Annons
X
Annons
X

Växthushypotesen gör oss fattiga

PSEUDOVETENSKAP I KLIMATFRÅGAN. Jag har gjort en ny djupdykning i aktuell klimatforskning och blivit stärkt i övertygelsen om att den inte håller som huvudförklaring till stigande temperaturer. En politik som bygger på växthushypotesens kvicksand ruinerar oss, skriver Lars Bern, tekn dr och ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin.

Foto: AP

På SvD Brännpunkt den 11/10 anklagade professor Erland Källén mig med flera för att sakna kontakt med aktuell klimatforskning. Den gångna månaden har jag därför gjort en ny djupdykning i det som nyligen publicerats inom denna forskning.

Jag har stärkts i övertygelsen om att växthushypotesen inte håller som huvudförklaring till stigande temperaturer. Det faktum att stegringen kommit av sig det senaste decenniet är ett av flera tecken.

Allt talar för att den stigande koldioxidhalten orsakats av människans användning av fossila bränslen och skövling av regnskogar.

Men ger de måttliga förändringarna av koldioxiden i atmo­sfären stöd för den växthushypotes som är grund för de matematiska klimatmodeller som använts av FN:s klimatpanel IPCC?

Med utgångspunkt i de modellerna har man presenterat en rad skräckscenarier för klimatet ett antal decennier in i framtiden.

Hypotesen har två avgörande svagheter. En är försöken att göra matematiska modeller av klimatet.

Liknande metoder används av nationalekonomer för att förstå betydligt mindre komplexa och bättre kända fenomen. Där anses metoden på sin höjd kunna säga någonting om utvecklingen något år framåt i tiden.

Man skulle aldrig komma på idén att försöka beräkna utvecklingen under flera decennier, som IPCC:s klimatforskare tror sig kunna göra. Tillvägagångssättet är närmast att betrakta som pseudovetenskap.
Den andra svagheten hos hypotesen är att man saknar metoder för rekonstruktion av de historiska temperaturdata från atmosfärens övre luftskikt som man skulle behöva i modellarbetet. Man har temperaturdata från iskärnor i glaciärer och årsringar från fossiliserade träd med mera, vilket endast säger något om tidigare temperaturer vid markytan.

Med väderballonger och satelliter har studier gjorts av den nuvarande temperaturen högre upp i atmosfären. Dessa uppmätta data avviker kraftigt från IPCC:s modellberäkningar.

Den normala vetenskapliga slutsatsen vid så påtagliga skillnader mellan hypotes och empiri är att man förkastar sin gamla ­hypotes och prövar en ny.

Problemet är att byråkraterna som driver IPCC och en rad politiska och religiösa ledare (senast ärkebiskop Anders Wejryd i DN 9/11) har investerat sin prestige i tron på växthushypotesen.

Domedagsprofeten Al Gore har dragit mycket långtgående växlar på den. För det har han tilldelats Nobels fredspris, trots att han har överbevisats i British High Court med bedrägliga felaktigheter.

Politikernas vetenskapliga rådgivare har målat in sig i ett hörn och vågar inte längre avslöja sanningen. Istället försvaras växthushypotesen till varje pris, stundtals med direkt manipulerande av data.

Politiseringen av klimatfrågan gör att normala mekanismer för kritisk prövning och ifrågasättande delvis har satts ur spel. Vetenskapssamhällets höga trovärdighet kommer att ta allvarlig skada när vidden av det nuvarande falsariet blir uppenbart för den allmänna opinionen. Ledarskapet kommer att framstå som lätt­manipulerade vindflöjlar.

Om man granskar hur IPCC förklarar sin ståndpunkt upptäcker man att basen för deras påstående är att de inte kan tänka sig någon annan orsak bakom temperaturutvecklingen.

Detta påminner närmast om förklaring av livets utveckling med ”intelligent design”. Pseudovetenskap igen!

Uppmätt temperatur närmast markytan har stigit, men en alternativ förklaring skulle kunna vara att det inte i första hand berott på växthuseffekten. Orsaken kan vara befolkningsexplosionen och vårt allt mer urbaniserade samhälle, som med skogsskövling, storskalig energianvändning och utbyggnad av mörka värmeabsorberande ytor, såsom åkrar, vägar, hustak och liknande, värmer upp markytan.

Denna uppvärmning gör att luftskiktet närmast marken blir varmare än under tidigare perioder. Alla har vi upplevt hur termometern i Stockholm för det mesta visar några grader högre än den på landet.

Att temperaturstegringen varit starkast på norra halvklotet är med denna förklaring helt naturligt. Det förklarar även varför IPCC:s modeller inte stämmer med empirin.
Den som hade haft möjlighet att studera vår värld på avstånd under efterkrigstiden hade kunnat konstatera att vi går från en grön planet till en grånande och mer värmeabsorberande. Och det ger en fingervisning om ett skenande globalt problem som är vida allvarligare än måttligt ökad koldioxidhalt.

Kanske skulle ärkebiskopen rådfråga sin överordnade, han kanske ser förändringen tydligare ifrån sin utsiktspunkt.

Det finns tunga
skäl att skrota växthushypotesen som huvudförklaring till de små temperaturstegringar som observerats, för att istället ägna energi åt mänsklighetens verkliga problem.

En politik som bygger på växthushypotesens kvicksand kommer att ruinera oss, och då blir situationen för världens fattiga ännu värre.

Lars Bern, teknologie doktor, ledamot av Ingenjörs­­vetenskaps­akademin, tidigare vd i Ångpanneföreningen och Svenska Miljöinstitutet IVL samt tidigare ledamot av Vetenskapsakademins miljökommitté.

Annons
X
Annons
Annons
X
Foto: AP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X