Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: USA har kommit till vägs ände

Ni kommer att behöva betala mer till staten men få mindre tillbaka. Annars hotar en katastrof. Det är den svårsmälta sanning som USA:s president, oavsett vem det blir, för eller senare måste berätta för det amerikanska folket. Problemet tar inga kafferaster. Det växer i en takt av tio miljoner dollar, eller runt 70 miljoner kronor. Varje minut.

MARS 2007 – ETT BESKT BUDSKAP

Ingen behöver berätta att mannen i tv-rutan arbetar med siffror. Han är som tagen ur Föreningen Auktoriserade Revisorers årsbok: tunt grått hår vid tinningarna, spetsig näsa och båglösa glasögon. Hans namn är David Walker och han är USA:s motsvarighet till riksrevisor. En man som kan, och gillar, att räkna. Men som kommit fram till ett resultat som håller honom vaken om nätterna. När han låter sig intervjuas av tv-programmet 60 Minutes visar hans minspel tydligt att han inte kommit för att dra skämt.

– Vi lider av en ekonomisk cancer. Den växer inom oss. Och om vi inte behandlar den kommer det att få katastrofala följer för vårt land.

Annons
X

Frågan är varför någon ska ta honom riktigt på allvar. I mars 2007 när programmet sänds har världsekonomin i flera år glidit fram till det behagliga bakgrundsljudet av poppande champagnekorkar. Ekonomerna talar om en ny superkonjunkturcykel när hundratals miljoner kineser och indier ska skaffa bil och kylskåp. Den amerikanska husbubblan har visserligen börjat pysa, men ännu inser inte alla allvaret. Om några månader ska New York-börsen noteras till nytt all-time-high.

Då, i mars 2007, har David Walker redan hunnit resa runt i USA i nästan två år för att försöka skaka liv i amerikanernas krismedvetande.

Framtiden anlände snabbare än vad han hade kunnat ana.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samma dag som intervjun i 60 Minutes sändes var den totala amerikanska statens skuld enligt finansdepartementets hemsida 8 808 820 141 453 dollar. Annorlunda uttryckt: åttatusen åttahundraåtta miljarder dollar. Den 18 oktober 2012 är den 16 199 564 839 671 dollar. En ökning med 3,6 miljarder dollar om dagen.

    Hur mycket är det egentligen? Att räkna upp beloppet i endollarsedlar, en varannan sekund, skulle ta en miljon år. Skyddsombuden på Forex skulle kunna ha synpunkter.

    Men hur ofattbar siffran 16 000 miljarder dollar än är, är det en kraftig underskattning av problemets storlek, ska det visa sig.

    Hur hamnade USA här? För att förstå behöver vi resa bakåt i tiden.

    NOVEMBER 1960 – EN MAN MED EN TEORI

    Robert Triffin kände ett behov av att lätta sitt hjärta. Problemet som tyngde honom var inte direkt luddet i tvättstugans torktumlare. Han hade hittat ett allvarligt fel i världens monetära system. I november 1960 vittnade den belgiskfödde ekonomen inför den amerikanska kongressen.

    Enligt det så kallade Bretton Woods-samarbetet som föddes 1944 fungerade den amerikanska dollarn som världens reservvaluta. En dollar kunde i sin tur växlas in mot guld. Men omvärldens stora efterfrågan på dollarreserver innebar att det snart fanns fler dollar i omlopp än vad som backades upp av guld. Det fanns en risk för att hela systemet skulle kollapsa, varnade Robert Triffin. Det gjorde det också. 1971 meddelade USA:s president Robert Nixon att dollarns koppling till guld skulle upphöra.

    Den svaga punkt som Robert Triffin hade upptäckt handlar om vad som händer när ett lands valuta också fungerar som hela världens riskfria tillgång. För att tillgodose omvärldens behov av denna tillgång tvingas landet att visa underskott i bytesbalansen, vilket leder till att det blir mer och mer skuldsatt. Till slut är skuldsättningen så hög att den riskfria tillgången plötsligt inte längre är riskfri. Dåliga nyheter.

    Detta kallas för Triffins dilemma. Varningen tog aldrig skruv. Robert Triffin dog 1993, och blev aldrig någon rockstjärna i den akademiska världen. Dollar är fortfarande världsvalutan nummer ett. Sedan 1975 har USA i princip oavbrutet haft underskott i sin handel med omvärlden. Skuldsättningen har stadigt stigit.

    Det skulle dröja till 2009 innan Robert Triffins namn plötsligt dök upp igen. Det var chefen för Kinas centralbank som hänvisade just till hans teori för att förklara varför världsekonomin blivit så instabil. Han ville se en ny global valuta.

    Oron steg för att Kina och andra länder skulle börja dumpa sina enorma innehav av amerikanska statspapper. Räntorna steg.

    Men något hände som fick alla att snabbt glömma Triffin. Eurokrisen gjorde att USA och dollarn återigen blev tillflyktsorten för alla världens placerare.

    USA kunde inte bara fortsätta att låna, utan nu billigare och i en snabbare takt än någonsin förut.

