Annons
X
Annons
X

Vi behöver en offensiv nätpolitik

INTERNET När hovrätten idag inleder sina förhandlingar mot The Pirate Bay bör man komma ihåg att det handlar om en rättsprocess mot ett socialt beteende. Oavsett var juridiken landar, behöver politikerna nu ta vid, skriver medievetaren Pelle Snickars.

Den digitala politiken var märkligt frånvarande i årets valrörelse. Individuell frihet, nätneutralitet eller modifierad upphovsrätt diskuterades knappt alls av våra partier. Frågorna lockade heller inte speciellt många väljare att döma av Piratpartiets kräftgång. Spotify förefaller ha löst problemet med fildelningen, det politiska användandet av sociala medier var en flopp, och kanhända är nätet inte så viktigt.

Men problemen med internets politiskt-juridiska ramverk försvinner knappast bara för att politiker inte talar om det. Ipredlagen har redan kriminaliserat en hel ungdomsgeneration, och mediebranschens lobbande för stärkt upphovsrätt, längre skyddstider och ”hårdare tag” är lika oroande som någonsin.

Den enda vägens nätpolitik, garnerad med lillasinnade repressiva förkortningar som Acta eller FRA, är knappast till båtnad för fri informationsaccess, webbutveckling och entreprenörskap. För att förbli en framstående it-nation krävs långsiktiga politiska lösningar – inte dagens låsningar.

Annons
X

När hovrätten idag inleder sina förhandlingar mot The Pirate Bay (TPB) bör man erinra sig att åtalet rör så mycket mer än en påstådd virtuell gratiskultur. Det är snarare en rättsprocess mot ett socialt beteende och det slags delandets kultur som präglar, och på många sätt utgör själva grunden för nätet. Normbildning är komplicerat, och TPB-grundarna är faktiskt anklagade för brott som de själva inte begått (de fälldes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen). De verkliga förövarna är de mer än 1,5 miljoner svenskar som alltjämt fildelar, en siffra som förstås blir än högre om man räknar in allt från användande av material på hostingsajter till skolbarnen som med bluetooth skickar musiklåtar mellan sina mobiler. Kanske är hälften av befolkningen pirater.

Den här enorma mängden användare, samt lite hård- och mjukvara, är det som de factokonstituerat The Pirate Bay. Sajten har också utgjort ett slags symptom på ett förändrat förhållande till kultur, nöje och information.

Som både koncept och praktik är fildelning därför det viktigaste fenomenet för att begripa hur medielandskapet förändrats det senaste decenniet. TPB är ju på många sätt själva symbolen för den ocean av kopior som kommit att prägla vårt umgänge med och förhållande till den digitala domänen. Den analoga kopian är väsenskild den digitala, och kopierar gör man hela tiden online.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det var därför märkligt, ja rentav bisarrt, att de olika mediebolagen under den tidigare delen av rättsprocessen valde en metod där man ville visa vad man borde ha fått betalt för varje enskild nedladdning. Processen handlade om ett trettiotal verk, men med deras beräkningsmetod skulle det hela motsvara ett värde på nästan 500 miljarder, mer än Volvos och Ericssons totala omsättning.

    Värdet på digitala kopior går naturligtvis inte att mäta på det sättet. Fildelning står heller inte i någon motsatsställning till en övergripande marknadsekonomi utan kan rentav ses som ett slags pr.

    Forskning har just visat att det är mycket svårt att lyfta fram de mediebranscher som entydigt drabbats alltsedan Napster. Inkomstflöden för musik har tveklöst förändrats, men fildelningen kan knappast klandras för att ha orsakat någon större kris inom film- eller tv-branschen. Folk går på bio som aldrig förr, och fildelningens effekter på medieekonomin är alltså långtifrån uppenbara.

    I själva verket handlar TPB-fallet om kontroll. Fildelningen är alltför oreglerad, och när den nu (delvis) kompletteras av Spotify och streamade medietjänster, så må de ge oss alla access men vi betalar med vår användarstatistik och ökad beteendekontroll. Fildelning är alltså inte bara tekniskt och ekonomiskt komplicerat, hovrätten har förstås också en rad juridiska frågor att ta ställning till. Hur medverkansbegreppet skall förstås i den digitala nätverksmiljön är exempelvis en lika central som besvärlig fråga, och här har rätten ett stort ansvar eftersom domen kommer att leda till ett viktigt prejudikat.

    Samtidigt fortsätter fildelningsprotokollen att distribuera. Några drakoniska domar i TPB-fallet kommer inte ändra på detta faktum. För att inse det behöver man knappast vara teknologisk determinist, utan bara notera att en uppsättning nätvanor etablerats som lagen inte rår på – även om den givetvis kriminaliserar ett beteende som blivit närmast allmängiltigt.

    Att lagen och juridiken är verkningslös är emellertid en sak. Politiken, däremot, varken kan eller bör vara det. Efter The Pirate Bay är behovet av en progressiv digitalpolitik större än någonsin.

    PELLE SNICKARS

    medievetare, verksam som forskningschef på Kungliga biblioteket. Med Jonas Anderson gav han nyligen ut forskningsantologin Efter The Pirate Bay, en bok som gratis finns att ladda ned på nätet.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X