Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: Vi lever i historiens största bluff

Finanskrisen har återinfört klasskamp som modeord på alltifrån kulturredaktioner till småmysiga seminarier för dollarmiljardärer med dåligt samvete. Men kanske är det en annan strid som borde bekymra oss ännu mer.

Lämna toaletten i samma skick som du önskar finna den! Denna uppfordrande lilla devis har länge använts för att fostra yngre medborgare i den mänskliga samvarons ABC. Att ett tuggummi inte försvinner bara för att man lägger en blöt pappershandduk över är en nyttig lektion inför vuxenlivet.

De egna handlingarna riskerar att få konsekvenser för andra. Grundtanken är fin även på ett mer övergripande plan: en strävan efter att lämna efter sig en värld som är lite bättre, inte sämre. Det fungerade länge bra.

Ni känner igen storyn. En hyggligt framgångsrik direktör född någon gång efter kriget hänger av sig den dubbelknäppta kavajen för att lagom till 60-årsdagen låta sig omslutas av den förmånsbestämda pensionens varma och trygga famn. Han kan berätta om en fantastisk resa: född under enkla förhållanden (farsan var arbetare), universitetsstudier (tack staten!) därefter klivet in i arbetslivet (jobb fanns hur mycket som helst) och så en trivsam seglats genom industrin i hyfsat frisk medvind.

Annons
X

Lägg till det ett pensionskonto som fick en trevlig skjuts av 80- och 90-talens aktiefest och den välbelägna mexitegelvillan som trettio års boprisrally och lite 70-talsinflation förvandlat till en obelånad valutareserv i 10-miljonersklassen.

Hur kommer motsvarande resa att se ut för en student som hösten 2012 slipar på sina jobbansökningar?

Gissning: inte självklart lika smidig.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    • LÄS MER: ”Prognos: Din pension sänks mer än väntat”

    Att varje generation kommer att få det bättre än sina föräldrar är en kalkyl som länge varit självklar. Men är något på väg att hända? Tidningen Financial Times konstaterar att de som gör entré på arbetsmarknaden i Storbritannien idag är de första som ser ut att få nöja sig med en magrare skörd än sina föregångare.

    Samtidigt har de på väg in i pensionen det bättre ställt än några andra seniorer i historien. För första gången sedan data började samlas in för 50 år sedan har den disponibla inkomsten för britter som är 60-plus passerat den för personer mellan 20 och 30. Tas även kostnader för boende med i kalkylen har även 70- och 80-åringarna det bättre än Iphone-generationen.

    Utvecklingen illustrerar ett problem som riskerar att torna upp sig i hela västvärlden: dålig stämning bland kidsen.

    De skulder som tillkom under kredityrans allra galnaste år och som smygits över från banker till stater har makthavarna i Europa, många för övrigt över 55 år, insisterat på ska betalas tillbaka snabbt i form av hårda sparpaket. En metod lika effektiv som att gå ned i vikt genom att såga av ett ben. Det funkar, men har ett pris.

    Detta pris är en bottenlös lågkonjunktur som slagit hårt mot den del av befolkningen som egentligen borde vara mest fylld av energi och nybörjaroptimism. Att läsa statistiken över ungdomsarbetslösheten i Europa är lika trevligt som att bläddra i ett fotoalbum från en trafikolycka.

    • LÄS OCKSÅ: ”Pension inget alternativ för Europas äldre”

    Värst är att det i Europa finns 14 miljoner unga som vare sig jobbar eller pluggar – den årliga samhällskostnaden för denna sannolikt inte så jätteglada grupp uppskattar EU:s eget forskningsorgan Eurofound till 153 miljarder euro om året, eller mer än räddningspengarna till Spaniens banker.

    Att betala av på de skuldberg byggda med luftpengar som skapats av tidigare generationer riskerar att dämpa tillväxten under mycket lång tid. Det är ändå inte det största bekymret. Det är istället de löften som 40- och 50-talister ställt ut till sig själva. Internationella Valutafonden IMF räknade häromåret ut att gruppen amerikaner som fyllde 65 år 2010 kan räkna med att kvittera ut 333 miljarder dollar mer från staten än vad de betalat in i form av skatter. Denna jackpott är 17 gånger högre än vad 25-åringarna får nöja sig med.

    Europa är inte bättre. En rapport från EU-kommissionen visar att med intakta välfärdssystem kommer det genomsnittliga medlemslandets statsskuld år 2060 uppgå till 477 procent av BNP. Med andra ord: vi lever i historiens största bluff. Sverige ligger bättre till, men dagens unga har knappast någon anledning att tända tacksamhetsljus för pensionssystemet.

    Nyligen varnade Föreningen Auktoriserade Revisorer för att svenska kommuners pensionsskulder uppgår till 240 miljarder kronor, varav bara 10 procent redovisas öppet. Ett upplägg som skulle få Enron att rodna. De 80- och 90-talister som rycker upp toadörren där en 40-talist precis smugit ut riskerar alltså att göra en minst sagt obehaglig upptäckt.

    Men här kommer vi till det kanske svåraste av allt. Finns det en suddigare måltavla för en kamp än en hel generation? Särskilt som långtifrån alla födda mellan 1945 och 1960 har haft det lika bra förspänt. Detta utgör kanske ett av finanskrisens stora dilemman. Många är ansvariga, men ingen är skyldig. Man behöver inte vara ung och arg för att bli frustrerad över mindre.

    • LÄS OCKSÅ: ”Guldkantad ålderdom väntar sex börs-vd:ar”

    Fler söndagskrönikor av Andreas Cervenka

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X