Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Mauricio Rojas: Vem ger folkhemsnostalgin konkurrens?

Ledare kolumnister
Svaren om vad Sverige framöver ska vara finns inte hos Sverigedemokraterna.

Svaren om vad Sverige framöver ska vara finns inte hos Sverigedemokraterna. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT / TT NYHETSBYRÅN

Debatten om flyktinginvandringen har oftast handlat om resurser och hur dessa kan användas bäst. Boende, skola, försörjning, språkinlärning, segregation och numera också invandringens volym upptar vår uppmärksamhet. Det är ytterst väsentliga frågor, men lämnar åt sidan än viktigare spörsmål som inte handlar om nykomlingarnas levnadsvillkor eller om hur många vi kan, av praktiska och kostnadsmässiga skäl, ta emot. De handlar i stället om Sverige och det svenska.

Ett land som präglades av en remarkabel etnisk homogenitet och en mycket stark känsla av samhörighet – allt det som folkhemmet representerade så väl – har på några decennier omvandlats till ett mångetniskt samhälle, där gemenskapsbanden människorna emellan avsevärt försvagats. Denna utveckling förstärks av globaliseringen och de transnationella gemenskaperna som den gör möjlig. Nuförtiden kan vi leva i samma land, men ändå i helt olika världar vad gäller kultur, identitet, lojalitets- och solidaritetsband.

Dessa förändringar väcker oro hos många och ställer viktiga frågor om den framtid vi är på väg mot som nationell gemenskap. Vi vet hur det var, men ingen vet hur det kommer att bli, och det finns många som tycker att Sverige har förlorat sin själ och blivit ett slags mångkulturellt kaos. Därför växer nostalgin och en plågsam känsla av främlingskap i det egna landet, men också en vilja att bromsa eller åtminstone sakta ner omvandlingens tempo.

Annons
X

Vi har aldrig varit förmögna att hantera dessa frågor och känslor på ett bra sätt. Tvärtom, i offentligheten har det ofta varit otillåtna, hädiska frågor, som under lång tid har förträngts på grund av risken att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist.

Tystnaden segrade, men känslan av obehag bara växte. Numera är det annorlunda, ty denna kontroll över våra känslor och åsikter har kollapsat, och allt fler har sällat sig till det parti som gjort invandringskritiken, motståndet mot det mångkulturella och folkhemsnostalgin till sina hjärtefrågor.

Vi kan givetvis tycka illa om denna utveckling, som håller på att rita om hela den svenska politiska kartan, men vi borde också begripa att det är varken SD:s eller Jimmie Åkessons förträfflighet som är drivkraften bakom den, utan våra egna tillkortakommanden och, inte minst, vårt översitteri. Vi har en politisk och kulturell elit som grovt misslyckats med att hantera invandringens praktiska utmaningar och likaså de utmaningar som berör vår sammanhållning och identitet som land och folk.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Man kan självfallet fortsätta att klandra SD:s väljare för sina ”opassande” känslor och åsikter, men det kommer inte att hjälpa. Den pågående revolten mot den politiska korrektheten kommer inte att blidkas så länge de som styrt landet inte gör en ordentlig självkritik och vågar ta till sig de frågor och den oro, som under så lång tid har förpassats till skammens vrå.

    Annons

    Svaren om vad Sverige framöver ska vara finns inte hos Sverigedemokraterna.

    Foto: FREDRIK SANDBERG / TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X