Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Madelaine Levy: Vinner Trump? Fråga Roland Barthes!

Kampen om Vita huset

Donald Trump rönte nya framgångar under den så kallade Supertisdagen och det verkar allt mer troligt att han blir Republikanernas presidentkandidat. Från europeiskt håll kan det vara svårt att förstå hur denne burduse miljardär som under sin kampanj visat upp sig som obildad och hatisk, för att inte säga rasistisk och sexistisk, kan vara så populär.

Det har publicerats hundratals texter i ämnet. En som närmar sig pudelns kärna är skriven av Jedd Legum, före detta rådgivare hos Hillary Clinton, som idag driver sajten thinkprogress.org. Till skillnad från många andra som försöker se Trumps framgångar i ljuset av 2010-talets kändisdyrkan och misstänksamhet mot andra folkgrupper eller en narcissistisk, hatisk kultur som uppstått i sociala medier, så blickar Legum bakåt – mot inledningskapitlet i Roland Barthes ”Mythologies”, där den franske filosofen dissekerar fenomenet fribrottning, i folkmun kallat wrestling.

Wrestling är inte någon egentlig kampsport utan en form av spektakel, ett överdrivet, spelat våld – ju mer chockerande desto bättre. Donald Trump är engagerad i fribrottningsvärlden som arrangör. Han har också stått i ringen under det så kallade ”Battle of the billionaires” då han rakade av håret på sin motståndare. Det är, enligt Legum, där han hämtar sin inspiration. Fribrottning utmärks av sina överdrifter och sin enorma energi. I en bra match händer det ständigt något. Det viktiga för brottaren är inte vad som egentligen sker – utan hur det ser ut.

Annons
X

Fribrottningen, konstaterar Barthes, är inte narrativ. Matcherna följer inte som andra sporter en linje där en tävlande går från till exempel ”underdog” till vinnare. I stället är det ögonblicket som räknas. Slaget, sparken, bettet är, liksom Trumps attacker på sina meningsmotståndare, synbart ohyggliga. Men allt glöms bort så snart nästa slag eller spark kommer.

I wrestling är matcherna uppgjorda och det är alltså inte nödvändigtvis den skickligaste brottaren som vinner. Det är heller inte det viktigaste, utan liksom på teatern är det publikens känslomässiga reaktioner som är målet med uppvisningen.

Det amerikanska folket älskar wrestling. Det teatrala, ögonblickliga och överdrivet elaka; väntan, med hjärtat i halsgropen, på vilka osannolika hemskheter som ska komma härnäst, är också det som fått dem att falla pladask Donald Trump. Hans kampanj ses som foklig just för att den påminner om ett spektakel som ligger nära det amerikanska folket och dess smak.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Enligt fribrottningens logik blir heller inte kritiken mot Trump, som ”bara en underhållare”, eller ens de fakta som sticker hål på hans lögner, effektiva. Som Barthes skriver är sanningen inte ett större problem i wrestling än den är på teaterscenen.

    Genom att påminna om Roland Barthes snart 60 år gamla text förmedlar Judd Legum inte bara nycklar till Donald Trumps framgångar – han visar även hur givande det kan vara att läsa en sedan länge försvunnen filosof för att förstå samtida politik. Vi kan ju lätt få för oss att filosofin är något som befinner sig på ett högre plan, bortom vardagens konkreta händelser. Men sällan är filosofi så betydelsefull som då den hjälper oss att tolka just det vardagliga. Inte praktisk filosofi, alltså – utan filosofi i praktiken.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X