Annons
X
Annons
X

Vem hotar vem i Mellanöstern?

ISRAELS STATSTERRORISM FORTGÅR ÅR EFTER ÅR Det är betydligt mer livsfarligt att vara palestinier än att vara israel. Staten Israels våld är iskallt och landet har en total militär överlägsenhet i området. Det palestinska folket utsätts dagligen för blockad, bojkott, innestängning, svält och förnedring, skriver Per Gahrton, som nyligen utkommit med en bok i ämnet.

I SvD den 30/12 finns en intervju med en företrädare för den israeliska ickevåldsorganisationen SOS som säger: ”Arabvärlden uppfattar våld på ett annat sätt än vi”.

Är det så? I samma dags SvD publiceras tänkvärda siffror: Under det senaste året har den israeliska staten dödat 650 palestinier, minst en tredjedel civila och 70 barn. Motsvarande siffror för israeliska offer är 25 döda, därav 16 civila och 4 barn.

Den israeliska statsterrorismen är alltså tiotals gånger så dödsbringande som palestinska motståndsgruppers desperata våldshandlingar.

Annons
X

Redan för tjugo år sedan konstaterade Rädda Barnens dåvarande ordförande Thomas Hammarberg att israeliska soldater dödar israeliska barn ”avsiktligt”.

Den israeliska människorättsorganisationen B’tselem gav 2005 ut en broschyr, som visade att minst hälften av alla israeliska dödsskjutningar drabbade oskyldiga, obeväpnade civilpersoner.

I en annons från den israeliska fredsorganisationen Gush Shalom heter det: ”Nästan varje dag dödar den israeliska armén barn, kvinnor och andra obeväpnade människor på Västbanken och i Gaza, som en rutinåtgärd” (Haaretz 17 augusti 2007).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vad man än kan säga om palestinska och arabiska våldsdåd mot israeler, de är sällan en rutinåtgärd. De utförs sällan iskallt utan ofta under betydande känsloutbrott. Framförallt är de, jämförelsevis, säll synta.

    När jag läser om palestinskt motståndsvåld kommer jag att tänka på årets danska succéfilm, Flammen og Citronen, som handlar om motståndsrörelsen under andra världskriget. Så taffligt, amatörmässigt, tillfälligt, känslostyrt – och ineffektivt!

    Kanske finns det skillnader i synen på våld i arabvärlden och i Israel. Det skulle i så fall vara att arabiskt våld ofta är utslag av personlig förtvivlan, medan det israeliska övervåldet har karaktären av iskallt planerad teknikalitet.

    Ett resultat är att det israeliska våldet är effektivare än det arabiska. Det är mycket livsfarligare att vara palestinier än att vara israel.

    Men det är knappast så det framställs. Alltsedan Herbert Tingsten på 1950-talet gav ut pamfletten ”Det hotade Israel” har det i Sverige funnits en vanföreställning om att Israel varit utsatt för ett utplåningshot.

    Det har aldrig varit sant, den israeliska militära och teknologiska överlägsenheten har alltid varit så massiv att något reellt hot inte funnits.

    Sedan länge har Israel fredsavtal med två av sina grannländer, i princip också med PLO, fredssamtal pågår med Syrien och hela Arabförbundet har erbjudit fred och försoning i utbyte mot att Israel uppfyller relevanta FN-beslut och rättar sig efter folkrättens regler.

    Enligt Sipris årsbok 2007 satsade Israel 2006 11,37 miljarder dollar på militära utgifter. Det är mer än de sammanlagda militärutgifterna i de fem arabstater som historiskt har varit inblandade i krig med Israel: Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.

    Dessutom har Israel rikliga lager av atomvapen, kemiska och biologiska vapen, något som sällas diskuteras i Sverige.

    Enligt FN:s mått på mänsklig utveckling, Human Development Index 2006, ligger Israel högre än samtliga arabstater, på 23:e plats i världen med index 0,927, något högre än det genomsnittliga i-landsindexet, 0,923.

    Det sammanlagda indexet för arabvärlden är 0,680, och då är alla de välkända superrika oljestaterna medräknade, bara en tusendel över det genomsnittliga indexet för samtliga utvecklingsländer, 0,679.

    Alla kalla fakta visar alltså att Israel är ett tekniskt högutvecklat i-land, som dessutom stöds av USA och EU. Palestinierna utgör ett litet övergivet u-landsfolk, som inte stöds ens av sina närmaste arabiska grannar.

    Allt detta vet världens makthavare på grund av en outsinlig rapportflod från FN-organ, tankesmedjor, folkrörelser, kyrkor, Jerusalemkonsulat, människorättsorganisationer, såväl israeliska och palestinska som internationella.

    Ändå görs ingenting för att tvinga Israel att följa internationella avtal och spelregler, medan palestinier utsätts för blockad, bojkott, innestängning, svält och förnedring.

    EU och Sverige har sanktioner igång mot ett tjugotal länder, men inte mot Israel. EU och Sverige har skyddstrupper i flera länder i syfte att beskydda oskyldiga civilbefolkningar, men palestinierna får inget sådant skydd.

    Om EU verkligen ville bidra till en rättvis fred borde unionen omgående införa sanktioner mot Israel och skicka trupper till Palestina för att skydda de hotade palestinierna. Dessutom borde Sverige avbryta det intima vapensamarbetet med Israel.

    Per Gahrton

    Gahrton har nyligen kommit ut med boken Palestinas frihetskamp (Carlsson Bokförlag)

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X