Annons
X
Annons
X

Varna för mättat fett är inte vetenskapligt

REPLIK | MAT

När människor blir symptomfria från sin typ 2-diabetes och tappar tiotals kilo i vikt genom att bryta med rådande kostråd är det givetvis något som medierna måste skriva om.
Ann Fernholm

På Brännpunkt 1/6 menar docent Rikard Landberg och professor Tommy Cederholm att de kostråd som gavs under andra halvan av förra seklet, som ledde till att Sveriges befolkning började äta mindre mättat fett, mer fleromättat fett och mer grönsaker, har varit bra för hjärthälsan. De två forskarna skriver: ”Denna förändring tillsammans med exempelvis minskad rökning och effektivare sjukvård har lett till en avsevärd minskning av hjärt- och kärlsjukdomar.”

Att grönsaker är nyttigt är okontroversiellt. Men att påstå att fleromättat fett är bättre än mättat fett går direkt emot den senaste vetenskapen på området. Så sent som i mitten av mars publicerade forskare från bland annat Oxford, Cambridge, Harvard och Imperial College i London en genomgång av den bästa forskningen på området i Annals of Internal Medicin. Deras slutsats lyder: ”Nuvarande evidens stödjer inte på något klart vis rekommendationer som uppmuntrar en hög konsumtion av fleromättade fetter och en låg konsumtion av mättade fetter.”

Annons
X

Landberg och Cederholm skriver att ”forskarnas slutsatser är mycket samstämmiga” när det gäller kosten, men den som följer med i den vetenskapliga litteraturen kan se att allt fler ifrågasätter varningarna för det mättade fettet. Inte ens svenska myndigheter är samstämmiga här. När Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) publicerade rapporten ”Mat vid fetma” i september 2013, var slutsatsen att den vetenskapliga grunden för att varna för fettrika dieter var bräcklig. I rapporten skriver forskarna: ”Lågkolhydratkost, även den strikta, leder på kort sikt till större viktminskning än lågfettkost, utan att studierna har pekat på några negativa effekter på blodfetter under förutsättning att vikten fortsatt är lägre.”

Att SBU:s rapport är nyanserad beror sannolikt på att myndigheten tog hänsyn till konflikten kring våra kostråd vid sammansättningen av den expertgrupp som skulle gå igenom området ”Mat vid Fetma”. I gruppen fanns företrädare för de gamla kostråden så väl som forskare som menar att dessa varit felaktiga. Det ledde till en nyanserad rapport. Den grupp som har tagit fram Nordens nya näringsrekommendationer domineras däremot av experter som varit med och varnat för det mättade fettet. För dem finns mycket prestige att förlora. Även för Livsmedelsverket står mycket på spel. Det kan förklara varför myndigheten inte använder samma strategi som SBU för att uppnå en balans i sina expertgrupper.

Nutritionsvetenskapens riktigt stora problem är att det har blivit kutym att dra långtgående slutsatser från så kallade epidemiologiska studier. De visar på korrelationer mellan olika former av mat och hjärt- och kärlsjukdom. Men dessa är endast hypotesgenererande. De kan aldrig påvisa orsakssamband. Till exempel vilar rådet att vi ska dra ner på det mättade fettet i princip enbart på epidemiologi. Det är aldrig någon som med bra vetenskap har lyckats slå fast att ett direkt samband mellan mättat fett och hjärt- och kärlsjukdom. Det här är förklaringen till dagens stora förvirring. För att slå fast orsakssamband krävs en helt annan form av vetenskap, randomiserade kontrollerade prövningar, som nutritionsforskare alltför sällan använder sig av i stor skala.

Ett annat problem är att vissa forskare konsekvent bortförklarar människors erfarenheter när de inte stämmer med gängse teser. I debattartikeln skriver Landberg och Cederholm: ”De inflytelserika tyckarna är många och individer som refererar till egna erfarenheter ges stort utrymme i det som blivit en debatt om vad vi ska äta.” När människor blir symptomfria från sin typ 2-diabetes och tappar tiotals kilo i vikt genom att bryta med rådande kostråd är det givetvis något som medierna måste skriva om. Det är också något som borde väcka forskares nyfikenhet. Men Landberg och Cederholm vill istället tysta ner dessa berättelser.

Ett annat förslag är att de gör sin hemläxa och genomför en stor randomiserad prövning som en gång för alla visar vem som har rätt. Endast bra vetenskap kan få slut på denna debatt. Den vetenskap som Landberg och Cederholm lutar sig mot när de varnar för mättat fett är lika solid som en schweizerost.

ANN FERNHOLM

vetenskapsjournalist, fil. dr. i molekylär bioteknik och författare av boken ”Ett sötare blod”.

Mer debatt om maten vi äter:

Läs även

Kan du tänka dig att äta mindre kött?

svd.se

Är det bra att skolor har köttfria dagar?

svd.se
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X