Annons
X
Annons
X

Var femte tror på spöken

ANDAR PÅ UPPGÅNG. Var femte svensk tror att människor kan gå igen. Lika många har själva upplevt att de sett, varit i kontakt med eller haft en förnimmelse av en person som är död. Det visar en Sifo-undersökning som SvD låtit göra. Religionsvetare menar att det är en renässans för tron på andar och spöken.

21 procent i Sverige tycker att påståendet ”Det förekommer att människor kan gå igen” stämmer helt eller ganska bra, enligt en Sifo-undersökning i januari där 1 000 personer telefonintervjuats.

– Det är väldigt mänskligt att man har svårt att förstå döden och att man gärna uppfattar att det finns någon fortsättning. Vi har ett slags renässans för de här fenomenen. Många tv-program tar upp det övernaturliga och förstärker den tro som finns i kulturen. Det är också så att deltagande i olika kristna ritualer som gudstjänst och konfirmation minskar och det skapar ett tomrum som öppnar för de här föreställningarna, säger Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna.

Sven-Eric Morhed, i dag kyrkoherde för Almunge pastorat, disputerade 2000 med avhandlingen Att förklara det oförklarliga. Den bygger bland annat på en livsåskådningsenkät från Sifo som besvarades av 1 300 personer 1998. I den var det 17 procent som instämde helt eller ganska bra i påståendet ”det förekommer att människor går igen (spökar)”. Det var en skriftlig enkät och den är inte helt jämförbar med den nya undersökningen.

– Det här är mjukdata och man ska vara försiktig när man tolkar dem, men åtminstone kan man säga att under den här perioden verkar tron på spöken inte ha avtagit, snarare tvärtom. Det är intressant för man kanske trodde att det skulle försvinna när elljuset kom för 100 år sedan. Uppmärksamheten kring tv-serier och filmer om vampyrer och annat hjälper till att skapa en kultur där det är accepterat att tro på detta, säger Sven-Eric Morhed.

Annons
X

I Sifo-undersökningen från januari i år är det 20 procent som svarar ja på frågan om de ”sett eller känt att du varit i kontakt med, eller haft en förnimmelse av, en person som är död”. De som haft sådana upplevelser verkar säkra på sin sak. 79 procent svarar nej, och bara 1 procent är tveksamma. Det är stora skillnader mellan män och kvinnor. 11 procent av männen har haft en sådan upplevelse, jämfört med 29 procent av kvinnorna.

I studien från 1998 var det en lägre andel, 14 procent, som svarade ja på frågan om de ”känt det som om du verkligen varit i kontakt med någon efter döden”.

Intressant är att de äldsta, de över 65 år, är minst benägna att tro på att människor går igen. Bland kvinnorna är det färre pensionärer än yngre som sett eller haft en förnimmelse av en person som är död. Man skulle kunna tänka att det borde vara tvärtom eftersom de äldre hunnit vara med om fler dödsfall bland nära anhöriga.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Den äldre generationen är kanske mer förknippad med kristendomen och kyrkan och då är det kanske inte självklart att man tror på människor som går igen. Efterkrigsgenerationen stod för en brytpunkt vad gällde värderingar och tro eftersom samhället förändrades. De socialiserades inte in i de trosföreställningar som då var förhärskande, säger Liselotte Frisk.

    Det är fler som instämmer i att människor kan gå igen bland dem som bara har gymnasieutbildning eller är arbetare, än bland dem som har högskoleutbildning eller är tjänstemän. Något motsägelsefullt är det inga signifikanta skillnader mellan låg- och högutbildade på frågan om de själva upplevt att de varit i kontakt med någon som är död.

    Trots att tron på andar är så vanlig finns inte mycket forskning. En av de få som ägnar sig åt området är Sara Duppils, universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle och doktorand vid Åbo akademi. Hon arbetar med en avhandling om hur tron på andar, eller entiteter som hon väljer att kalla det, ser ut i dag. Hennes uppfattning är att det blivit vanligare att anlita medier för att driva ut andar, även på arbetsplatser.

    När Kalmar kommun 2010 anlitade ett medium för att driva ut spöken hos en omsorgstagare i hemtjänsten blev Sara Duppils inspirerad att forska mer om hemsökta äldreboenden. Hon har bland annat skickat ut en enkät till anställda inom äldrevården, men ännu inte hunnit sammanställa resultatet. Sara Duppils använder ogärna uttrycket ”spöken” som hon menar alltför ofta använts för att förlöjliga människor som tror på andar.

    Hennes egen uppfattning är att tron på andar har blivit starkare.

    – Den har funnits länge, men blivit lite återuppväckt. Den här gången är det mer medium, vilket påminner om spiritualismen i början av 1900-talet då man också använde sig av medium. Det grundar sig i människors behov av andliga upplevelser, något annat än det vardagliga. Även om det fortfarande är tabu för många att prata om det här, så ser man en ökad acceptans, säger Sara Duppils.

    Förra måndagen var det 311 000 som såg ”Det okända” i Sjuan. Det är ett tv-program där privatpersoner berättar om upplevelser av andar eller spöken som rört vid dem, kastat kastruller i golven, satt på vattenkranar, öppnat och stängt dörrar, visat sig som skuggor eller satt på ugnen och gräddat köttfärsgratängen i 225 grader.

    – När människor tittar på sådana program blir det som en bekräftelse på deras tro. Jag tycker att det är helt jämförbart med gudstjänsterna som sänds på SVT. Det är samma sak, bara olika trosuppfattningar. Ska man fråga sig hur seriöst ”Det okända” är får man också ställa sig frågan hur seriösa mässorna är, säger Sara Duppils.

    Intresset för det ockulta väcktes redan som barn av hennes farmor som hittade på ruskiga hyss på gården i Dalarna, där Sara tillbringade somrarna. Bland annat berättade farmor om en mördares svarta handske som dök upp på gården och som var omöjlig att göra sig av med. Barnen kastade den och gömde den, men den dök alltid upp igen.

    – Vi hittade farmors lager sen, säger Sara och skrattar gott åt minnet.

    – Vi hade så roligt hos farmor, och även i stugan i Dalarna där pappa berättade spökhistorier. Jag har vuxit upp med sådana här historier och det har varit kopplat till en väldigt positiv upplevelse. När jag blev tonåring fortsatte jag med min kompis och tittade på skräckfilmer och testade anden i glaset. Sen har intresset fortsatt för att förstå människors upplevelser.

    Sara Duppils har under åren fått höra mängder med berättelser från människor som haft övernaturliga upplevelser. Berättelserna har i dag fått lite modernare inslag, som att mobiltelefonen kan ringa med den avlidnes nummer. Men annars är dagens upplevelser ganska lika dem som berättades förr i världen.

    – De flesta människor tror att man kan se en ande, men det är rätt så sällsynt. Det vanligaste är att människor känner en närvarokänsla som de tolkar som andeväsen. De kan också höra viskande röster eller någon som ropar på dem. Sedan förekommer det upplevelser av att det knackar i väggarna, dörrar som öppnas och stängs, folk som går i trappor.

    Vanliga dofter som människor kan förnimma och uppfatta som en hälsning från andra sidan är enligt Sara Duppils rosor, cigarettrök och lukten av ruttet.

    För egen del har Sara Duppils inte haft några upplevelser av andar.

    – Jag har haft upplevelser jag inte kan förklara, men jag kan inte säga att det beror på andar eftersom jag uppfattar det på ett annat sätt. Jag tror att det finns mycket som vi inte förstår än, som vi tolkar som avlidnas andar eller andras väsen.

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X