Annons
X
Annons
X

Varför är många väljare så arga?

Valrörelsens retorik verkar leva kvar hos många. Ilskan, oron och det höga tonläget dominerar. Men svenska folket förväntar sig lösningar och förbättringsvilja med lösningsorienterade politiker. För att kunna uppnå det måste den svartvita verklighetsbilden tonas ned, skriver Torbjörn Sjöström, vd för Novus.

Foto: TOMAS ONEBORG

BRÄNNPUNKT | EFTER VALET

Alla som verkar i det publika rummet måste arbeta för att den verklighetsbild som byggs upp i den mediala mosaiken är så rättvisande som möjligt.
Torbjörn Sjöström

Många känner att det har blivit en hårdare ton i medierna och den politiska debatten. Något som på många sätt började 2012 då flera saker sammanföll, finanskrisen påverkade Sverige, riskkapital och vinster blev en generellt infekterad fråga och mediernas fokus verkar snävats in, känslor och åsikter drar läsare, fakta fick samma tyngd som åsikter i debatten. Detta lade grunden för en valrörelse i känslans tecken och en kamp om verklighetsbilden. En majoritet av svenska folket såg ett Sverige som höll på att gå sönder, där problemen cementerades, Sveriges utveckling hade stagnerat, välfärdssystemet krackelerar, pengar saknas överallt, politikerna tävlade i ekonomiskt ansvarstagande och i målande problembeskrivningar.

Sverige har genomgått två valrörelser, en majo-ritet av svenska folket såg fram emot en tredje. 57 procent av alliansväljarna och 79 procent av SD-väljarna ansåg att det vore bra med ett extra val (Novus 3 december).

Annons
X

Det har varit ett uppslitande supervalår, allians-väljarna känner sig lurade på en stabil regering med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i fronten som klarade av att hantera Sveriges ekonomi på ett utmärkt sätt i en av de djupaste finanskriserna någonsin. Sverigedemokraternas väljare ser primärt ett växande problem med invandringens kostnader och behovet av pengar i alla andra delar av samhället. De rödgröna väljarna ser ett växande klassamhälle som behöver motverkas.

Allt inramat av en känsla av en allt annat än ljus framtid. Övertygelsen om att de mörka krafterna håller på att vinna är stor. Vi befinner oss i ”krig”, även om det ser olika ut beroende på vem man frågar: mot terrorismen, rasismen, patriarkatet, bolånebubblan, miljöförstörelsen eller ryssen. Trots att en majoritet av svenskarna inte är delaktiga utan de definieras och utkämpas av minoriteter, så ökar olustkänslan hos nästan alla.

Problem förstoras för att synas. Men dessa uppförstorade problem leder snarare till låsningar och maktlöshet än handlingskraft.

Faran med konstruerade sanningar är också att man tenderar att tro på dem själv. Politikerna har en märklig utmaning att nu verka utifrån en upplevd verklighetsbild. Lösa problem som inte alls är så stora som de verkar. Det krävs mod, kunskap och helikopterseende för att kunna ta ett steg tillbaka och ta in helheten i stället för att agera utifrån den upplevda verklighetsbilden.

Förtroendet för politiker ser ut att vara på väg ned, det har generellt minskat för alla partiledare förutom Annie Lööf. Statsminister Stefan Löfven, den partiledare som i dag har störst förtroende (37 procent enligt Novus), hade i maj 44 procent, Fredrik Reinfeldt hade då 47 procent (Novus).

Rapporteringen om maktspel och taktik är troligtvis det väljarna ser mest av i politiken, i stället för det som borde vara centralt: visioner och förbättringsvilja. När väljarna själva fick beskriva de politiska turerna efter valet fram till jul valde man orden sandlåda, rörigt, kaos och oro (Novus 28 december).

Den ökande trenden att debattera ”vi och dom” leder till att alla är förlorare, det spelar ingen roll vem man syftar på. Den insortering som sker i syfte att bekämpa någon annan är alltid en uppslitande aktivitet, man måste efter att dammet lagt sig vara beredd på att ta konsekvenserna. Vinnaren kommer behöva ta hand om förloraren.

Det är detta som möter oss  2015, ilskan, oron och det höga tonläget dominerar. Valrörelsens retorik verkar leva kvar hos många. Ett val som delade upp Sverige i tre läger, utan några egentliga vinnare. Det talas om samarbete, men varvas med hårda ord om sin motståndare. Svenska folket är pragmatiskt, förväntar sig lösningar och förbättringsvilja med lösningsorienterade politiker. För att kunna uppnå det måste den svartvita verklighetsbilden tonas ned.

Ansvaret för detta ligger inte enbart bland politiker, utan verklighetsbilden byggs även av medierna. Alla som verkar i det publika rummet måste arbeta för att den verklighetsbild som byggs upp i den mediala mosaiken är så rättvisande som möjligt. Fakta måste återfå sin särställning – självklart kan bilden revideras och ifrågasättas, men logiken får aldrig förblindas av känslor. Lösningar måsta vara i proportion med problemet och konflikter bör undvikas, inte aktivt uppsökas.

Tyvärr tror jag att vi kommer att se ett fortsatt fokus på konflikter och problem. Ett ännu starkare vi-och-dom-tänkande. Där den riktiga förloraren alltid kommer att vara svenska folket, oavsett vem som regerar.

Torbjörn Sjöström

vd för Novus

Annons
X
Foto: TOMAS ONEBORG Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X