misstänksamhet på sovjetisk sida.

    Vid de första mötena med Sovjetmilitärerna ställde Wallenberg ingående frågor. Han undrade hur det kom sig att Röda armén kunde avancera så snabbt mot tyskarna. Vilken var Sovjetarméns inställning till krigsfångar? Förföljdes religiösa grupper och judar?

    Svenskens frågor var så känsliga att en av de sovjetiska militärtolkarna vägrade svara av rädsla för att bli bestraffad, visar dokument från sovjetiska officerare.

    När ryssarna befriade Budapests ghetto den 16 januari väckte det förvåning när de stötte på tiotals hus med svenska flaggor. Många ungerska judar med svenska skyddspass sade att de var svenskar. Huvudman för verksamheten med nära 400 anställda var Wallenberg, en diplomat av låg rang (andresekreterare) som med en exklusiv bil ville köra 200 kilometer bakom de sovjetiska linjerna.

    Wallenberg protesterade upprört över att Studebakern tagits ifrån honom. Han vägrade acceptera den bil som ryssarna erbjöd i stället. Guldsmyckena i bilen förklarar hans oro.

    Vad Wallenberg inte visste var att en sovjetisk bataljonschef hade lagt beslag på Studebakern och tagit med sig en kvinnlig officer på en tur för att imponera på henne.

    Det bar sig inte bättre än att de vurpade och hamnade på sjukhus medan bilen snabbreparerades. Wallenberg fick tillbaka Studebakern och enligt ett andrahandsvittne ska ryssarna då ha påträffat värdesaker i hans bil.

    Välfylld portfölj

    Ryssarna hade vid häktningen den 19 januari frågat om Wallenberg hade några värdeföremål. Han hade då endast visat sitt armbandsur. Men Wallenberg hade även en välfylld portfölj som troligen innehöll smycken. Den hämtade han på schweiziska legationen den 16 januari, dagen innan han slutligen fördes bort av ryssarna. Att Wallenberg inte frivilligt berättat om värdesakerna vändes nu mot honom, enligt uppgifter 1946 från Vatikanens underrättelsetjänst.

    Händelseförloppet styrks av ett vittnesmål från polacken Adolphe Coen som 1947 släpptes ur sovjetisk fångenskap. Coen berättade att han haft kontakt med den svenske fången Raoul som berättat exakta detaljer som endast Wallenberg själv kunde känna till.

    Han hade bland annat sagt att ryssarna tagit hans porfölj: ”Vid undersökning hade denna visat sig innehålla smycken och ryssarna hade då förklarat att Wallenberg sökt undansticka egendom tillhörig antidemokratiska personer”.

    Raoul Wallenberg anlände till Lubjankafängelset i Moskva den 6 februari 1945 men i Budapest genomförde ryssarna ännu i mars hårda förhör för att få reda på varifrån Wallenberg fått sina rikedomar. Frågorna gick ut på att bevisa att de kom från Nazi-Tysklands SS-chef Heinrich Himmler. Hela Wallenbergs hjälpaktion sågs som en täckmantel för en tysk konspiration.

    Uppgiften kommer från en tysk soldat som förhördes under pistolhot enligt en tidigare inte uppmärksammad och mycket trovärdig redogörelse från 1950 i UD:s arkiv. En sovjetisk förhörsledare utbrast att den där Wallenberg skulle ”aldrig kunna få utfärda några pass och aldrig mer få återse Ungern eller Sverige”.

    Att Wallenberg greps med guld och värdeföremål har märkligt nog aldrig tagits upp av den sovjetiska sidan. Raoul Wallenberg häktades av det sovjetiska kontraspionaget Smersj (en förkortning av Smert Sjpionam, på svenska Död åt spionerna). Bengt Jangfeldts hypotes är att Smersj helt enkelt rövade bort Wallenbergs guldsmycken.

