Annons
X
Annons
X

”Vi har en svår tid med stora offer framför oss”

SOCIOLOGI. Vi måste finna bättre sätt för att mäta och värdera välstånd och lycka än BNP och tillväxt, framhåller sociologen Zygmunt Bauman. Han tror inte att omställningen blir lätt men är ändå inte utan hopp.

Zygmunt Bauman är en enveten piprökare. Mot slutet av intervjun börjar han att bli otålig och säger att han nu måste röka. ”I år firar jag att det är 70 år sedan jag rökte min första cigarett.”

Zygmunt Bauman är en enveten piprökare. Mot slutet av intervjun börjar han att bli otålig och säger att han nu måste röka. ”I år firar jag att det är 70 år sedan jag rökte min första cigarett.” Foto: MALIN HOELSTAD

Nej, förutsäga framtiden varken kan eller vill Zygmunt Bauman. Gång på gång har han fått frågan, men efter att i 65 år ”sysslat med” sociologi, analyserat och teoretiserat kring samhälleliga förändringar och mänskliga rörelser är det bedöma historien och samtiden han kan. ”Sociologer”, säger han, ”har väldigt bra metoder att analysera samtida trender”. Men någon profet är alltså inte mannen som sitter framför mig – den svarta klädseln och det vackert böljande vita håret till trots.

–Framtiden existerar inte, den skapas av människor och bygger på mänskliga beslut som vi inte vet något om i dag. Till skillnad från djuren har vi frihet att välja, och vi har ett språk där vi kan använda oss av det lilla ordet nej! Vi kan fantisera om framtida existenser vilket också kan få konsekvenser för framtiden.

–Václav Havel har formulerat det mer poetiskt. För att förutsäga framtiden måste vi veta vilka sånger befolkningen är redo att sjunga. Men problemet är att det inte finns något sätt att förutsäga vilka sånger nationen vill sjunga i morgon.

Annons
X

Zygmunt Bauman är en av de mest inflytelserika sociologerna under senare delen av 1900-talet och har gett innehåll till en uppsjö av begrepp som i dag ingår i den gängse vokabulären: moderniteten, postmoderniteten, den flytande moderna världen och det allra senaste: ”precariatet”, om den stora grupp av människor från olika samhällsskikt som upplever sin samhälleliga situation som synnerligen osäker.

Det är dock inte lätt att ställa frågor till den vänlige professorn. Vad vill du prata om? frågar han och knappt har jag hunnit svara innan han inleder en storstilad och välargumenterad föreläsning. Kanske är det med ålderns, den forne lärarens och erfarenhetens rätt Bauman tar varje fråga till utgångspunkt för en monolog. Han är ju inte bara skarp akademiker utan också en underhållande berättare.

Så bort framtiden, låt oss i stället uppehålla oss i den högaktuella samtiden. För en dryg vecka sedan publicerade SvD en artikel av Bauman där han skrev om shopping som identitet och underliggande orsak till upploppen i London.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men varför är egentligen shopping ett så stort problem?

    –Den grundläggande frågan är, vad är konsumtion? Låt mig ta ett exempel. När jag var liten gick människor till dåtidens motsvarighet till gallerior för att köpa nya kläder när de gamla inte längre gick att använda, man handlade för att ersätta något utslitet med nytt. I dag söker vi bekräftelse och identitet genom shopping.

    –Det är allvarligt framför allt av två skäl. Det har dels, vilket vi såg i London, inneburit att de gamla sätten att lösa sociala problem inte längre fungerar som de brukade göra. Dels måste vi ställa oss frågan hur mycket shopping och hur många produkter vår planet egentligen tål? Vi är redan för många människor och inom tio år är vi nästan tio miljarder, hur kan planeten klara av att producera för shopping på den nivån?

    Människor tycker ju om att shoppa och det sätter fart på produktionen. Vad är alternativet?

