Annons
X
Annons
X

Vänta inte tills första tolken dödas

Utan afghanska tolkar hade den svenska styrkan inte kunnat utföra sitt arbete. Nu är tolkarnas situation mycket utsatt, och Sverige bör därför ta sitt moraliska ansvar för dem och deras familjer, skriver debattörerna Siri Steijer och Stefan Olsson.

Andra länder har utarbetat planer för att hjälpa de tolkar som arbetat för dem, skriver Siri Steijer och Stefan Olsson. Bilden är från Sheberghan väster om Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

Andra länder har utarbetat planer för att hjälpa de tolkar som arbetat för dem, skriver Siri Steijer och Stefan Olsson. Bilden är från Sheberghan väster om Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Foto: STAFFAN LÖWSTERDT

BRÄNNPUNKT | AFGHANISTAN

Tolkarna fick inte ens ett svar på sin ansökan. Till slut var det journalister som berättade för dem att den inte hade kunnat behandlas.
Siri Steijer
Stefan Olsson

Tjugofemårige Noor Ahmad arbetar sedan tre år tillbaka som tolk åt de svenska trupperna i Afghanistan. Han är övertygad om att hela hans familj kommer att dödas om de lämnas kvar i landet när de svenska trupperna dras tillbaka. Mest orolig är han för barnet hans fru ännu bär i sin mage. ”Jag har hjälpt Sverige, varför vill inte Sverige hjälpa mig nu?”

Återtåget ur Afghanistan har påbörjats, men vilket ansvar Sverige ska ta för de tolkar som tjänstgjort tillsammans med de svenska soldaterna är en fråga som ännu inte är löst. Regeringen har skjutit problemet ifrån sig, men frågan kan inte vänta efter som truppneddragningen redan är i gång. Under hösten minskade styrkan från 500 man till 400. Senare i vår minskas den till 300. Vid slutet av året ska all stridande trupp ha lämnat landet.

Annons
X

Andra ISAF-länder har skapat särskilda asylprogram för sina tolkar, vilket är något som också Sverige bör kunna göra. Det är bättre att agera nu än att vänta tills den första tolken har dött i en hämndaktion.

Att situationen är allvarlig bekräftas av de svenska officerare som har tjänstgjort med tolkarna. Peder Sunna har varit i Afghanistan i två omgångar. 2007 åkte han ned som plutonchef för jägarplutonen. 2010 var han ställföreträdande kompanichef för skyttekompaniet med en fast bas i en av de talibaninfluerade byarna.

Han berättar att det förekommer rena avrättningar även av personer som bara arbetat för de svenska trupperna under en kort period. ”En byggherre som hjälpt oss under ett projekt hann bara ett par kilometer utanför det område vi beskyddar, innan han blev prejad av vägen och skjuten i


huvudet”, säger han.

Tolkarnas arbete är oumbärligt för den svenska armén. Samtidigt som de översätter mellan engelska, dari och pashto håller de reda på detaljer som tider, platser, namn, kontakter, telefonnummer och så vidare. Dessutom har de insikter i kulturella aspekter som den svenska armén inte har. De vet hur man ska bete sig för att inte väcka anstöt och de känner av stämningen i byarna.

Talibanerna har under de senaste två åren trängts tillbaka men är inte slagna.

Många byar är lojala med dem, dels av ekonomiska skäl, dels för att ISAF ses som onda ockupanter. Noor Ahmad är rädd och litar inte på att afghanska regeringen kommer att kunna skydda honom: ”Till att börja med är den korrupt”, säger han, men det går inte heller rent praktiskt: ”Ingen kommer att betala för livvakter som följer mig och min familj överallt.”

I juli 2012 lämnade tjugofyra tolkar som arbetat för de svenska trupperna in ett brev med en asylansökan till ambassad kontoret i Mazar-e-Sharif. I brevet vädjar de om att inte ”lämnas till vårt öde och en ofrånkomlig massaker”.

En kopia av skrivelsen skickades till Migrationsverket, som skickade tillbaka den med kommentaren att man inte har befogenhet att behandla brevet som en asylansökan. Anledningen var att en ansökan måste göras i Sverige. Dessutom måste den göras individuellt och inte för en framtida, eventuell situation. Vare sig Försvarsmakten eller Migrationsverket har kunnat göra något, utan menar att det är en fråga som ligger på regeringens bord.

Den svenska regeringen valde dock att skjuta problemet ifrån sig: ”Jag tycker att det skulle vara helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det”, sa migrationsminister Tobias Billström som kommentar till händelsen.

Tolkarna fick inte ens ett svar på sin ansökan. Till slut var det journalister som berättade för dem att den inte hade kunnat behandlas.

Utan hjälp från de svenska myndigheterna måste tolkarna ta sig till Sverige illegalt. Asyl måste sökas på plats i Sverige. Det går inte att söka visum hos svenska ambassaden i Kabul, eftersom UD inte ger visum till dem som vill komma till Sverige som flyktingar.

Andra länder har utarbetat planer för att hjälpa de tolkar som arbetat för dem. Nya Zeeland har erbjudit flera av sina tolkar med familjer visum, alternativt tre årslöner för att kunna flytta till en annan del av Afghanistan. USA och Kanada har särskilda visumprogram för de tolkar som arbetat för deras trupper. I Frankrike har man bestämt sig för att dubbla antalet tolkar som får asyl, efter ett beslut av landets president, François Hollande.

Utan de afghanska tolkarna hade Sverige inte kunnat utföra arbetet i Afghanistan. Utan arbetet för Sverige hade tolkarna inte befunnit sig i denna utsatta situa tion. Sverige bör därför, liksom andra länder, ta sitt mora liska ansvar för dem och deras familjer. Nog är det märkligt att de tolkar som arbetat för Sverige i


efter hand ska behöva ångra att de inte tog anställning hos de amerikanska, kanadensiska, franska eller nyzeeländska trupperna i stället.

SIRI STEIJER

frilansskribent

STEFAN OLSSON

chef för tankesmedjan Frivärld


Annons
Annons
X

Andra länder har utarbetat planer för att hjälpa de tolkar som arbetat för dem, skriver Siri Steijer och Stefan Olsson. Bilden är från Sheberghan väster om Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

Foto: STAFFAN LÖWSTERDT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X