Annons
X
Annons
X

UD sågar sin egen biståndshantering

En intern rapport på Utrikesdepartementet underkänner den egna bidragshanteringen av 12 miljarder kronor. Granskningen, som SvD har tagit del av, bär titeln ”Bidragsprocessen – eller resurserna som försvann” och visar att regler inte följs, pengar ofta inte kan spåras och att delar av det svenska biståndet hanteras av praktikanter.

Utrikesdepartementet, inhyst i Arvfurstens palats, vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. 




Utrikesdepartementet, inhyst i Arvfurstens palats, vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. 


 Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

SVD I NEW YORK

Under sensommaren 2013 cirkulerar en rapport på Utrikesdepartementet i Stockholm. Den delas bara i pappersform. Innehållet är besvärande, och får helst inte läcka ut.

Den handlar om hanteringen av de knappt 12 svenska biståndsmiljarder som flera dussin diplomater arbetar med att varje år skicka ut i världen, för att de ska komma de allra mest behövande till del.

Att utbetalningarna av bidrag från UD verkligen går rätt till har ifrågasatts förr, av både av externa granskare och i anmälningar till konstitutionsutskottet. En förstudie från Riksrevisionen konstaterade också 2010 att UD:s hantering av biståndspengar hade allvarliga brister.

Annons
X

På senare år har UD därför försökt skärpa rutinerna och få bättre ordning. 2012 ger så UD i uppdrag till en av sina egna civilekonomer att undersöka hur administrationen av bidrag fungerar i praktiken. Granskningen ska hållas internt den här gången.

Svenska Dagbladet har nu tagit del av resultatet. Den 82-sidiga rapportens förstasida pryds av en bro som är av på mitten, och bär titeln ”Bidragsprocessen – eller resurserna som försvann”. Cirka 70 bidragsärenden från 2011 och 2012 har granskats, där allt från tiotals FN-miljoner till några tusen i mindre bidrag har betalats ut, främst från biståndsmedel. Två tredjedelar får helt underkänt i hur de handlagts. Bristerna som redovisas är systematiska och grova.

I akterna på UD saknas ofta dokument, vilket kan göra det svårt, eller helt omöjligt, att spåra varför pengar betalats ut. Många ansökningar om bidrag har också godkänts helt utan att en ordentlig förhandsgranskning har dokumenterats.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    De analyser som ska ske – om exempelvis landet man ska ge till är så korrupt att pengar riskerar att göra mer skada än nytta, eller hur mycket som överhuvudtaget kan tänkas nå fram – saknas ofta, eller är undermåliga, enligt rapporten.

    UD:s anställda anstränger sig istället för att bli av med stora belopp: “I, som utvärderaren bedömer det, syfte att betala ut så mycket medel som möjligt av anslagsposten under innevarande år frågar handläggaren om sökanden har ytterligare insatser att föreslå”, står det om ett ärende. FN och Världsbanken är några av de organisationer som mottar miljarder från det svenska biståndet varje år.

    Vad pengarna som sedan betalas ut konkret ska åstadkomma står ofta inte att finna någonstans i akterna.

    Utbetalningar noteras i en excelfil av diplomaterna, och enkla räknefel förekommer. “Många handläggare uppges inte veta vad bidragshantering innebär” skriver utvärderaren. En del säger också att de inte känner till reglerna när utvärderaren, som intervjuat ett trettiotal medarbetare, frågar. UD:s många praktikanter, som ofta helt saknar utbildning i att administrera bistånd, får också “självständigt hantera ärenden och beslut med bristande handledning”.

    I flera fall anges att det är ”tveksamt” om budgetlagen respektive anslagsförordningen för statliga medel har följts. Ett exempel är när Världsbanken fick 40 miljoner i bidrag till “katastrofriskreducering” men sedan inte spenderade pengarna samma år i det syfte som uppgetts.

    Efter att biståndspengar betalats ut är det också meningen att handläggarna ska följa upp och dokumentera vad som händer med dem. Men uppnådda mål “redovisas inte sällan i svepande ordalag”.

