Annons
X
Annons
X

Valrörelsens glömda fråga

Med en vecka kvar till valet har båda blocken lyckats med att trumma in ett budskap: Sverige är Europas Bror Duktig med pengar att spendera. Desto tystare har talats om att även vi är på väg in i en statsfinansiell vägg om inget görs. En av våra viktigaste framtidsfrågor göms undan.

SÖNDAGSANALYS | ANDREAS CERVENKA OM FRAMTIDENS VÅRDBOOM

Den svenska valrörelsen 2010 påminner om barnkalasens populära fiskdamm. Alla som är med håvar in minst en godispåse. Men på det här kalaset är det inte barn som stått längst fram i kön utan landets seniorer.

Bakom skynket slåss politikerna om att agna det fetaste bytet. Att det götta inte bara hamnar i händerna på snuviga fattigpensionärer från folkhemseran utan även till 40-talistmiljonärer i Saltsjöbadsvillor verkar har spelat mindre roll (eller att två ekonomer dömde ut pensionärernas straffskatt som en myt).

Men som politisk symbolik är det intressant.

Annons
X

Både opposition och regering tycks vilja etsa fast bilden av att Sverige har gott om pengar och att pensionärerna kommer att få det bättre framöver. Valrörelsen har också i stor grad kretsat kring ett lyxproblem: hur Sverige ska hantera sin goda ekonomi.

Vallöften värda tiotals miljarder har strösslats från både höger och vänster. När andra ledare i Europa är fullt upptagna med att hålla marknadens vargflock borta och samtidigt förklara för sina medborgare varför den utlovade festmåltiden har ersatts av en avgiftsbelagd buffé bestående av kallt vatten och bröd kunde EU-klassens duktigaste elev Anders Borg sträcka på sig utanför Harpsund och berätta att Sverige trots sin givmildhet mot folket inte tänker bränna allt utan också lägga överskottsmiljarder på hög.

Målet för överskottet i statsfinanserna ska dubblas från 1 till 2 procent av BNP.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Och visst ser det bra ut för Sverige på pappret. Ekonomin väntas i år växa med mer än 4,5 procent, redan 2012 går staten med överskott och statsskulden ska börja bantas.

    Betyder det att vi i Sverige kan stå vid sidan om och mysa av självbelåtenhet medan resten av västvärlden går mot ruin? Eeeeh, nej.

    Faktum är att även Sverige med nuvarande kurs går mot en framtida statsfinansiell kris. Som av en händelse handlar det om våra pensionärer.

    De kommer som bekant att bli allt fler och allt äldre. Mellan åren 2020 och 2035 kommer till exempel gruppen svenskar över 85 år att växa med 67 procent till en bra bit över 400 000, enligt Statistiska centralbyrån.

    Det är en grupp som kräver mycket vård, och som lär efterfråga en betydligt högre standard än dagens pensionärer. Det gör att kostnaderna skjuter i höjden.

    Problemet är att skatteintäkterna inte kommer att räcka till för att betala för denna vårdboom. Då uppstår ett så kallat finansieringsgap – skillnaden mellan hur mycket välfärd vi efterfrågar och hur mycket det offentliga har råd att betala.

    Eller uttryckt på ett annat sätt: ett svart hål i statsfinanserna som måste täckas med lånade pengar om inget görs.

    Fenomenet är inte nytt – det har slagits fast i en lång rad utredningar och forskningsrapporter. Senast av den så kallade Borg-kommissionen (uppkallad efter ordföranden Per Borg, ingen koppling till finansministern). Om man till exempel räknar med att standarden i den kommunala sjukvården växer med 1 procent om året, rätt mediokert givet att BNP och den privata konsumtionen väntas öka med 3 procent, så måste kommunalskatten höjas med 13 kronor per hundralapp för att täcka underskottet 2035.

    En äldre rapport från Kommunförbundet visar att om den offentliga konsumtionen växer i samma takt som den privata måste kommunalskatten upp i 50 procent en bit in på 2040-talet, mot dagens 31,6 procent i snitt. I slutet av seklet måste skatten upp till 70 procent. Och så vidare.

    Oavsett hur man räknar eller vem man frågar handlar det om hundratals miljarder kronor i ökade utgifter. Och det räcker inte med att bara höja skatterna.

    Borg-kommissionen, med representanter från båda blocken, pekade på flera möjliga lösningar; som kraftigt höjda avgifter för vården, obligatoriskt sparande för alla som fyllt 50 år och höjd effektivitet.

    Men framförallt efterlyses ärlighet mot medborgarna om att problemet finns och tydlighet kring vilka åtaganden som samhället kan leva upp till och vad man som enskild måste ta ansvar för själv.

    Ju längre vi struntar att ta tag i frågan desto värre blir det. Det var kanske inte så konstigt att ingen politiker plockade upp bollen när kommissionens rapport presenterades i juli.

    Att börja prata om hur mycket sämre det ska bli i framtiden hade ju fått valkalasets små godispåsar till pensionärerna att se rätt löjliga ut. Särskilt som det är barnen som betalar.

    Fler söndagskrönikor av Andreas Cervenka

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X