Annons
X
Annons
X

Upphovsrätten är min månadslön

Piratpartiet ser inte konstnärer som ”folk”. Den slutsatsen drar musikern Magnum Coltrane Price som skriver om varför upphovsrätten är viktig.

Fildelning är att ”dela” en fil som du har skapat eller har rätt att sprida, sprider du andra människors skyddade verk så är det piratkopiering. Jag är fascinerad över att ”delningen” blivit en folkrörelse, i svagt ledarskap känns en folkrörelse positiv även om den inte är det.

Jag är musiker/låtskrivare, min musik är inte formatet den ligger på, det är inte en fil eller information, min musik är upplevelsen lyssnaren får av musiken.

Storbolagen har alltid styrt formatet musiken ligger på: lp, md, cd och så vidare. De enda som tjänar på att byta format då och då är hårdvarutillverkarna.

Annons
X

Att piratkopiera musik har länge varit olagligt. Sampling, cd- och dvdkopiering för annat än privat bruk har alltid varit olagligt.

Ingen artist har beivrat kopiering för privat bruk, att göra en kopia till en vän eller tio har man ryckt på axlarna åt. Att sprida material till 25 miljoner användare är något annat.

Tekniken tillåter att med enkla medel begå brott. Men det är inte teknikens fel, bara okunskap. Ipred gör inte brottslingar av folk, nätet har fått användare som inte kan reglerna.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Piratpartiets argumentering kring ”kulturen” och vad den mår bra av är felaktig, partiet talar endast i egenintresse.

    Så, varför är upphovsrätten viktig för mig? Det handlar om hur jag ska få betalt och att inte andra kopierar mina verk och säljer som egna.

    Som artist får jag ingen månadslön eller pension. De som försörjer sig på konst avstår det de flesta kan inte leva utan, social trygghet. Ingen skulle vara gladare än jag om jag fick månadslön, då skulle jag inte behöva upphovsrätten.

    Piratpartiet verkar på riktigt tro att bara Stim betalar ut pengar så blir alla rika och att artister har miljoner i månadslön. Det finns artister som har det så gott ställt, fotbollsartisterna, men få av oss andra.

    Kostnaden för att trycka upp 1 000 exemplar av en cd med foto, repro, mastering och konvolut är cirka 40 000 kronor.

    Då har jag inte räknat de stora kostnaderna som studio, utrustning och arbetstiden att skriva och spela in själv. Naturligtvis kan man göra enkel musik i datorn och lägga ut på nätet, men jag talar om musik som arbete, inte som hobby.

    Förutsatt att tiden det tar att skriva och spela in är din fritid och inte betald arbetstid så hamnar vi på 40 000 kronor, inte mycket pengar om man har en månadslön ifrån andra jobb men om man vill leva på musik så är det det. Ska jag sen promota musiken, ha release med flyers, ljud/ljus med mera så hamnar vi på 50 000 kronor.

    Så, för 50 000 kronor så kan man få en hyfsad produkt och ha release om man känner nån som tillhandahåller en lokal gratis.

    Säljer jag 1 000 skivor för 100 kronor kan jag tjäna 100 000 kronor, sen ska jag skatta hälften, då är jag tillbaka på 50 000 kronor. Redan är jag plus minus noll. Sen behövs även promotion till radio, TV, och tidningar. Att hyra in promotion vilket är vanligt när man har flyttat hemifrån och mamma inte längre köper cd:n kostar ca 30 000 kronor.

    Rika artister? Att dra alla artister över en kam, över en affärsmodell är inte rätt, speciellt inte om man räknar in faktorerna kön, stil och syftet med musiken.

    Ska jag ta betalt för licensen bara en gång för till exempel Telias och Spotifys rätt att sälja min musik så skulle engångskostnaden ligga på cirka 400 000 kronor.

    Eftersom jag bara får betalt OM nån gillar det jag gjort så vill jag behålla upphovsrätten så att de som gillar min musik kan betala mig. Kan de det så kan jag också fortsätta göra musik.

    Eftersom jag inte får månadslön så behövs det hjälp, där kommer skivbolaget in. Hur mycket de tar för att framställa och sälja musiken åt mig tycker inte jag är relevant för kunden, de bryr sig aldrig annars om att deras mattor är knåpade av barn i Indien eller vem som sytt fotbollen i Taiwan.

    Att köpa musik har kostat nästan samma i 20 år, hade musiken värderats som ett par jeans hade en cd i dag kostat cirka 800 kronor.

    Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.

    Då har vi staten kvar, samma stat som Piratpartiet tycker ska ha mindre inflytande i folks liv. Men det gäller tydligen inte mig, liksom att integritetsskydd, mänskligarättigheter och demokrati inte ska gälla de som sysslar med konst. Det är ganska tydlig politik. Piratpartiet ser inte konstnärer som ”folk”.

    MAGNUM COLTRANE PRICE

    musiker

    Följ SvD.se om integritetsfrågor

    twitter.com
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X