Annons
X
Annons
X

Vinst inte liktydigt med valfrihet

Tre av tio personer föredrar privat välfärd utan vinstsyfte eller med begränsad vinst. Det ger sken av att det är ett fritt val som också är möjligt att göra. Men den valfriheten är sällsynt i Sverige, skriver Hanna Hallin och Anna Ardin, tankesmedjan Sektor3.

BRÄNNPUNKT | VINSTER I VÄLFÄRDEN

Rätten till vinstutdelning i välfärden leder i sig inte till en bred mångfald.
Hanna Hallin och Anna Ardin

Såväl politiker som medborgare efterfrågar i dag en mångfald av inriktningar och aktörer inom vård, skola och omsorg. Tyvärr är det en valfrihet som i dag inte existerar. Vår valfrihet är i praktiken begränsad till att besöka en offentlig vårdcentral eller en snarlik vårdcentral som drivs av ett storföretag. I dagens ensidiga debatt om vinster i välfärden glöms ofta en grundläggande del av frågan bort – vinst är inte liktydigt med valfrihet.

Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället – har nyligen genomfört en opinionsundersökning med Demoskop om svenska folkets syn på civila samhällets roll i välfärden. I undersökningen ställdes frågan om vilken huvudman de svarande själva skulle föredra om de skulle välja vård, skola eller omsorg. I svaren framträder en bild som rimmar illa med hur valfriheten i själva verket ser ut.

18 procent föredrar att välja en icke-vinstdriven organisation och 11 procent ett företag med restriktioner på vinst. Det ska jämföras med att hälften av de svarande skulle föredra en offentlig aktör men bara 3 procent föredrar att välja ett vinstdrivet företag. Samma mönster framträder oavsett partifärg, inkomst eller ålder – samtliga grupper föredrar organisationer utan vinst eller med begränsad vinst framför vinstdrivna företag. Majoriteten tycker att ideella organisationer är lämpade att bedriva välfärd, medan bara 8 procent tycker att vinstdrivna företag är det.

Annons
X

En mångfald av aktörer i välfärden är ett övergripande politiskt mål som förenar de flesta partier. Om de visionerna vore viktiga skulle vi i dag se politiska förslag som underlättade för småskaliga aktörer att ta plats i välfärden – ideella och kooperativa såväl som småskaliga företag. I stället ligger fokus på en lång rad reformer som ska ”säkra kvaliteten”. De senaste åren har vi sett många exempel på nya kontrollmyndigheter, mer uppföljning och striktare redovisningskrav som ska garantera att privata såväl som offentliga aktörer sköter sig. Även de stora vinstdrivande företagen har ställt sig positiva till utvecklingen. Problemet är att just den typen av åtgärder ytterligare gagnar storskaliga aktörer med lång erfarenhet av tunga administrativa redovisningssystem. Samtidigt saknas helt politiska styrmedel för att den typen av aktörer som både medborgare och politiker efterfrågar ska kunna växa.

Att tre av tio personer föredrar privat välfärd utan vinstsyfte eller med begränsad vinst ger sken av att det är ett fritt val som också är möjligt att göra. Men den valfriheten är sällsynt i Sverige. Några enstaka procent av Sveriges elever och förskolebarn går i dag i skolor och förskolor som drivs som ideell förening eller kooperativ. Inte heller att begränsa vinsten verkar vara ett relevant alternativ för de som bedriver välfärdsverksamhet – efter sju år med möjligheten att starta ett aktiebolag med begrän sad vinst (SVB) finns bara en handfull företag av den typen. Dagens politik främjar helt enkelt inte valfrihet när det kommer till olika inriktningar och aktörer.

Sedan 1990-talets reformer har andelen privata företag ökat kraftigt i välfärden. Skolan visar på ett talande exempel. Redan före friskolereformen på 90-talet fanns ett hundratal ideellt drivna skolor i Sverige. En bärande idé i den reform som klubbades av riksdagen var att fler idéburna aktörer skulle starta skolor. Regeringen betonade att reformen skulle öppna för en mångfald av ägare som drev föräldrakooperativa skolor, skolor med speciella ämnesprofiler och att personal eller föräldrar kunde driva vidare nedläggningshotade glesbygdsskolor. Med facit i hand kan vi se att något gick fel på vägen. Även om det skett en liten tillväxt av idéburna skolor sedan reformen så har andelen skolor utan vinstsyfte minskat avsevärt de senaste åren. Utvecklingen pekar mot färre ägare bland Sveriges friskolor där de tio största bolagen i dag utbildar 40 procent av alla elever som valt en fristående skola. Inom äldrevården är trenden ännu starkare, där två stora bolag står för hela 50 procent av den privata äldreomsorgsmarknaden.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Rätten till vinstutdelning i välfärden leder i sig inte till en bred mångfald. Om elever, patienter och brukare ska kunna välja bland en mångfald av aktörer med olika inriktningar, ägare och värderingar så behövs en politik som främjar valfrihet – också för dem som vill driva verksamhet i väl färden. Det vi ser i dagens system är att andelen ideella, kooperativa och småskaliga alternativ krymper i takt med att storskaliga, kommersiella aktörer växer. Det om något riskerar att minska medborgarnas valfrihet.

    HANNA HALLIN

    chef för Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället

    ANNA ARDIN

    ansvarig för välfärdsfrågor på Sektor3

    Mer debatt om vinster i välfärden:

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X