Annons
X
Annons
X

Undantagen gör Ullenhags förslag tandlöst

Lagförslaget om att se bristande tillgänglighet som en form av diskriminering kommer inte i någon större utsträckning att bidra till ett samhälle där fler kan delta på lika villkor. Det är särskilt två delar i förslaget som vi anser gör diskrimineringsskyddet i stort sett verkningslöst.

BRÄNNPUNKT | FUNKTIONSNEDSÄTTNING

Lagrådsremissen om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering presenterades av regeringen den 3 mars. Efter drygt 20 års väntan fick vi inom funktionshinderrörelsen äntligen känna en gnutta glädje. Nu skulle vi få det verktyg som vi så hett eftertraktat för att få slut på den utestängning som många av oss utsätts för dagligen när vi ska ta oss till arbetet, ta del av skolundervisningen, handla i närbutiken, gå på restaurang, ta del av kulturutbudet eller göra en semesterresa.

Vi stärktes i vår uppfattning när ansvarig minister Erik Ullenhag i en debattartikel på dessa sidor tydliggjorde att det var dags att se åtgärder för tillgänglighet som en rättighet och inte som ett resultat av andra människors välvilja. Att skapa ett samhälle där alla kan delta är en fråga om mänskliga rättigheter, slog Ullenhag fast.

Under de två veckor som gått sedan remissen kom har dock vår glädje bytts ut mot stor besvikelse. Efter att närmare ha granskat det lagförslag som snart överlämnas till riksdagen märker vi att det inte i någon större utsträckning kommer att bidra till ett samhälle där fler kan delta på lika villkor.

Annons
X

Det är särskilt två delar i förslaget som vi anser gör diskrimineringsskyddet i stort sett verkningslöst. Verksamhetsutövare som har färre än tio anställda behöver inte följa förbudet. Man kan bara ta en promenad genom vilken stadskärna som helst för att inse hur många kaféer, restauranger och butiker det är som inte behöver se till att alla gäster kan komma in i deras lokaler eller tillhandahålla menyer eller prisuppgifter på ett sätt så att alla kunder kan få del av informationen.

Enligt statistik från SCB kommer 92 procent av företagen inom handel inte att påverkas av förbudet. Liknande siffror gäller andra branscher: 89 procent inom hotell och restaurang, 90 procent inom transport, 93 procent inom hälso- och sjukvård och hela 99 procent inom kulturen.

Tanken på att sätta upp liknande villkor för vilken annan diskrimineringsgrund som helst är fullständigt absurd. Skulle det någonsin vara acceptabelt att stänga ute en kvinna från kvarterspuben för att den har färre än tio anställda? Eller att hindra en person av utländsk härkomst från att köpa blommor från butiken på torget, eller en hbtq-person från att handla i livsmedelsbutiken på hörnet? Regeringens argument att inte vilja öka verksamhetens administrativa börda är inte hållbart i det här sammanhanget.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I sitt yttrande över förslaget finner Lagrådet det inte godtagbart att vid bedömningen av om diskriminering föreligger ta hänsyn till verksamhetsutövarens ekonomi. Vår tolkning av yttrandet är att det föreslagna undantaget för små företag måste tas bort från lagtexten. Diskriminering är diskriminering oavsett ekonomi eller antal anställda.

    Det är värt att notera att det inte finns någon liknande begränsning av diskrimineringsskyddet i andra länder där bristande tillgänglighet redan klassats som en form av diskriminering – som USA, Storbritannien och Norge.

    Vi reagerar också mot att hänsyn ska tas till ”varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan den verksamhetsutövande och den enskilde” för att utestängning på grund av otillgänglighet ska anses vara diskriminerande. Vad är det som avgör hur varaktig relationen är mellan den verksamhetsutövande och den enskilde? Vilka kriterier är det som ska gälla?

    Enligt förslaget bör nämligen inte en relation anses vara långvarig enbart på grund av att samma vara eller tjänst tas i anspråk upprepade gånger. Det spelar alltså ingen roll om man till exempel vill kila in på en tobaksaffär och köpa ett paket tuggummi flera gånger i veckan. Hur ska dessutom en varaktig relation kunna uppstå om verksamheten är otillgänglig?

    Vi är många som väntat på denna proposition och under parollen ”Torsdagsaktionen” arbetat hårt för att påskynda arbetet med ett lagförslag. Att regeringen med detta förslag säger sig vilja stärka de mänskliga rättigheterna för en stor skara människor med funktionsnedsättningar rimmar illa med propositionens alla undantag och villkor.

    Därför sätter vi nu vår tilltro till den lagstiftande församlingen i riksdagen. ”Torsdagsaktionen” kommer att byta skepnad och bli ”Tisdagsaktionen” och stå utanför riksdagen varje tisdagsmorgon för att möta riksdagsledamöterna på väg till sina utskottssammanträden. Vi förväntar oss att de hörsammar vårt anspråk på en lag som skyddar våra mänskliga rättigheter och som legitimerar principen om alla människors lika värde. Vi vill se en kraftfull lag som kan stoppa den utestängning vi dagligen utsätts för.

    Tisdagsaktionen genom RASMUS ISAKSSON, DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder; LARS BERGE-KLEBER, Afasiförbundet; PONTUS DEGSELL, FSDB Förbundet Sveriges Dövblinda; THOMAS JANSSON, FUB – För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning; VIVIANN EMANUELSSON, FQ – Forum Kvinnor och Funktionshinder; MIKAEL BERGHMAN, Förbundet Unga Rörelsehindrade; INGRID BURMAN, Handikappförbunden; JAN-PETER STRÖMGREN, Hörselskadades Riksförbund HRF; AGNETHA VIKENGER, Lika Unika, RBU; ROLAND HÅKANSSON, MyRight; LISE LIDBÄCK, Neuroförbundet; PELLE KÖLHED, Personskadeförbundet RTP; JIMMIE TREVETT, RSMH – Riksförbundet för Social och Mental Hälsa; PIA EMANUELSSON, Sveriges antidiskrimineringsbyråer; HANNA SEJLITZ, Sveriges Dövas Riksförbund SDR; ISABELLA HAGNELL, Sveriges Dövas Ungdomsförbund SDUF; FINN HELLMAN, Sveriges Ledarhundsförare SLHF; HÅKAN THOMSSON, Synskadades Riksförbund SRF; ERIKA SOHLBERG, Unga allergiker; JAKOB LARSSON, Unga Synskadade

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X