Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Grime: Violinkonsert. Eldfågeln Utmanande oro i Grimes violinkonsert

Helen Grimes nya violinkonsert är inte helt lätt att få grepp om. Den bjuder visst motstånd, skriver Lars Hedblad, som uppskattar tonsättarens kompromisslöshet.

Malin Broman och Radiosymfonikerna.

Malin Broman och Radiosymfonikerna. Foto: Arne Hyckenberg

Musikveckan med SvD

Grime: Violinkonsert. Eldfågeln

Genre
Konsert
Var
Berwaldhallen

Solist: Malin Broman, violin. Dirigent: Daniel Harding. Sveriges Radios symfoniorkester

Samarbete mellan tonsättare och solist är vanligt inom ny musik, men företeelsen går långt tillbaka. Ett känt exempel är den tekniska assistens som Joseph Joachim bidrog med när Brahms komponerade sin violinkonsert.

Inför tillkomsten av den violinkonsert av den brittiska tonsättaren Helen Grime (född 1981) som uruppfördes på torsdagen hade solisten Malin Broman utväxlat musikaliska idéer med Grime. Det var för övrigt Broman som tog initiativ till konserten, vilken beställdes av Sveriges Radios Symfoniorkester.

Grime, född i England men uppväxt i Skottland, studerade oboe och komposition vid Royal College of Music i London. Hon har skrivit kammarverk, solokonserter för oboe och för klarinett samt en handfull orkesterverk, däribland det korta ”Virga” som framfördes 2010 i Berwaldhallen. Själv fäste jag mig vid hennes suggestiva orkesterstycken ”Night songs” (2012) och ”Near midnight” (2013).

Annons
X

Violinkonserten, tillägnad Broman, är anpassad efter hennes spelstil, av Grime uppfattad som fri i uttrycket. Det 25 minuter långa verket börjar med att fastslå att soloviolinen är primus motor, vilken sänder ut impulser som tas upp i den stora orkesterns olika sektioner.

Musiken flyter utan pauser – men relativt sönderhackat – i en klassisk tredelning, där mellandelen sjunger ängsligt klagande i elegiska tonfall påminnande om Alban Bergs violinkonsert. Överlag finns en oro, undran och ett motstånd i stycket, med tunga, mörka basinslag mot kokande ljusa klanger, finstämda körer i blecket och sorlande lyrisk aktivitet i träblåsarna.

Några ingredienser från den gamla ädla sonatformen skymtar i kontrasten mellan det bitande inledningstemats instrumentala melodik och det sångbara sidotemat. Gäller denna motsats odjuret och skönheten eller vildsint megära och blid poet?

Violinkonserten bjuder ett visst motstånd, den är inte helt lätt att få grepp om, men man noterar uppskattande Grimes konstnärliga kompromisslöshet.

”Det har varit en fantastisk vecka att få leva detta verk” sa Malin Broman som efter sin intensiva, publikt uppskattade insats lugnade åhörarnas nerver med en stillsam Telamann-fantasi, utsökt rent och klart spelad.

En väldigt fin tolkning, med mjuk och sensuell sagoatmosfär, blev det under Harding av Stravinskijs kompletta musik till baletten ”Eldfågeln”. Denna fullständiga version (cirka 45 minuter) ges numera ganska ofta i konsertsalarna. Första skivupptagningen kom dock så sent som 1996, av Philharmonia Orchestra under Robert Craft.

Annons

Malin Broman och Radiosymfonikerna.

Foto: Arne Hyckenberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X