Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Jonas Fröberg: Vattenfalls osäljbara Trabant

Vattenfall säljer tyska brunkolen

Efter 100 miljarder kronor i avskrivningar – nu är det dags igen. Kolkraften måste säljas till vrakpris. Här är historien om ett fossilt Babels torn som rasar. Just nu. Den stora frågan är: Varför såg ingen på Vattenfall klimatfrågan komma?

Foto: Patrick Pleul/AP

Tänk att du ska sälja en östtysk giftig blåröksosande Trabant. Det är bara en sak: Den får snart inte användas och blir därmed värdelös.

Ha logiken liknelsen i huvudet på onsdag nästa vecka – då presenterar Vattenfall sin rapport. Efter att ha tvingats skriva av nära 100 miljarder kronor de senaste fyra åren, det mesta på grund av fossila verksamheters "ökade affärsrisk" är det dags igen: Den tyska brunkolsverksamheten ska säljas. Men den tyska regeringen har beslutat att avveckla kolkraft så stället för förväntade 25 miljarder kronor siar analytiker att priset hamnar på mellan 2 och 3 miljarder. Mycket pekar nu att man redan på onsdag tvingas till nya miljardnedskrivningar.

Halva värdet, som motsvarar 50 000 nya Volvobilar, har därmed gått upp i rök.

Annons
X

Ett belysande exempel: Det "moderna" kolkraftverket i Moorburg, invigt så sent som 2006, har de tre senaste åren skrivits ner 13,7 miljarder kronor. Halva värdet, som motsvarar 50 000 nya Volvobilar, har därmed gått upp i rök.

Redan nu måste man ställa frågan: Såg ingen på Vattenfall klimatfrågan komma? Den som nu högst konkret sätter ett pris på koldioxid.

Babels torn. Det är lätt att hemfalla åt banala liknelser i Vattenfalls moderna historieskrivning, men Vattenfalls tidigare strategi är lika mycket symbol för övermod och fartblindhet som tornet som skulle byggas upp till himlen i Gamla testamentets första Mosebok.

Svulstiga planer drogs upp i Stockholm mellan 1995-1997. Elmarknaderna hade avreglerats. Vattenfall skulle bli en av de stora, kanske den allra största energikoncernen i Europa. Kinderna var rödblommiga på nye vd:n Lars G Josefsson som kom in i augusti år 2000, och det mödosamma bygget upp mot himlen accelererade med miljardinköp av kolkraft i Tyskland.

Planen "inta Europa" hejades ivrigt på av regering efter regering. Miljarderna i utdelning strömmade årligen in i statskassan.

Tänka sig. En internationell energikoncern att vara stolt över. Ägd av lilla Sverige. Som om underdogen Björn Borg hade återuppstått från sitt Södertälje och med randigt band runt huvudet erövrat världen.

Visserligen klubbade EU 2008 miljömål för 2020: Växthusgasutsläppen skulle minskas med minst 20 procent, jämfört med 1990 års nivåer.

På Vattenfall tycktes man tänka – det rör inte oss. Under 2009 köpte man fossil gas i Nuon för 97 miljarder kronor som man (hittills) tvingats skriva ner med 50 miljarder – drygt en försvarsbudget av svenska skattepengar. Efter köpet hade man i affärsområdet "kontinentaleuropa/Storbritannien" 92 procent fossil elproduktion.

Så drogs snaran åt. I juli förra året beslutade tyska regeringen att lägga kolkraftverk för 2,7 gigawatt i malpåse fram till 2021 då de ska vara avvecklade. Kolkraftverk i Tyskland blev, förenklat, värdelösa.

Kvar sitter Vattenfall, med en bildligt talat, blårykande Trabant.

Sedan kom dödsstöten: Klimatmötet i Paris i december. Där enades faktiskt världsledarna om ett klimatmål, som även en lågstadieklass inser kommer att sätta ännu högre pris på koldioxid. Ett exempel: Storbritannien vill nu stänga sina kolkraftverk till 2025.

Kvar sitter Vattenfall, med en bildligt talat, blårykande Trabant.

Annons
X
Foto: Patrick Pleul/AP Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X