Annons
X
Annons
X

”Vi bygger miljöer som vi kommer att ångra”

Förskolegårdar på taken – för att barnen ska få plats. Det är en av de lösningar som prövas när staden förtätas. Anna-Johanna Klasander, professor vid Chalmers, menar att det är ”tufft klimat för barn” i stadsbyggandet.

Hopträngda barn
Nyligen beslutat bostadshus med förskola i Liljeholmen i Stockholm, där förskolegården placeras på en 227 kvadratmeter stor terass.

Nyligen beslutat bostadshus med förskola i Liljeholmen i Stockholm, där förskolegården placeras på en 227 kvadratmeter stor terass. Foto: JM AB

Hopträngda barn | Del 2

Tumla runt bland konstgräs, betong och gummiasfalt. Välj mellan en liten utsläppsgård eller en blåsig takterrass. Så kan villkoren se ut för nya generationer stadsbarn.

Vurmen för den täta staden, och kampen om värdefull mark, förändrar barnens utemiljö. Barnens ytor krymper. I Stockholm har utsläppsgårdar – små, hårdgjorda gårdar – närmast blivit standard för förskolor i nybyggda områden. Takterrasser lyfts fram som en lösning för att barnen ska komma ut.

I den nya, högexploaterade staden blir barns ytor snålare och mer tillrättalagda. Små ytor innebär hårt slitage, vilket leder till att gräs ersätts av plastmattor. Men det är inte bara i överhettade storstäder som ytorna krymper.

Annons
X

Även i delar av landet där konkurrensen om marken är låg, och goda förutsättningar finns, ”avsätts inte tillräckligt stora friytor med ett innehåll som svarar mot barns behov av lek och utveckling”, konstaterar Boverket i en rapport.

Vuxenvärlden klagar på att barn och unga hänger för mycket vid skärmarna. Forskarna levererar den ena studien efter den andra om utemiljöns stora betydelse för barns hälsa och välbefinnande.

Samtidigt planerar och bygger vi städer med trånga och torftiga utemiljöer för barn. Några aktuella exempel från Stockholm:

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    • Hornsberg, på nordvästra Kungsholmen. En ny stadsdel som började byggas utan att förskolor med tillhörande gårdar ingick i planeringen. Precis som i Hammarby sjöstad hade man inte räknat med att så många barn skulle flytta in.

    • Hagastaden, nära Solna. Här byggs en mycket tät kvartersstad, med trånga gårdar, där det inte ens finns utrymme för utsläppsgårdar.

    • Marievik i Liljeholmen. Här planerar Stockholms stad och JM ett skyskrapeområde där barn ska leka på takgårdar och terrasser. Inritade lekplatser på marken ligger i skugga, där höghusen skapar vindförhållanden som är dåliga på gränsen till farliga.

    Någon barnkonsekvensanalys av planerna, som just varit ute på samråd, har inte gjorts.

    – Min bedömning är att en barnkonsekvensanalys av det förslaget skulle innebära förödande kritik, säger Suzanne de Laval, arkitekt och forskare.

    Hon har nyligen skrivit ”Bygga stad för barn”, på uppdrag av forskningsstiftelsen Arkus. Där konstaterar hon att det finns mycket kunskap om vad som är bra miljöer för barn och unga – men den slår inte alltid igenom i dagens planering och byggande.

    Dagens stadsbyggande handlar om att utnyttja ytor maximalt och skapa så mycket bostäder och kommersiella ytor som möjligt, gärna i mycket täta kvarter. Kommunerna vill ha ut så mycket byggrätter som möjligt, det vill säga få intäkter från sin mark. Byggherrar vill maxa exploateringen. Bostadsbrist gör att debatten handlar mycket om att leverera mesta möjliga lägenheter.

    – Men en bostad är ju inte bara en lägenhet, säger Suzanne de Laval som menar att bostadsfrågan borde handla mer om att skapa helhetsmiljöer, med bland annat genomtänkta platser för barn och unga.

    En så kallad utsläppsgård för förskolebarn i Norra Djurgårdsstaden. Foto: Emelie Brunge

    Ytor för barn och unga ger dock inga intäkter. I en kommunal budget blir generösa gårdar och parker lika med ytor som inte kan exploateras. Nya stadsdelar i Stockholm kan ha betydligt mindre friyta per person än den gamla stenstaden.

    – Både exploatörer och politiker medverkar till att minimera det gröna. De hänvisar till att det behövs så hög exploatering för att alls ha råd att utveckla de här nya stadsdelarna. Och så rättfärdigas det med att det täta ger urbant liv, säger Anna-Johanna Klasander, professor i stadsbyggnad vid Chalmers och forsknings- och utvecklingschef på arkitektföretaget White. Hon menar att det är ”ett tufft klimat för barnen” i dagens stadsbyggande. Ekonomiska drivkrafter kombinerat med enkla budskap om förtätning skapar miljöer som riskerar att bli väldigt torftiga för barn.