    –Ja, vad menar jag då med konsumtionsliv? Vi har sedan många år tillbaka blivit tränade att mäta vårt välmående genom BNP. Om BNP går upp, vilket innebär att vi producerar fler och fler saker och förstör mer och mer råvaror, går vi framåt. Om BNP faller ner mot noll eller, Gud förbjude, under noll blir det panik, depression och stor kris. Vad ska vi göra?

    –Det är en fråga om mentalitet. Vi är inställda på att mäta vårt välstånd och vår lycka genom tillväxtökning. De tillstånd som kan uppnås eller de saker som kan förvärvas utan pengar räknas inte. En av paradoxerna är ju att när vår bil går sönder eller vi själva skadas och åker till sjukhus ökar BNP, men om du går till din granne och hjälper honom i hans trädgård förändrar det inte BNP.

    –Jag vill förekomma din nästa fråga eftersom du antagligen vill veta vad vi ska göra? Vi har en svår tid framför oss med stora offer och trauman. Det kommer inte att vara lätt eftersom vi i många decennier levde med den naiva föreställningen att våra tillgångar bara kommer att öka och öka utan något slut. Vi börjar nu för första gången förstå det kanske inte är så. Vi måste finna bättre sätt att mäta och värdera vad som är ett bra liv och lycka.

    Vilka politiker eller ledare är beredda att företräda återhållsamhet?

    –Tänk efter, min bäste Kaj Schueler, till och med en 100 år gammal ek var en gång en liten liten planta. Varje majoritet i dag har en gång varit en minoritet och om så inte hade varit fallet hade vi inte träffats i denna vackra byggnad utan troligen i en grotta.

    Du har skrivit en mängd böcker, ett tiotal finns på svenska. Hur många är det sammanlagt?

    –Mitt privilegium är att jag aldrig har sökt ett jobb. Jo, en gång, 1954 sökte jag arbete som assistent vid universitetet. Alla andra jobb har jag blivit erbjuden och enda anledningen till att hålla ordning på sin bibliografi är ju för att söka jobb.

    Din senaste bok heter ”Culture in a liquid modern world”. Hur kom det sig att du skriver om kultur?

    –Polen är ordförandeland i EU nu och jag blev tillfrågad att skriva något inför en stor konferens i Wrocław nu i september om Europa och kulturen. Min tes är att Europas enda chans att återvinna sin position i världen är via kulturen. Europa kan aldrig mer bli en militärmakt och har en mycket liten chans att bli en ekonomisk stormakt.

    – Men Europa har något att tillföra övriga världen som andra inte har. Den genom upprepade svårigheter utvecklade förmågan att leva fredligt med skillnader, att leva tillsammans inte bara trots skillnaderna utan tack vare dem. Skillnader är något positivt – skillnader i åsikter, i tradition, i sympatier och synen på samhället – och grunden för all kreativitet.

    Du tycks ändå ha en ganska mörk syn på tillståndet i världen?

    –Well, jag är inte pessimist.

    Du är inte pessimist?

    –Du känner till definitionen av optimist och pessimist? Optimisten är en person som tror att denna värld är den bästa av världar och pessimisten misstänker att optimisten kan ha rätt. Men det finns en tredje kategori och jag vill bli klassificerad i den. Människor som hoppas.

    –Hopp är varken pessimism eller optimism. De som hoppas vet att mycket talar emot dem, att svårt arbete ligger framför dem och att människor kommer att lida men… själen är inte odödlig men hoppet är. Du kan döda det mesta hos en människa men inte hoppet.

    Annons
    X

    Zygmunt Bauman är en enveten piprökare. Mot slutet av intervjun börjar han att bli otålig och säger att han nu måste röka. ”I år firar jag att det är 70 år sedan jag rökte min första cigarett.”

    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 1 av 2

    SvD:s kulturchef Kaj Schueler möter sociologen Zygmunt Bauman.

    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X