Annons
X
Annons
X

”Tryckfriheten kan inte tas för given”

Många riksdagsledamöter svarar positivt på påståenden som i praktiken innebär att tryck- och yttrandefriheten inskränks. Vi har all anledning att vara bekymrade, skriver Jeanette Gustafsdotter och Per Hultengård, Tidningsutgivarna.

(uppdaterad)
Debatten om journalistiken
Tidningsutgivarna har de senaste tio åren undersökt riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefrihet.

Tidningsutgivarna har de senaste tio åren undersökt riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefrihet. Foto: Henrik Montgomery/TT

DEBATT | TRYCKFRIHETEN

Nästa år är det 250 år sedan 1766 års riksdag beslutade att införa tryckfrihet i Sverige. Det var ett stort ­beslut, inspirerat av de frihetliga strömningar som då präglade Europa.

Snart 250 år senare kan man ställa sig frågan hur väl vi förvaltar detta arv? Finns det samma frihetliga sinnelag bland riksdagens ledamöter riksdagsåret 2015/16 som det på sin tid gjorde hos förkämpar som Petter Forsskål och Anders Chydenius? Från Tidningsutgivarnas sida har vi de senaste tio åren undersökt riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefriheten genom en attitydundersökning, som utförts av TNS Sifo. Riksdagsledamöterna har – via telefonintervjuer – fått ta ställning till tio påståenden som alla har det ­gemensamt att de innebär en begränsning av tryck- och yttrandefriheten. De har kunnat välja mellan svarsalternativen ”Mycket bra”, ”Ganska bra”, ”Ganska dåligt”, ”Mycket dåligt” och ”Tveksam, vet ej”.

För den som tycker att det här med tryck- och yttrandefrihet är viktigt, så har resultaten hittills inte varit direkt upplyftande. Några exempel från 2015 års undersökning:

Annons
X

• 71 procent av riksdagsledamöterna anser att poliser inte ska få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar. Och det kanske man spontant kan tycka. Men vad man då samtidigt säger är att poliser – till skillnad från alla andra medborgare - inte ska få ha meddelarfrihet. Och kan på detta sätt inte heller varna om missförhållanden på arbetsplatsen.

• 51 procent av de tillfrågade anser att kända människor inte ska behöva bli fotograferade i privata sammanhang utan att de gett sitt tillstånd och att det bör införas en lag om skydd för privatlivet mot medierna.

Det finns inget som är så politiskt korrekt som att vara för personlig integritet. Men är det rimligt att kända personer som valt att stå i offentligheten ska kunna välja bort samma offentlighet när det är berättigat att de granskas eller när det inte passar?

• 49 procent av de tillfrågade tycker att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål är ”löjligt låga” och därför bör höjas kraftigt.

Och det är korrekt att skadeståndsnivåerna är ganska låga. Men är inte det ganska bra? För vad händer om vi mångdubblar beloppen? Effekten blir sannolikt en fegare, mera återhållsam journalistik, som i sämsta fall leder till att sådant som det finns ett samhälleligt intresse av att det publiceras aldrig kommer att publiceras.

• 22 procent av de tillfrågade tycker att det vore bra om det var förbjudet att publicera bilder eller teckningar som kränker religiösa grupper.

Det är i och för sig positivt att 78 procent av riksdagsledamöterna inte tycker att förbud är lösningen på ett problem. Och att det inte är förbjudet betyder ju inte att man måste publicera kränkande bilder eller teckningar. Men det kan finnas tillfällen då det finns behov av att dokumentera, eller rent av provocera. Och mera anmärkningsvärt är då ändå att 22 procent faktiskt tycker att förbud är lösningen.

• 68 procent av de tillfrågade tycker att det vore bra om det inte var tillåtet att publicera namn och bild på den som är misstänkt för brott innan dom har fallit.

Om detta kan ju sägas att ansvarstagande medier oftast inte publicerar namn och bild, vare sig innan eller efter att dom har fallit. Men det finns situationer, till exempel vid mycket allvarliga brott, när det finns ett starkt intresse för allmänheten och i fråga om mycket offentliga personer, då en namn- och bildpublicering kan vara befogad och rent av viktig.

På den positiva sidan av årets undersökning skall läggas att signifikant färre, jämfört med 2010, anser att kända människor inte ska behöva bli fotograferade i privata sammanhang (från 74 till 51 procent) och att skadestånden i tryckfrihetsmål bör höjas (från 61 till 49 procent).

På den negativa sidan får konstateras att det alltjämt är förvånansvärt höga procenttal av riksdagsledamöterna som spontant svarar positivt på påståenden som i praktiken inskränker tryck- och yttrandefriheten. Hur har det blivit så här? Vi har all anledning att vara bekymrade.

Nu är det här telefonintervjuer och kort om tid att tänka efter. Flera av påståendena är också sådana att det spontant kan vara lätt att svara ja medan man kanske svarat annorlunda om man haft tid att tänka igenom konsekvenserna. Och hade vi formulerat en fråga om huruvida det är bra eller dåligt med tryck- och yttrandefrihet hade vi väl sannolikt fått 100 procent som svarat att det är bra.

Men undersökningen visar också att det här med tryck- och yttrandefrihet – som i sig är ett begrepp med en oerhört stark positiv värdeladdning – faktiskt kan vara svårt. Den kolliderar ofta med andra, i sig behjärtansvärda samhälleliga intressen – det kan handla om rikets säkerhet, brottsbekämpning, personlig integritet och så vidare. Det är också när de intressekonflikterna utlöses som det prövas vilken förankring tryck- och yttrandefriheten har, vid sidan av högtidstalen.

För det som kännetecknar en stark och djupt förankrad tryck- och yttrandefrihet är just att den även försvarar det som är stötande, provocerande och kontroversiellt så att även det ska kunna bli sagt. Och då gäller det att man vågar stå upp för den – inte bara i princip – och är beredd att förklara och försvara tryck- och yttrandefriheten också när den utsätts för påfrestningar.

Jeanette Gustafsdotter

vd för Tidningsutgivarna - Medier i Sverige

Per Hultengård

chefsjurist Tidningsutgivarna - Medier i Sverige

Jeanette Gustafsdotter och Per Hultengård Foto: Pressbilder/TU

Annons

Tidningsutgivarna har de senaste tio åren undersökt riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefrihet.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 2

Jeanette Gustafsdotter och Per Hultengård

Foto: Pressbilder/TU Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X