    – Kom de på honom med värdesaker och guld är det rimligt att tro att någon lade beslag på de här sakerna som därmed försvann utan att de registrerades. Därmed har ryssarna inte haft någon anledning att tala om detta, framhåller Bengt Jangfeldt.

    Smyckena borta

    Först 1989 överlämnades Raoul Wallenbergs tillhörigheter till hans familj av sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. De bestod av pass, almanacka och sedlar i fem valörer. Men varken Raoul Wallenbergs klocka eller några guldsmycken fanns med.

    – Var det en skumraskaffär där säkerhetsorganen lade beslag på värdesaker som borde registreras så förklarar det också varför det inte finns några förhörsprotokoll med Wallenberg. Ända fram till början på 1947 är det de sovjetiska säkerhetsorganen som ligger på uppgifterna om att Wallenberg finns i Moskva medan Utrikeskommissariatet hålls utanför, säger Bengt Jangfeldt och tillägger:

    – Att chauffören Langfelder också arresterades och bortfördes till Moskva kan förklaras med att han var ett vittne som måste tystas.

    Efter kriget ville flera ungerska judar ha tillbaka guld och smycken som de deponerat hos Wallenberg och andra svenska diplomater. Men i Budapest hade de sovjetiska förbanden då plundrat den svenska beskickningen, även kassaskåpen med 150 depositioner hade brutits upp. Trots detta fick den svenske beskickningschefen i Budapest Ivan Danielsson för sig att Raoul Wallenberg svikit honom och lagt beslag på guldsmyckena.

    Här kan Ivan Danielsson (som sista gången träffade Wallenberg den 23 december 1944) ha påverkats av den ryske greven Michail Kutuzov-Tolstoj som han anställt i svensk tjänst. Greven var i själva verket sovjetisk agent och hade meddelat Moskva att Wallenberg samarbetade nära med den tyska underrättelsetjänsten. Danielssons djupa besvikelse ledde till att han vägrade träffa Raoul Wallenbergs mor Maj von Dardel i april 1945.

    – Det är fullkomligt otänkbart att Wallenberg velat lägga beslag på guldsmyckena. Det finns ingenting i hela hans gärning eller karaktär som tyder på att han skulle göra något sådant. Om så vore, varför skulle han då låta sina medarbetare veta om guldet? Men motsättningarna mellan Wallenberg och diplomaterna på legationen var större än vad som kommit fram. Uppgifterna om värdesakerna var kända av UD. Misstro mot Wallenberg kan ha lagt hämsko på UD som kan ha trott att Wallenberg varit ute i egna ärenden, anser Bengt Jangfeldt.

    Detta kan också förklara den passivitet som UD visade åren 1945–47, trots flera signaler om att Wallenberg var i Sovjet. Sveriges minister i Moskva Staffan Söderblom drev till exempel vårvintern 1946 teorin att Wallenberg ”försvunnit i bil mot okänd destination” och omkommit i en bilolycka eller ”rånmord”.

    – Wallenbergs försvinnande var för Söderblom förknippat med en bil och med värdesaker, säger Bengt Jangfeldt.

    Den 15 juni 1946 beviljades Staffan Söderblom den ovanliga ynnesten att tas emot av självaste Sovjetdiktatorn Josef Stalin. Det enda ämnet för samtalet blev Raoul Wallenberg. Stalin påpekade för Söderblom att Sovjet befallt att svenskarna i Budapest skulle skyddas, vilket väl svenskarna borde känna till? Söderblom gav då ett häpnadsväckande svar.

    ”Ja, jag är personligen övertygad om att Wallenberg fallit offer för en olycka eller för rövare”, sade Staffan Söderblom.

    I stället för att kräva besked om var i Sovjet Wallenberg befann sig, förde alltså Söderblom fram att Wallenberg nog hade rånmördats av rövare och redan var död. Stalin avslutade raskt samtalet med att lova att: ”Jag ska ta mig an Wallenberg-saken”.

    Det kan i praktiken ha inneburit Raoul Wallenbergs dödsdom.

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X