Annons
X
Annons
X

Varför en miljard till de rikaste kommunerna?

Kommuner i glesbygden har i praktiken fått subentionera Lidingös och Danderyds låga kommunalskatt de senaste åren. Den miljard som regeringen skickat till kommuner med den rikaste befolkningen borde istället gå till att skapa verklig tillväxt. Det skriver fem socialdemokratiska kommunledare i Stockholmsområdet.

Jonas Nygren, Sundbyberg, Katarina Berggren, Botkyrka, Lars Bryntesson, Sigtuna, Boel Godhner, Södertälje och Anna Ljungdéll, Nynäshamn.

Jonas Nygren, Sundbyberg, Katarina Berggren, Botkyrka, Lars Bryntesson, Sigtuna, Boel Godhner, Södertälje och Anna Ljungdéll, Nynäshamn. Foto: HANS ALM, SANDRA VESTERDAHL, MATTIAS HANSSON/HGBILD

BRÄNNPUNKT | SKATTEUTJÄMNING

De flesta är överens om att förutsättningarna för att skapa hög kvalitet i välfärden ska vara likvärdiga i hela landet. Det finns också ett starkt stöd för att det ska vara möjligt att kunna göra egna prioriteringar i olika kommuner och landsting. För att det ska vara möjligt att kombinera ett stort lokalt självbestämmande med nationell likvärdighet är det viktigt att utjämna sådana skillnader i förutsättningarna som beror på opåverkbara faktorer – såväl avseende kommuner och landstings inkomster som kostnader. Olika befolkningssammansättning är typexemplet på något som påverkar kommunernas och landstingens förutsättningar och som systemet för inkomst- och kostnadsutjämning är tänkt att kompensera för.

Genom åren har främst Moderaterna ifrågasatt utjämningen. I olika sammanhang har Stockholmsmoderaterna hävdat att utjämningen är orättfärdig eftersom de stora skillnaderna i skattekraft mellan kommuner med olika demografi utjämnas. Den här uppfattningen kom till praktiskt uttryck när det borgerliga styret i Stockholms läns landsting i slutet av 90-talet medvetet körde ekonomin i botten för att protestera mot utjämningen.

Mot den här bakgrunden kändes det som ett stort framsteg när en parlamentarisk kommitté i april 2011 lade fram ett förslag till uppdateringar av utjämningssystemet. Även de företrädare för Moderaterna som fanns i kommittén – däribland tunga politiker från Stockholmsregionen – ställde nämligen upp på utjämningens mål och syften. Bland annat avvisades kritiken mot att systemet i sig på något sätt skulle hämma tillväxten.

Annons
X

Trots kommitténs övertygande argumentation och trots det faktum att den var enig så hjälpte det inte för att få med Moderaterna i regeringen och i kommunhusen runt om i länet. Efter att betänkandet landat i regeringens knä höll sedan Stockholmsmoderaterna frågan som gisslan så länge att inga av de okontroversiella uppdateringar som behövde göras omgående kom till stånd.


På det sättet fick kommuner i glesbygden i praktiken subventionera Lidingös och Danderyds låga kommunalskatt genom att de inte fick kompensation för att de hade ökat andelen barn i förskolan markant de senaste åren.

Efter hård kritik från företrädare från de tre små borgerliga partierna i kommuner runt om i landet tvingades regeringen till slut att lösa frågan. För att jämka samman regeringspartierna tog det ansvariga statsrådet Peter Norman (M) till en minst sagt provocerande lösning. De tolv kommuner i landet där befolkningen har de högsta inkomsterna ska få dela på en extra miljard för att acceptera de övriga förändringarna. Det behöver väl knappast tilläggas att samtliga dessa tolv kommuner styrs av Moderaterna. Miljardbidraget till Lidingö, Danderyd, Vellinge och de andra kommunerna motiveras nästan skamset med ”de eventuella effekter på tillväxten” som utjämningen annars skulle ha. Eftersom det helt saknas stöd för att det skulle finnas några sådana effekter får det här anses vara ett oblygt sätt för regeringen att gynna kommuner som styrs av de egna. De lägre kommunalskatterna i vissa moderatstyrda kommuner vill regeringen i fortsättningen att vi andra ska vara med och subventionera.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    För övrigt är tesen om att de kommuner som inte bygger bostäder för människor med låga inkomster och medelinkomster och som tar emot mycket få flyktingar skulle bidra mer till Sveriges tillväxt än andra fel. De kommuner som regeringen vill ska dela på det nya miljardbidraget har inte tillväxtpolitik som minsta gemensamma nämnare. Kopplingen mellan tillväxt och de folkbokförda kommuninvånarnas medelinkomst är i själva verket mycket svag. Tvärtom är flera av de moderata bidragskommunerna passiva stagnationskommuner som mer förvaltas än utvecklas.

    I själva verket är det andra kommuner i Stockholmsregionen som har tagit på sig ledartröjan när det gäller tillväxt och utveckling – genom bostadsbyggande och främjande av nya företag. I Sundbyberg exempelvis byggs de fler nya bostäder under ett år än vad som har byggts på Lidingö och Danderyd under den senaste mandatperioden. Botkyrka har blivit korad till bästa tillväxtkommun 2012 och i årets nyföretagarkommun Sigtuna växer såväl bostäder som jobb fram. I Södertälje produceras varor och tjänster som utgör cirka 7 procent av Sveriges export (2011).

    Om regeringen verkligen hade haft förutsättningarna för tillväxt och utveckling för ögonen hade de inte skickat en miljard kronor till kommunerna med den rikaste befolkningen. I så fall hade man istället lagt miljarden på ett sådant sätt att den hade skapat incitament för tillväxt, på riktigt!

    KATARINA BERGGREN (S)

    Kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka

    LARS BRYNTESSON (S)

    Kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna

    BOEL GODHNER (S)

    Kommunstyrelsens ordförande i Södertälje

    ANNA LJUNGDÉLL (S)

    Kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn

    JONAS NYGREN (S)

    Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg

    Annons
    Annons
    X

    Jonas Nygren, Sundbyberg, Katarina Berggren, Botkyrka, Lars Bryntesson, Sigtuna, Boel Godhner, Södertälje och Anna Ljungdéll, Nynäshamn.

    Foto: HANS ALM, SANDRA VESTERDAHL, MATTIAS HANSSON/HGBILD Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X