Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: Välkommen till den sköna nya elvärlden

Mellan klockan sex och sju på morgonen den femte februari föll de tyska elpriserna, liksom även priserna i Danmark, på såväl Jylland som Själland, till minus 9,3 euro per MWh, (Elproducenterna fick betala för att bli av med sin el!). Men den politiskt och branschmässigt omhuldade ökade integrationen mellan den nordiska och kontinentala elmarknaden och marginalprissättningssystemet borde det rimligtvis ha lett till att även de svenska elpriserna pressades ned mycket kraftigt denna lördagsmorgon. Men icke. Det svenska elpriset låg denna timme på 58 euro per MWh.

Det visade sig att ”integrationen” inte riktigt fungerade denna timme. Överföringskapaciteten mellan Tyskland och Sverige låg på en tiondel av den nominella kapaciteten, samtidigt som den även var mycket låg mellan Danmark och Sverige.

Visst kan sådana saker inträffa, någon gång, men studerar man statistiken så är detta en regel utan undantag. När priserna är låga i Danmark och Tyskland så går överföringskapaciteten ner. När priserna riskerar att bli låga i Sverige på grund av stor produktion av vatten- och kärnkraft, så utnyttjas överföringskapaciteten till max och våra svenska elpriser kan hållas uppe på en härligt kontinental nivå.

Så välkommen till den nya sköna elvärlden! Ända sedan elpriserna började sticka till väders under den första halvan av 2000-talet så har elproducenter, alla dessa elmyndigheter, (energimyndigheten, energimarknadsinspektionen och Svenska Kraftnät), det politiska etablissemanget liksom de flesta branschförståsigpåare tagit på sig den pedagogiska rollen att förklara att tiderna med ett lågt svenskt och nordiskt elpris är över, och ett stigande elpris är i det närmaste en naturlag.

Annons
X

Denna utveckling var inte minst då en konsekvens av integrationen mellan det nordiska och det kontinentala elnätet, där elpriserna generellt har legat klart högre än de nordiska.

På kontinenten och då framför allt i Tyskland utgör kolkraften den dominerande elenergikällan och därmed det som normalt sätter elpriset.

Med det EU-initierade experimentet med införandet av utsläppsrätter för koldioxid under 2005 så tog också elpriserna ett stort steg uppåt - även i Norden och Sverige trots att vi producerar och konsumerar el som i stort sett är koldioxidfri.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Och mycket riktigt så nådde de svenska och nordiska elpriserna ganska snart de kontinentala höjderna, där utsläppsrättssystemet i praktiken medfört att de stora svenska icke koldioxidgenerande kraftproducenterna har fått en privat beskattningsrätt av svenska elkonsumenter, trots att de med sin elkonsumtion inte har bidragit till några koldioxidutsläpp.

    Utfallet av marginalkostnadsprissättningen på el har varit att kostnaden för kolkondens har blivit det som styr vårt elpris, trots att det för svensk del utgör en mycket marginell del av vår förbrukning.

    Men ”prissättningen på el fungerar som det är tänkt” hävdar naturligtvis de stora energiföretagen - el-juntan - men även de myndigheter som är satta att övervaka marknaden liksom ett antal ”oberoende”, (kolla vem som betalar för deras rapporter), konsulter och utredare.

    Ingen av dessa tycks vilja se konsekvenserna av systemet och hur det slår mot helt värnlösa elkonsumenter.

    Från ledande politiskt håll är det också skygglapparna på.

    Det kan dels förklaras med de starka kamerala instinkter som präglar den sittande regeringen, där elmarknaden är en mycket lukrativ skattebas, (en så kallad ”värnad” skatt även för staten), dels med att de höga nordiska och svenska elpriserna även går hand i hand med andra partiers hjärtefrågor, som den massiva satsningen vindkraft, vars lönsamhet annars vore än mer vinglig än vad den redan är, samt inte minst härlighetskänslan av att få vara med och leka på högsta nivå i den europeiska energipolitiken.

    Den nya visionen är att Sverige ska bli en exportör av koldioxidfri el, inte minst vindkraft, men det pratas inte särskilt högt om att denna ska finansieras av svenska elkonsumenter, via bland annat elcertifikatsystemet, och skattebetalare för nätutbyggnaden.

    Utfallet av den så kallade ”integrationen” har för de stora elproducenterna under de senaste åren blivit ännu bättre, (för dem själva) än vad de tidigare vågade säga.

    Elpriserna på Nordpool har inte bara kommit upp till de tyska nivån, utan sedan 2009 har de legat klart högre. De tyska elpriserna utgör inte längre något tak utan ett golv, där genomsnittspriset på Nordpool ligger klart högre än i Tyskland.

    Även inom Norden så varierar elpriserna kraftigt, där Danmark också har stuckit ut med det klart lägsta elpriset, i genomsnitt runt 20 procent under det svenska.

    Detta kan från svensk synvinkel synas vara lite besynnerligt, då den danska elproduktionen till 80 procent utgörs av kolkraft, vilken är väsentligt dyrare än 99 procent av den svenska produktionen av el.

    Förklaringen till detta är att det som hände mellan sex och sju den femte februari inte är något undantag utan en regel. Det är bara att titta på hur priskurvan ser ut.