    Resultaten avviker nästan aldrig från de som från början angetts som förväntade. Om något ändå redovisas som mindre lyckat saknar det oftast helt betydelse för att nya bidrag ska betalas ut, enligt rapporten. I “ett stort antal fall” konstaterar utvärderaren helt sonika att det inte kan uteslutas att UD borde kräva pengar tillbaka.

    Utöver de brister som räknas upp i rapporten omnämns också en “hemlig bilaga” med beteckningen “risker för oegentligheter” som SvD inte har tagit del av.

    Sammantaget blir de avdelningar som hanterar bidrag på UD helt underkända. De får i genomsnitt lite över 2 av 5 i betyg, vilket definieras som ”dåligt”, då de inte uppfyller kraven enligt ”internt ekonomiskt regelverk, vägledning- och rutinbeskrivningar samt ärende- och arkivhantering”. Ett antal beslut och utbetalningar får betyget ”1”, vilket också inkluderar ”risk för revisionsanmärkning” och ”risk för massmedialt intresse”.

    Domen i rapporten blir hård: ”Utredaren drar den övergripande slutsatsen att UD hade så dålig intern kontroll och kvalitet inom bidragshanteringen att en förändring blev eftersträvansvärd”. Men rapporten noterar också att ”brister föreligger på enheter inom vilka vissa internt anser att brister inte finns.”

    – Enligt min mening råder total förvirring inom verksamheten, säger FN:s förra undergeneralsekreterare och tidigare chefen för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius (bilden), som också har tagit del av en sammanfattning av rapporten.

    – Det behöver inte falla någon skugga över den välutbildade kadern av svenska diplomater. Men bidragshantering i miljardklassen är de knappast rustade för.

    När det gäller vem som ändå kan hållas ansvarig säger rapporten så här: ”Det framkommer att det i UD egentligen inte finns något konkret ansvarsutkrävande, det finns inga ‘sanktionsmöjligheter’ i de fall då någon inte tar sitt ansvar och den framtida karriären påverkas då i princip aldrig.”

    När SvD nu i veckan kontaktar UD för att fråga om rapporten registreras den som allmän handling på myndigheten och lämnas ut, tillsammans med en helt ny version, som kallas för ”officiell slutrapport”.

    Det visar sig att uppdraget att ge en mer putsad, parallell bild av verkligheten har överlämnats till andra än utvärderaren. Det nya dokumentet är helt skrivet på diplomatspråk, och rymmer bara en fjärdedel av den ursprungliga rapporten.

    “Trots ett omfattande reformarbete inom bidragshanteringen återstår att förbättra vissa områden” blir sammanfattningen som inleder dokumentet. Det utelämnar samtliga exempel på fall där miljonbelopp ifrågasätts. Den hemliga bilagan från utvärderarens rapport, med ”risker för oegentligheter”, omnämns inte.

    Ett antal dokument från de avdelningar som hanterar bistånd lämnas nu också ut till SvD av UD. Där framgår att flera enhetschefer protesterar. Den enhet som hanterar FN-biståndet skriver att den ursprungliga rapporten bör ”rensas” i vissa avseenden, att formuleringar bör strykas, samt att en del av slutsatserna i utvärderarens rapport ”utgör ett arbetsmiljöproblem”.

    Enligt UD har rapporten ännu inte delgivits biståndsminister Hillevi Engström. Utvärderaren har avböjt att låta sig intervjuas av SvD.

    Läs UD:s utvärdering

    svd.se

    ”En annan blid av verkligheten på UD”

    blog.svd.se

    Biståndsministern: ”Det var inga nyheter”

    blog.svd.se

    Deep Throat bor på FN

    blog.svd.se
    Annons
    X

    Utrikesdepartementet, inhyst i Arvfurstens palats, vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. 




    Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 1 av 2

    Illustration som pryder framsidan på UD-rapporten: En bro som inte hänger ihop.

    Bild 2 av 2
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X