    8 DECEMBER 2003 - DYRA LÖFTEN

    Det skulle kunna vara historiens dyraste namnteckning. I december 2003 undertecknade president George W Bush en ny lag som gjorde att även receptbelagda läkemedel skulle täckas av det amerikanska sjukförsäkringssystemet Medicare.

    Uppskattad framtida kostnad: 8 000 miljarder dollar. Pengar som USA inte hade då, och inte har i dag.

    Ett par år tidigare hade Bush infört skattesänkningar som bidragit till att öka statsskulden med 1 600 miljarder dollar bara mellan åren 2001 och 2011 enligt kongressens budgetkontor.

    Om USA:s skuldproblem skulle kondenseras ned till en enda mening är det just detta: politikerna har lovat för mycket.

    Hur mycket har de lovat?

    Tillbaka till David Walker, som i dag driver rörelsen Comeback America. Han menar att för att förstå storleken på USA:s ekonomiska problem bör alla regeringens olika skulder och framtida ofinansierade åtaganden räknas med: militära och statsanställdas pensioner och framförallt Medicare och socialförsäkringssystemet Social Security. På Comeback Americas hemsida finns ett räkneverk som visar hur mycket det rör sig om. Den 18 oktober passerade siffran 71 000 miljarder dollar. Ökningen är tio miljoner dollar i minuten. År 2000 var samma siffra 20 000 miljarder dollar.

    Den redan höga statsskulden är med andra ord ingenting mot vad som väntar.

    Grafen här ovan illustrerar problemet. Den är gjord av Congressional Budget Office, kongressens politiskt oberoende räknekontor.

    Den visar att om inget drastiskt görs kommer budgetunderskottet år 2037 ha ökat till över 17 procent av BNP. Statsskulden springer iväg till hela 200 procent av BNP.

    Då räknar CBO ändå bara med den del av skulden som finns i publik ägo, och inte de skuldebrev som staten ställt ut till sig själv och som ligger i fonder tillhörande Social Security och Medicare.

    I det andra scenariot stabiliseras statsskulden för att sedan sjunka något fram till 2037.

    Men detta förutsätter att statens intäkter, läs skatter, höjs rejält jämfört med i dag och att utgifterna bantas dramatiskt, inte minst på alla områden som inte har med sjukvård och socialförsäkringar att göra.

    I dagens läge är det ingen prognos utan ett önsketänkande.

    OKTOBER 2012 - EN DEL AV LÖSNINGEN ELLER AV PROBLEMET?

    David Walker avverkar ännu ett möte med mikrofonen i handen, denna gång med tv-kanalen CNN i hasorna. De senaste fem åren har han besökt 49 av USA:s 50 delstater. Budskapet är enkelt: det här är inte ett olösbart problem. Men det kräver lite ärlighet.

    – Alla politiker på högerkanten som säger att de inte kommer höja skatterna är en del av problemet, inte av lösningen. Alla till vänster som säger att de inte ska röra Medicare eller Social Security är en del av problemet, inte av lösningen, slår David Walker fast.

    Högre intäkter och lägre utgifter. En högstadieklass förstår.

    Men här börjar problemen. Denna ekvation innebär nämligen att många amerikaner kommer att behöva betala mer för att få mindre.

    Inte precis den typ av drömmar om framtiden som politiker älskar att sälja till sina väljare.

    Särskilt som republikanerna i USA har tatuerat in ett symboliskt inga höjda skatter i pannan. Och i att det i demokraternas självbild inte ingår att plocka av en ensam sjukpensionär ett antal hundradollarsedlar.

    Konkreta förslag saknas inte.

    Barack Obama tillsatte en budgetkommission med representanter från båda partier. 2010 presenterade de bägge ordföranden Alan Simpson och Erskine Bowles ett antal rekommendationer som gick ut på både utgiftsminskningar, skattereformer och förändringar av socialförsäkringarna. Det anses fortfarande av många som det närmaste Washington kommit en politiskt realistisk plan för att ta itu med skuldfrågan. Kommissionen kunde inte enas.

    Ingen av presidentkandidaterna har lagt fram någon långsiktig lösning på skuldproblemet. Barack Obama lovar visserligen att minska budgetunderskotten, men bara tillräckligt för att statsskulden ska sluta skena. Det ska sedan ge tid att arbeta fram en bred uppgörelse. Mitt Romneys vice presidentkandidat Paul Ryan har en drastisk plan som han påstår räddar USA, men den har sågats av bland annat CBO för att den inte går ihop. Dessutom ligger de flesta av förändringarna långt fram i tiden.

    Oavsett hur en lösning ser ut kommer den att i slutändan att handla mer om politik än om budgettekniska detaljer.

    – Sanningen är att det största underskottet i det här landet är på politiskt ledarskap, säger David Walker.

    Vad händer om politikerna inte gör någonting? När Alan Simpson fick frågan i en intervju tvekade han inte.

    – Se till att skaffa en grotta i bergen och lär dig äta vattnig välling och bär.

    Fler söndagskrönikor av Andreas Cervenka

    Gå till SvD:s specialsajt om presidentvalet

    Ta del av nyheter, analyser och quiz. Här får du senaste informationen om höstens val i USA.

    Annons
    Annons
    X
    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X