Annons
X
Annons
X

”Visst handlar kvinnosyn om olika kulturer”

Debatten i Sverige får mig att häpna, skriver turkiska forskaren Özge Öner. Hon skriver att vi måste erkänna och förstå att olika kulturer och samhällssystem har olika syn på kvinnors rättigheter; att förneka detta är inte bara okunnigt utan även förolämpande mot miljoner kvinnors kamp för likvärdighet.

(uppdaterad)
Sexövergrepp i offentliga mijöer
We Are Sthlm 2015.

We Are Sthlm 2015. Foto: Alma Vestlund/ Studio Emma Svensson

DEBATT | KVINNOSYN

Att bara importera och i tysthet tolerera oönskade kulturella sedvänjor gynnar allra minst flickor och kvinnor i Sverige.

Jag är född och uppvuxen i Turkiet, och bosatt som forskare i Sverige de senaste åtta åren, och häpnar över debatten som just nu förs om flyktingars sexuella övergrepp vid centralstationen i Köln på nyårsafton och på musikfestivalen We are Sthlm två somrar i rad. Jag instämmer med dem som anser, att brott mot kvinnor inte ska förtigas och att lagen gäller för alla människor, oavsett härkomst. Men dessa röster tycks vara i minoritet. Debatten präglas främst av en kulturrelativism, starkt färgad av feminism, vars företrädare, exempelvis DN-journalisten Hanna Fahl (8/1), hävdar att ”den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet”. Efter att ha levt som kvinna i vad som brukar anses vara världens mest moderna muslimska samhälle, kan jag inte nog understryka hur felaktigt och skruvat detta synsätt är.

Det är förstås sant att sexuella massövergrepp inte är en fråga om ”etnicitet” – ett ord som används för att tysta debatten. Den springande punkten är att olika kulturer och samhällssystem har olika syn på kvinnors rättigheter; att förneka detta är inte bara okunnigt utan även förolämpande mot miljoner kvinnors kamp för likvärdighet i dessa reformfientliga samhällen. Till och med i ett skenbart sekulärt och modernt samhälle som Turkiet, är kvinnofridsbrott såsom barnäktenskap, våldtäkter inom familjen, tvångsäktenskap med våldtäktsmän och hedersvåld, så vanligt att det sällan rapporteras i nyheterna.

Annons
X

I länder där islam färgar de kulturella normerna, råder i mångt och mycket konsensus om att det är kvinnans skyldighet att skydda sig från sexuella övergrepp genom att göra sig själv osynlig på offentliga platser, både till klädsel och till sätt. En kvinna förväntas hela tiden tänka på sitt utseende, vart hon går, och vad klockan är; att klä sig modernt, vara ute sent och utan en man vid sin sida är att ”be om det”, enligt detta kulturella synsätt. Även i en ”europeisk” stad som Istanbul är det så fullständigt otänkbart att som kvinna gå ut på stan på nyårsafton att ingen jag känner någonsin har föreslagit det.

Alla turkiska kvinnor jag känner upplever det som en ständig kamp att åka med kollektiva transportmedel, eftersom man måste skydda sig från tafsande män. Det är så pass vanligt att jag inte kan minnas hur gammal jag var när jag lärde mig att ha ögon i nacken. Och då är Turkiet, återigen, ett förhållandevis modernt land inom den islamiska världen. Jag kan inte föreställa mig hur det måste vara att leva som kvinna i andra delar av Mellanöstern.

Men det är inte bara religion och kultur som har betydelse, utan även att statliga institutioner sanktionerar övergrepp på kvinnor. ”Kvinnan ska inte skratta högt inför hela världen utan bevara sin anständighet”, sa Bülent Arınç, Turkiets före detta biträdande premiärminister och medgrundare av regeringspartiet AKP, så sent som 2014. Samma år menade premiärminister Tayyip Erdoğan, nu Turkiets president, att man ”inte kan ställa kvinnor och män på samma nivå – det är mot naturen”. När 17-åriga Münevver Karabulut 2009 hittades i soporna efter att ha blivit våldtagen och dödad av sin pojkvän med hjälp av dennes familj, hävdade Istanbuls dåvarande polischef att ”hennes föräldrar borde ha övervakat sin flicka bättre”. 2013 sa Ömer Tuğrul İnançer, en advokat och muslimsk opinionsbildare, i statstelevisionen att ”det går emot hövligheten att tillkännage sin graviditet med en trumpetstöt – kvinnor ska inte gå på gatorna med sådana magar”. Men det förvånade givetvis ingen att det i statsmedier ansågs vara ”skamligt” att vistas utomhus som gravid kvinna. I ett land som Turkiet är det inte ovanligt att statliga institutioner ger sitt tysta medgivande till våld mot kvinnor.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Kulturen och samhällsinstitutioner spelar en stor roll i att avgöra vad som är acceptabelt eller ej. Självfallet har de flesta män, som är uppvuxna i länder där konsensus råder att det är kvinnornas och inte männens skyldighet att undvika sexuella övergrepp, en helt annan syn på hur man bör bete sig mot kvinnor än de flesta svenska män.

    Därmed är det nonsens att debattera huruvida det finns kulturella särdrag som uppmuntrar till händelser som Köln och Kungsträdgården. Det är helt enkelt så, och vi måste vara uppriktiga om detta ifall vi ska kunna kväva problemet i dess linda. Att bara importera och i tysthet tolerera oönskade kulturella sedvänjor gynnar allra minst flickor och kvinnor i Sverige.

    Özge Öner

    ekon dr, Institutet för Näringslivsforskning (IFN)

    Diskutera! På vår sida på Facebook finns möjlighet att själv skriva kommentarer.

    Özge Öner Foto: Twitter

    We Are Sthlm 2015.

    Foto: Alma Vestlund/ Studio Emma Svensson Bild 1 av 2

    Özge Öner

    Foto: Twitter Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X