Annons
X
Annons
X

Vänta med tvärsäkra uttalanden

LÄKARETIK Vi vet ännu väldigt lite om vad som hände när den för tidigt födda flickan på Astrid Lindgrens barnsjukhus dog. Bara om läkaren följt praxis och ändå fälls finns det grund för en ordentlig översyn av de etiska riktlinjerna, skriver socialminister Göran Hägglund.

Det uppmärksammade fallet med läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus som misstänks för dråp på en för tidigt född flicka har satt igång en viktig, men samtidigt mycket svår, debatt. Det handlar om vården i livets slutskede.

I det enskilda fall som föranleder debatten har vi i skrivande stund väldigt lite kunskap. Det är därför fel att, som somliga gör, dra förhastade slutsatser om händelsen och vilka åtgärder som bör vidtas.

För detta ställningstagande har jag fått kritik. Expressens ledarsida (10/3) anser att jag slår dövörat till, Aftonbladets (10/3) att ”politiken abdikerar”. Ylva Johansson (S) tycker att det redan nu står helt klart att det behövs nya och tydligare riktlinjer om beslut om att avbryta livsuppehållande vård.

Annons
X

Vidare hävdas att jag avvisat Statens Medicinsk Etiska Råds (SMER) ”förslag till nya riktlinjer”.

Men något sådant förslag finns inte. Vad som finns är förslag från en arbetsgrupp inom SMER att utreda läkarassisterade självmord. Detta har jag bestämt avvisat.

Alla som utifrån okända fakta drar självklara slutsatser bör naturligtvis fråga sig själva om deras eget agerande bidrar till att minska eller öka osäkerheten bland läkarkår och allmänhet.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I vårdens vardag fattas dagligen mängder av svåra beslut om att avbryta livsuppehållande behandling. Det är beslut som naturligtvis är förknippade med sorg men som väldigt sällan föranleder juridiska problem. Några enkla svar på livets svåraste frågor finns inte. Tyvärr. Varje patient och situation är unik. Men vi har en kompetent läkarkår som arbetar efter vetenskap och beprövad erfarenhet och med en tydligt etisk kompass.

    Som jag ser det finns det huvudsakligen tre tänkbara utfall på den nu uppkomna situationen.

    • För det första, om läkaren har följt de råd och den praxis som gäller och hon frias, då har gripandet varit ett beklagligt och tragiskt misstag.

    • För det andra, om läkaren uppsåtligt givit barnet en dödlig dos läkemedel och hon fälls, då är rättsläget klart. Det är ett agerande som uppenbart strider mot lagen.

    • Det är bara i det tredje utfallet, om läkaren har följt praxis och ändå fälls, som vi har ett problem som ställer krav på en ordentlig översyn av lagar och regler på området.

    Skulle så vara fallet måste Social departementet och Socialstyrelsen i samråd med professionen noggrant analysera domen och så snart som möjligt vidta nödvändiga åtgärder för att skapa ett etiskt hållbart regelverk som innebär att svensk sjukvård kan ge bästa tänkbara vård till personer som befinner sig i livets slutskede utan att riskera åtal.

    Detta måste vara väl förankrat hos allmänhet och profession, vilket fordrar debatt och reflektion som involverar många. Exakt vilka åtgärder som i så fall krävs är dock omöjligt att säga innan en eventuell sådan dom meddelas.

    Jag undrar ibland vad alla de som nu tvärsäkert uttalar sig om nya riktlinjer och regler på detta område vet som ingen annan vet. Eller vilken annan agenda de har med sitt agerande.

    Vi ska vara medvetna om att det finns personer som nu tar tillfället i akt att driva på för att få lagändringar som öppnar för läkarassisterade självmord. Barbro Westerholm (fp) och Nils Lynöe är exempel på det. De säger det inte alltid rakt ut utan talar istället om behovet av ”nya riktlinjer”.

    Deras förslag strider mot nuvarande lagstiftning och den etik som ligger till grund för svensk hälso- och sjukvård och som omfattas av en bred majoritet av Sveriges läkarkår. En sådan förändring kommer jag inte att medverka till.

    Det pågår sedan tidigare ett arbete på Socialstyrelsen att, i dialog med Läkarförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening, se över de allmänna råden om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede från 1992. Detta arbete är viktigt och jag väntar med tillförsikt på deras bedömning som kommer under året. Detta underlag blir viktigt i mitt ställningstagande till behovet av förändringar.

    Det är också så att patientsäkerhetsutredningen, på mitt uppdrag, har presenterat ett förslag som innebär att åklagare i framtiden alltid ska konsultera Socialstyrelsen då ärendet rör händelser i hälso- och sjukvården där medicinska fakta är avgörande för målet.

    På detta sätt kan vi överbrygga det glapp i kompetens som finns mellan de rättsvårdande myndigheterna och hälso- och sjukvården.

    Min uppgift är att verka för en hälso- och sjukvård som står på en stabil värdegrund, där trygghet, tillit och självbestämmande är centrala värden.

    Beslut om livsuppehållande åtgärder, eller avbrytande av livsuppehållande behandling, ska alltid fattas med den enskilda patientens värdighet i centrum. Varje fall är unikt och måste bedömas individuellt.

    Detta ska vi skapa förutsättningar för. Att ropa på förhastade åtgärder utifrån ett enskilt fall som vi saknar kunskap om leder oss inte dit.

    GÖRAN HÄGGLUND (KD)

    Socialminister

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X