    Det finns naturligtvis flera orsaker till att det blivit så här. Ett viktig skäl är att de låga och regelmässigt även negativa priserna på el i Danmark och Tyskland hänger samman med deras stora utbyggnad av vindkraften.

    När det blåser och vindkraften går för full effekt så produceras mycket mer el än vad dessa länder kan göra av med, samtidigt som de inte kan anpassa generering av kolel.

    Men hög produktion av vindel leder också till mycket stora påfrestningar i de lokala elnäten i Danmark och Tyskland, vilket leder till att möjligheten att exportera el paradoxalt nog går ner. (Vindkraftens inverkan på elnätet och framför all kostnaderna för att anpassa detta är en av de frågor som mörkas mest även i Sverige.)

    Men för en utomstående är det lätt att se även andra högst sannolika förklaringar. Den stora överföringskabeln mellan Sverige och Tyskland ägs numera till 100 procent av norska Statkraft och överföringarna mellan Danmark och Sverige av Vattenfall.

    Har dessa aktörer något intresse av att vi får in billig el som skulle sänka de svenska och norska priserna till då sannolikt mycket låga nivåer? Svaret på denna fråga ett versalt NEJ. Men de har ett intresse av att exportmöjligheterna är vidöppna när priserna på hemmamarknaden hotas.

    Ett belysande exempel finns från maj i förra året då elproducenterna försökte göra ett nummer av de, som de då ansåg, mycket låga svenska elpriserna. Men det svenska elpriset föll inte särskilt mycket under maj fjol. I snitt låg det på 38,29 öre, det vill säga långt över marginalkostnaden för 99 procent av den svenska elproduktionen.

    Vad hände? Jo, de svenska elproducenterna producerade och exporterade vattenkraft för glatta livet. Då fungerade överföringen smärtfritt. De valde att tömma de svenska vattenmagasinen så mycket det gick utan att spilla vatten. Detta är också en förklaring till att vi nu står med mycket tomma svenska vattenmagasin.

    Men elbranschen är ju speciell då det alltid är konsumenterna som får betala producenternas eventuella misstag. (Jämför med kärnkraftsdebaclet förra året.)

    Det märkliga är att vi också har en myndighet som är satt att övervaka hur elmarknaden fungerar, Elmarknadsinspektionen. Man kan tycka att den borde intressera sig och förklara dessa stora prisskillnader, liksom även hur överföringen av el och integrationen av elmarknaden fungerar.

    Men det verkar inspektionen inte tycka är intressant. Det enda den gör är att i sina veckobrev ständigt upprepa refrängen; ”De lägre europeiska priserna är en viktig anledning till prisskillnaderna mellan Danmark och övriga Norden”. Varför de är lägre tycker tydligen inte Energimarknadsinspektionen att det är värt att förklara eller ens undersöka.

    Det är svårt att inte dra slutsatsen att det finns för starka politiska och ekonomiska krafter som gör att en liten myndighet inte vågar lyfta fram denna fråga.

    Detta skulle sätta två politiskt heliga kossor i nytt och klart kallare ljus, nämligen de mycket storskaliga svenska vindkraftssatsningarna samt vem som får betala för de mycket ambitiösa planerna på att integrera den europeiska elmarknaden, (läs bygga om hela elnätet).

    För om de låga danska och tyska elpriserna skulle få genomslag på de svenska så skulle de även få stora konsekvenser för de svenska vindkraftsproducenterna, där norska Statkraft har en dominerande position. Detta då korrelationen mellan hög dansk och även tysk vindkraftsproduktion och den svenska, i synnerhet i södra Sverige, är mycket stor.

    Intjäningen för de svenska vindkraftsägarna skulle då bli mycket lägre och de redan rosiga kalkylerna för många vindkraftsprojekt skulle istället bli blodröda.

    Vi kan förvänta oss att vindkraftslobbyn kommer att verka för att vi som i Tyskland får ett så kallat ”feed in-system”, det vill säga att vindelproducenterna får ett fast pris och garanterad avsättning för sin el. Detta skulle även sätta fokus på de mycket stora problem i de nuvarande växelströmsbaserade näten som storskaliga vindkraftssatsningar skapar.

    Sanningen är att de gigantiska vindkraftssatsningarna i Tyskland och Danmark så här långt har varit samhällsekonomiska fiaskon av stora mått. Men de har haft stor strategisk betydelse genom att Danmark med sitt Vestas är, (eller åtminstone har varit), världsledande på landbaserad vindkraft, medan tyska Siemens intar samma position vad gäller den ekonomiskt än mer svårhanterbara havsbaserade vindkraften.

    Även den amerikanska jätten General Electric har Tyskland som bas för sin vindenergiverksamhet. Svenska SKF lyfter fram vindkraften som en starkt växande marknad för sina lager- och smörjsystem, och där är ofina nog att även betona serviceverksamhetens möjligheter med det framtida mycket kostsamma underhållet.

    Halvsvenska ABB vill naturligvis få en rejäl del av kakan när näten måste byggas om. Detta växande ”vindkraftekonomiska komplex” har ett stor inflytande, inte minst på våra svenska regeringsbävrar.

    Följ E24 på Twitter eller Facebook.

    Annons
    Annons
    X
    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X