Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: Välkommen till finanskrisen 3.0

Riksbankens minusränta

I sin jakt på inflationsmålet har Riksbankens direktion glömt sitt viktigaste uppdrag: att det ska gå bra för landet. Sveriges centralbank är ett bra exempel på varför världen tycks vara på väg mot en ny finanskris.

Riksbanken med riksbankschefen Stefan Ingves, bilden, i spetsen sänkte i veckan räntan ytterligare.

Riksbanken med riksbankschefen Stefan Ingves, bilden, i spetsen sänkte i veckan räntan ytterligare. Foto: Linus Sundahl-Djerf

– Idioter, väste Stefan Ingves. Den dåliga stämningen spred sig som osynlig giftgas i direktionsrummet på Riksbanken.

Inflationssiffrorna för december hade precis landat. Konsumentprisindex hade stigit med ynka 0,1 procent. En av kallduscharna: priserna på livsmedel, som ökat det senaste året, hade plötsligt fallit med 0,4 procent.

Billigare kaffe, avokado och lax. Rätt bra nyheter, skulle nog de flesta svenskar tycka. Men de doktorer i nationalekonomi som satt samlade runt bordet visste bättre än den naiva pöbeln.

Annons
X

– Ring upp den där tomten som är vd på ICA och säg att om han inte tar ut ockerpriser nästa månad skickar jag Säpo på honom. Det handlar om NATIONENS FRAMTID, skrek Stefan Ingves så att saliven yrde.

Ring upp den där tomten som är vd på ICA och säg att om han inte tar ut ockerpriser nästa månad skickar jag Säpo på honom.

Riktigt så där går det förstås inte till på Riksbanken. Men det går nästan att få det intrycket.

Torsdagens historiska sänkning av räntan till minus 0,5 procent motiverades med att saker fortfarande är alldeles för billiga i Sverige. Målet 2 procents inflation ligger långt bort. Den desperata jakten är svår att förstå.

Det är nog bäst att ta det från början. Enligt riksbankslagen har Riksbanken till uppgift att ”upprätthålla ett fast penningvärde” eller prisstabilitet som det heter på ekonomispråk.

Även om 0,1 procent kan låta väldigt stabilt har Riksbanken kommit fram till att det är jätteviktigt att svenskarnas pengar blir precis 2 procent mindre värda varje år.

Av Riksbankens retorik att döma får man lätt uppfattningen att detta mål räknats fram i ett nationalekonomiskt superlaboratorium med män i vita rockar som stirrar på en liten nål och ser den stanna på exakt 2,000 procent.

Sanningen är att siffran 2 procent är resultatet av ett blött finger i luften

Sanningen är att siffran 2 procent är resultatet av ett blött finger i luften. Två procent var vad inflationen råkade ligga på 1993 när målet sattes. Ekonomen Krister Andersson som var med om att ta fram det har i en DI-intervju sagt att alla inblandade var överens om att det viktiga var att priserna var stabila. Den exakta siffran sågs som sekundär.

Tidigare hade Riksbanken ett intervall där inflationen tilläts svänga mellan 1 och 3 procent. Riksbanken avskaffade det 2010. I beslutet konstaterades att intervallet spelat ut sin roll: ”Inflationen kan hamna utanför toleransintervallet utan att trovärdigheten för inflationsmålet för den skull ifrågasätts.”

Idag låter det alltså annorlunda. Under 2016 spår Riksbanken att den underliggande inflationen (KPIF) når 1,3 procent. Ändå anses förtroendet för inflationsmålet vara hotat.

Om det någon gång är motiverat att använda termen penningpolitiskt övervåld är det nu.

Problemet är att det här med minusränta inte verkar fungera så bra. Sedan Japan i slutet av januari gick samma väg som Sverige har Tokyobörsen rasat med 15 procent. I Europa pekas minusräntor ut som en av orsakerna till att bankaktier faller fritt.

Riksbankens senaste räntesänkning utlöste börsras i hela världen. New York Times hade rubriken ”svensk bank orsakar globala rysningar”. Dramatiken tycks inte ha registrerats på Riksbankens kontor.

– Vi har i grunden inte sett några bekymmer med negativ ränta så här långt, förklarade Stefan Ingves.

Riksbanken pratar ofta om faran med låg inflation. Argumenten övertygar inte. Claudio Borio på Bank of International Settlements BIS har visat att inte ens fallande konsumentpriser, deflation, behöver vara skadligt för den ekonomiska tillväxten.

Desto farligare för en ekonomi är enligt BIS nedåtgående huspriser, särskilt i kombination med hög skuldsättning. Vilket låter som en mer relevant hotbild för Sverige. Riksbanken säger sig till varje pris vilja rädda förtroendet för inflationsmålet. Det är svårt att frigöra sig från tanken att direktionen framförallt vill rädda ansiktet, efter en orgie i prognosmissar.

I sin jakt på tiondelar tycks Riksbankens direktion ha glömt det som rimligen måste vara det viktigaste uppdraget: att det ska gå bra för Sverige.

I sin jakt på tiondelar tycks Riksbankens direktion ha glömt det som rimligen måste vara det viktigaste uppdraget: att det ska gå bra för Sverige. Inflationen är inte Riksbankens enda mål.

Enligt förarbetena till riksbankslagen är uppgiften också att ”stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken i syfte att uppnå en hållbar tillväxt och hög sysselsättning.”

Hur hållbar är tillväxten i ett land där hushållens skulder ökar dubbelt så mycket som BNP och bostadsrättspriserna stiger med nästan 20 procent på ett år?

Ett annat av Riksbankens försvar för minusexperimentet liknar det olydiga barnets: andra gör faktiskt samma sak.

Det är tyvärr sant.

Alla världens stora centralbanker har efter finanskrisen valt liknande strategier med nollräntor och hårt arbetande sedelpressar och med samma magra resultat.

Om finanskrisen 2008 handlade om bankerna är 2016 centralbankernas kris. Två saker har gått upp för marknaden: den politik som centralbankernas bedrivit de senaste åren har gjort grundproblemet med för stora skulder värre och inte bättre.

Verklig uthållig ekonomisk tillväxt lyser med sin frånvaro. Och när Potemkin-kulissen nu börjar svaja har centralbankerna samma gamla idéer att komma med, bara i lite mer extrema versioner.

Tidigare har minsta tecken på inbromsning i ekonomin lett till att börserna stigit eftersom det tolkats som att centralbankerna kommer till undsättning. Det hoppet verkar nu vara borta, vilket förklarar de senaste veckornas panikartade ras.

Eller som en Londonbankir säger till nyhetsbyrån Bloomberg:

– Det nya nu är att dåliga nyheter faktiskt betyder dåliga nyheter. Att det ses som en sensation kanske säger det mesta om det underliga läge vi befinner oss i.

Läs fler artiklar av Andreas Cervenka här

svd.se

Riksbanken med riksbankschefen Stefan Ingves, bilden, i spetsen sänkte i veckan räntan ytterligare.

Foto: Linus Sundahl-Djerf Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X