Annons
X
Annons
X

Utbredd diskriminering inom EU

Den 16-17 november är Stockholm värd för ”equality summit” ett av EU anordnat ”toppmöte om jämlikhet”. Detta är ett utmärkt tillfälle för Sverige att driva likabehandlingsdirektivet, skriver representanter för sex olika organisationer som arbetar mot diskriminering.

Det är dags att i praktiken förverkliga idén om allas lika rättigheter och möjligheter inom EU. Därför uppmanar vi Fredrik Reinfeldt att arbeta för att införa EU-direktivet om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Om Sverige inte skulle lyckas få igenom ett hållbart direktiv under ordförandeskapet måste vi istället lägga grunden så att huvudförhandlingarna kan hållas under det spanska ordförandeskapet.

Den 16-17 november är Stockholm värd för ”equality summit” ett av EU anordnat ”toppmöte om jämlikhet”. Syftet med konferensen sägs vara att stärka och effektivisera arbetet mot alla former av diskriminering, samt främja lika rättigheter och möjligheter för alla inom EU. Detta är ett utmärkt tillfälle för Sverige att driva likabehandlingsdirektivet.

Diskriminering bryter mot unionens grundläggande principer och måste bekämpas på alla nivåer. EU:s nuvarande antidiskrimineringsdirektiv ger ett grundskydd för kön, ras och etnisk tillhörighet inom alla medlemsstater. Skyddet mot diskriminering på andra grunder, som funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder och religion är svagare.

Annons
X

EU-kommissionen har arbetat fram likabehandlingsdirektivet och det godkändes, med ett flertal ändringar, av EU-parlamentet den 20 mars i år. Ett antagande av likabehandlingsdirektivet skulle innebära att lika rättigheter för alla sätts i centrum i stället för att behålla den hierarki mellan olika grupper som finns idag. En hierarki som verkar vara till för att splittra de grupper som diskrimineras.

För att EU definitivt ska anta direktivet krävs att alla medlemsstaterna enhälligt stöder förslaget. Det starka stöd som Europaparlamentet redan gett uttryck för bör tjäna som exempel och förmå europeiska rådet med EU:s stats- och regeringschefer att slutligen godkänna likabehandlingsdirektivet.

Människor med funktionsnedsättningar saknar inom många EU-länder sina fulla rättigheter både i arbetslivet och utanför. Det saknas ofta tillgänglighet inom såväl allmänna transportmedel och byggnader som inom kommunikation och information. FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som alla EU:s medlemsstater skrivit under, ställer dessa krav.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Diskriminering som har samband med religion är en del av vardagen för många inom EU, i synnerhet sådana som är eller anses vara muslimer.

    Diskriminering, trakasserier, hot och våld mot homosexuella, bisexuella och transpersoner, är fortfarande vanligt förekommande inom hela EU. Det visar inte minst en rapport från Europeiska Unionens byrå för grundläggande rättigheter Fundamental Rights Agency, FRA. Vid prideparader har hbt-personer utsatts för både fysiska och verbala kränkningar och i många fall försöker man stoppa hbt-personers utnyttjande av föreningsfrihet och mötesfrihet. Även stater inom EU kränker hbt-personer där det mest extrema exemplet är den nyligen antagna lagen i Litauen som förbjuder positiv information om homosexualitet.

    Det nya förslaget till antidiskrimineringsdirektiv utsträcker EU:s juridiska ramverk till att bekämpa diskriminering inom områden som ännu inte omfattas av EU:s lagar, till exempel tillgång till varor och tjänster – bland annat sociala förmåner, hälsovård och bostäder.

    I ett antal stater finns redan det fullständiga skydd som föreslås, men många kommer inte att införa det utan EU:s ledning. Ett ökat skydd kommer att påverka både de länder som söker medlemskap i EU och internationella normer. Alltför mycket står på spel för att frågan ska underordnas småskaliga nationella intressen.

    Det behövs ansträngningar också för att i realiteten tillämpa den befintliga lagstiftningen för ras och etnisk tillhörighet. Romska samhällen diskrimineras fortfarande, romer utestängs alltjämt från samhällslivet och förvägras sina rättigheter i fråga om bostäder, utbildning, arbetsmarknad och hälsovård. Vittnesbörd om segregation, som särskilda skolor eller klasser med begränsad undervisningsstandard för romska barn, påminner om apartheid.

    På hemmaplan har Sverige antagit en samlad lag mot diskriminering. Lagen behöll dock i stort den skillnad i behandling av de olika diskrimineringsgrunder som fanns i de sju tidigare lagarna. Regering och riksdag missade chansen att se till att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning utanför arbetsliv och högskolestudier, exempelvis kollektivtrafik och publika lokaler, ska betraktas som en form av diskriminering. Istället utlovades en skyndsam utredning. Detta trots att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige var med att driva igenom, innehåller just ett sådant krav. I förslaget till ett nytt europeiskt antidiskrimineringsdirektiv ses brist på skäliga anpassningar som diskriminering.

    EU:s antidiskrimineringsdirektiv ställer krav på samverkan med de berördas organisationer. De utredningar som funnits i Sverige har saknat tillräcklig kontakt med de som berörs. Ett av problemen med de stora orden i Sverige är att de alltför ofta glöms bort när det krävs handling, i synnerhet om det innebär kostnader. Nu finns möjlighet för Sverige att ändra på detta, både i EU och på hemmaplan.

    Antidiskrimineringsdirektivet för etnisk tillhörighet i EU gick inte igenom för att alla var odelat positiva. Direktivet blev en del av EU:s lagstiftning för att ingen vågade lägga in sitt veto. Om det nu aktuella likabehandlingsdirektivet ska dö, är det bättre att det sker öppet, än att den försvinner i EU:s utredningsmaskineri. Om man är rädd för att vissa länder vill lägga in sitt veto, är det lika bra att de tvingas göra det öppet.

    SUSANNE BERG

    verksamhetsledare, Independent Living Institute

    HANS FILIPSSON, EMMA JOHANSSON

    språkrör, Marschen för tillgänglighet.

    SÖREN JUVAS

    förbundsordförande, RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

    STURE JONASSON

    ordförande, STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige

    INGRID BURMAN

    ordförande, Handikappförbunden

    MKYABELA SABUNI

    verksamhetschef, Centrum mot rasism

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X