Annons
X
Annons
X

10 personer som lyste på scenen 2015

Teater är till sin absoluta grund en kollektiv konstart. Teateråret 2015 kom ändå att handla om namn: nya chefer, djärva regissörer med stark egen profil och några personer som välförtjänt fick viktiga priser.

Bild 1 av 10

1) Eirik Stubø

Foto: Roger Stenberg

Efter en kort tid på Kulturhuset Stadsteatern tog norrmannen Eirik Stubø över som Dramatenchef. Han tog också över regin av ”Och ge oss skuggorna” av Lars Norén: en underbar, kraftfull iscensättning som på en gång följer, och bryter mot, en självklar Dramatentradition. Tolkningen är mörk, laddad och musikalisk, och med en scenisk rymd som får texten att visa upp alla sina valörer. Stort spel, med en fint distanserad psykologisk realism.

Annons
X
Annons
X

Bild 2 av 10

2) Anna Takanen

Foto: Daniella Backlund

Efter att ha visat en enorm bredd och erbjudit djärva pjäsval på Göteborgs stadsteater kom Anna Takanen till Stockholm. Med sin fina känsla för jämställdhet, nyfikenhet och nya texter kommer hon att förnya Kulturhuset Stadsteatern som bred folkteater. Till våren tar hon åter upp ”Fosterlandet”, den stora pjäsen om finska flyktingbarn – och visar att ljuset kan komma från öster, alla nya grepp på våra scener behöver inte vara norska.

Annons
X
Annons
X

Bild 3 av 10

3) Pontus Stenshäll

Foto: Pi Frisk

Efter en rad helt geniala iscensättningar på Moment:teater (med Andreas Boonstra) blev han konstnärlig chef på Göteborgs stadsteater och kom att inleda med ett gästspel av sin fina, ljuva tolkning av ”I väntar på Godot” – Beckettpjäsen spelad som queerdrama på karlskronitiska. Stenshäll står - som alla stora begåvningar - för en alldeles egen, särpräglad konstnärlig ådra: ett slags mycket lekfull och anarkistiskt existentiell expressionism.

Prova SvD digital i 2 månader – helt gratis!

Annons
X
Annons
X

Bild 4 av 10

4) Nils Poletti

Foto: Klara G

Turteatern är – alldeles som Moment – den gruppteater som visat mest egensinnighet under året. Nils Poletti är en gossen Ruda som obekvämt och radikalt vågar undersöka det mest avskyvärda: sexuellt våld men också främlingsfientlighet. Han arbetar via grotesken och låter publiken själv ta ställning, döma själva. Under hösten kom ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen” - en djärvt parodiskt kvinnofientlig undergångsvision. Bland annat.

Annons
X
Annons
X

Bild 5 av 10

5) Jon Fosse

Foto: Roger Stenberg

Nobelpriskandidaten Fosse har slutat att skriva pjäser men bland det 30-tal han skrivit glänser några med suggestiv kraft – som ”Barnet”, som nu spelas på Dramaten. Regissör är norrmannen Johannes Holmen Dahl som har skapat en genomlyst, publiknära och lätt melankolisk men ändå också munter uppsättning som tar fint vara på den religiösa mystiken. Fosses kortromansvit ”Trilogin” belönades också under hösten av Nordiska rådet.

Annons
X
Annons
X

Bild 6 av 10

6) Leif Andrée

Foto: Lars Pehrson

SvD har delat ut Thaliapriset sedan 1953, ett sceniskt Bragdguld. 2015 tilldelades priset Leif Andrée för en storartad tolkning av Leif Stockman, den yviga rollfigur kring vilken pjäsen ”En folkefiende” rör sig. Ingen kan undgå att beröras av den energi som Leif Andrée sprider, oavsett om han spelar knäpp katt eller upprorisk Ibsengestalt. Han sparar aldrig på uttrycken, han vågar visa sitt enorma och kraftfulla känsloregister. En värdig pristagare..

Annons
X
Annons
X

Bild 7 av 10

7) Anna Pettersson

Foto: Staffan Löwstedt

Anna Pettersson fick Thaliapriset redan 1999 men går fortfarande från klarhet till klarhet. Hennes unika enkvinnstolkning av ”Fröken Julie” turnerar ännu jorden runt – och under året har hon regisserat ”Vildanden” på Dramaten. Uppsättningen låter ensemblen göra uppror mot såväl Ibsen som samhälleliga strukturer. Hennes intelligenta tolkning laborerar med uttrycksmedel, teknik och form. Saboterar, kommenterar och lägger till.

Annons
X
Annons
X

Bild 8 av 10

8) Peter Oskarson

Foto: Lars Pehrson

2015 fick en smakstart med den stort anlagda uppsättningen av ”Faust” på Folkteatern Gävleborg. Peter Oskarsons version av hela Goethes dramatiska epos blev ett teatralt äventyr: ibland överlastat, oftast underbart lekfullt. Gasklockorna fylldes av en publik ivrig att vara med om detta storslagna projekt – vilket visar att scenkonsten inte ska tveka att utmana sin publik, att föra den till nya världar och skapa färgstarka metaforiska nycklar.

Annons
X
Annons
X

Bild 9 av 10

9) Klas Abrahamsson

Foto: Markus Gårder

Han fick Svenska Ibsensällskapets pris 2015 för sina exakta, mycket svenska pjäser ”Ingvar” och ”Min vän fascisten”. Klas Abrahamsson skriver pjäser om det särpräglat lokala – och blir därför allmängiltig. Han skildrar den frikyrkliga lutherska pietism som ligger till grund för Ikea men också hur en alldeles vanlig svensk reagerar när en tvättäkta nazist dyker upp på korvgrillningen. Han är en av många nya svenska dramatikerbegåvningar.

Annons
X
Annons
X

Bild 10 av 10

10) Magnus Härenstam

Foto: NILS PETTER NILSSON / TT

Så gick han ur tiden. En komisk gigant med mycket mild röst, men ändå med en skärpa som vi kom att svälja med hull och hår. Revy är också scenkonst, med en kunskap om hur man når sin publik – och med vilka medel. En tvättäkta komiker vet allt om tajmning, om det subtila samspelet mellan aktörer och scen. Magnus Härenstam såg sig själv, och han såg framförallt igenom den manliga mall som format honom och en hel generation.

Annons
X
X
X
X
Annons
X