    Lekyta på ett tak i Köpenhamn, sandsäckar ska göra miljön mer lekvänlig. Foto: Jens Linde

    ”Ut och lek!” har länge varit vuxenvärldens budskap till barn och unga. Men Boverket konstaterar i rapporten ”Gör plats för unga” att barns rörelsefrihet blir allt mer begränsad. Därför blir skol- och förskolegårdar allt viktigare utemiljöer för barn, enligt verket. Samtidigt krymper dessa gårdar. Ibland ska de ersättas av takterrasser.

    I Sverige är förskolegårdar på tak en företeelse som vi lär se mer av framöver. När Liljeholmens stadsdelsnämnd i Stockholm nyligen beslutade om en sådan lösning hänvisade man bland annat till goda erfarenheter från Köpenhamn. En dansk studie visar dock att gårdar på tak inte är någon okomplicerad lösning. ”Det var tankeväckande att många av dessa taklekplatser antingen var källa till mycket frustration – eller stod mer eller mindre tomma”, skriver rapportförfattaren Sissel Brandi-Hansen som studerat elva nya eller nyligen ombyggda förskolor i Köpenhamn.

    Syftet med rapporten, som finansierats av fackförbundet FOA, var bland annat att analysera hur den pedagogiska verksamheten påverkas av förskolans fysiska miljö. Sissel Brandi-Hansen fann att förskolegårdar på taken var blåsiga platser som skapade oro hos de anställda, ökade säkerhetstänkandet kring barnen och ledde till mindre utevistelse.

    Förskolegårdar på taken blir vanligare framöver. Här en utredningsskiss från Hagastaden i Stockholm. Foto: White

    Hon konstaterar också att barn, och anställda som arbetar med barn, inte är resursstarka aktörer i byggprocessen. Deras behov och synpunkter väger lätt i processer som handlar mycket om teknik och ekonomi.

    Även landskapsarkitekten Patrik Tronde är inne på samma spår. Sophämtare ställer krav på vändradie. Men barn strejkar inte om de får för snåla ytor.

    – Barn gör ju något av vad de än får. De är i viss mening väldigt anpassningsbara. De säger inte: här är det för små ytor, vi kan inte leka här. Utan de leker ändå. Och de som jobbar i barnomsorg och skola gör ju allt för att kompensera för brister i den fysiska miljön. Alla vet att det är så – och det är något som gör att det här får passera systemen.

    Men om man vill bo i stan måste det kanske ha ett pris?

    – Men barnen har ju faktiskt inte varit med och gjort det här valet, säger Patrik Tronde och tillägger att vuxenvärlden skapat en föreställning om hur staden ska byggas som ibland går ut över barnen. Det är en föreställning om att tät stad är synonym med levande stad och urbanitet.

    Anna-Johanna Klasander efterlyser en djupare diskussion om vad urbanitet egentligen är, bortom förtätning.

    – Det är en sådan stark retorik kring just förtätning och urbanitet. Men urbanitet handlar också om att skapa bra ramar för vardagslivet, mötesplatser för människor och offentliga rum som fungerar, säger hon.

    Varför har vi hamnat i den här täthetsvurmen?

    – Att tätt är lika med urbant är ett enkelt budskap. Och det finns mycket sanning i det. Men när man skruvar förtätningsretoriken för långt blir det nästan parodiskt och det är nödvändigt att ifrågasätta den. Jag tror att vi nu bygger miljöer som vi kommer att ångra framöver, säger Anna-Johanna Klasander som efterlyser andra sätt att räkna på vad som är lönsamt stadsbyggande.

    – Vad innebär det för barnens vardagslek när man bygger så tätt att det nästan inte blir någon sol på gårdarna? Hur ska man förstå värdet av folkhälsa? Hur räknar man på långsiktig hållbarhet? Här finns ett stort behov av hjälp från ekonomer att räkna på fler sätt i stadsutvecklingen, och belysa de här frågorna.

    Annons

    Nyligen beslutat bostadshus med förskola i Liljeholmen i Stockholm, där förskolegården placeras på en 227 kvadratmeter stor terass.

    Foto: JM AB Bild 1 av 4

    En så kallad utsläppsgård för förskolebarn i Norra Djurgårdsstaden.

    Foto: Emelie Brunge Bild 2 av 4

    Lekyta på ett tak i Köpenhamn, sandsäckar ska göra miljön mer lekvänlig.

    Foto: Jens Linde Bild 3 av 4

    Förskolegårdar på taken blir vanligare framöver. Här en utredningsskiss från Hagastaden i Stockholm.

    Foto: White Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X