Annons
X
Annons
X

”Saudiarabien har spridit terrorns ideologi”

Både vi i väst, den islamiska världen och saudierna själva behöver se ett saudiskt kungarike som öppnar sig för reformer och som bekämpar jihadismen ideologiskt, skriver Bitte Hammargren, Utrikespolitiska institutet.

(uppdaterad)
Kung Salman bin Abd al-Aziz Al Saud i samtal med president Barack Obama i september i fjol.

Kung Salman bin Abd al-Aziz Al Saud i samtal med president Barack Obama i september i fjol. Foto: Evan Vucci/AP

DEBATT | SAUDI­ARABIEN

För att gå till roten med det onda måste den jihadistiska ideo­login bekämpas.

Terror måste bekämpas med många medel: ekonomiska, sociala, integrationsfrämjande, juridiska, polisiära och på vissa håll även militära. Men snart femton års erfarenhet av ”kriget mot terrorn”, som startades av president Bush efter al-Qaidas terrordåd mot New York och Washington 2001, visar att militära ingripanden inte räcker. I värsta fall kan de bli kontra­produktiva, när de kränker internationell rätt, ­dödar civila och skapar ett maktvakuum som jihadister kan utnyttja.

Inte heller om en flygbomb skulle döda IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi kommer den vålds­bejakande salafismen att försvinna. Den har slagit rot i länder i krig och kaos: Libyen, Jemen, på Sinaihalvön, i Sahel och i de delar av Irak och Syrien där IS har utropat sitt så kallade kalifat. Samtidigt vet vi av bitter erfarenhet hur den har fått fotfäste även i europeiska subkulturer.

Annons
X

För att gå till roten med det onda måste den jihadistiska ideologin bekämpas – såväl i Europa som i wahhabismens kärnland, Saudiarabien.

Vi måste se hur de senaste 35 åren av saudisk ideologiexport har förvridit tolkningarna av sunni­islam från land till land, först i den islamiska världen för att numera sprida sig till förortsmiljöer i EU:s storstäder.

Tre dramatiska händelser 1979 – den shia­islamiska revolutionen i Iran, sunniortodoxas ockupation av Stora moskén i Mecka och Sovjetunionens invasion av Afghanistan – föranledde Saudiarabien att ­släppa den jihadistiska anden ur flaskan. Det ­skedde genom stöd till Gudskrigare i andra länder, till att börja med i Afghanistan, och genom en miljard­rullning för finansiering av koranskolor, moskéer och imamutbildningar runt om i världen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Saudiarabien har sedan länge förlorat kontroll över dessa olika rörelser, som sprider sin skräck i den ena världsstaden efter den andra genom sina terrorbombningar. Men om det ska gå att stoppa tillbaka anden i flaskan måste det ske även med ideologiska medel – inte minst i sunnikonservatismens stränga hemland, det stora saudiska kungarike som skapades efter trettio år av jihadistiska krig för hundra år sedan.

    Västvärldens regeringar, som gärna gör vapen­affärer med Riyadh, är fullt medvetna om hur saudiska oljemiljarder har hjälpt till att finansiera sunnitisk terrorism världen över.

    En amerikansk diplomatrapport, avslöjad av Wiki­leaks, visar att Hillary Clinton som utrikes­minister för några år sedan pekade ut saudiska ­givare som världens största finansiärer av sunnitiska terrorgrupper. Problemet med finansiering av terrorism har inte minskat sedan dess – men att spåra finansiärer som har prinstitlar är svårt.

    En av de saudier som öppet utmanade de sty­rande var ekonomiprofessorn Mohammed Fahad al-Qahtani, grundare av en saudisk människorättsorganisation. Jag har själv träffat denne USA-utbildade saudiske reformist, vid en tid då han deltog i utbildning av saudiska diplomater. Men 2012 dömdes han till elva års fängelse. Innan domen föll hann han twittra om vad han sade till sina förhörsledare, däribland: ”Tänk om ni vågade undersöka de saudiska grundorsakerna till terror. Men jag råder er att inte undersöka dessa frågor för topparna bland de saudiska oligarkerna skulle bli åtalade i så fall för att ha anstiftat krig genom ombud.”

    Här kan finnas en nyckel till varför de styrande i Saudiarabien slår ned så hårt på sina fredliga refor­mister i stället för att låta deras mildare tolkningar av islam bli ett verktyg i den ideologiska bekämp­ningen av våldsförhärligande jihadism.

    Vi kan också ta del av rapporter om hur oroad USA:s president Barack Obama är över det saudiska inflytandet på sunniislam världen över – en på­verkan han själv har sett följderna av i Indonesien, där han levde under några år i sin barndom på 1960-talet. I ett privat samtal med Australiens premiär­minister Malcolm Turnball beskrev han hur han sett islam i Indonesien förvandlas från en avslappnad, synkretistisk form till en mer fundamentalistisk, oförsonlig tolkning. Obamas förklaring, enligt ett samtal som återges av The Atlantic, var att saudierna och andra Gulfstater ska ha ­skickat pengar, imamer och lärare till koranskolor i Indonesien, skolor som förespråkat den saudiska tolkningen av sunniislam.

    Nu när Obama just har gjort sitt historiska besök på Kuba kan det vara på sin plats att fråga sig vilket land – Saudiarabien eller Castroregimens Kuba – som har utgjort det största problemet för USA ­under de senaste årtiondena. Låt oss också göra tankeexperimentet att Obama skulle kopiera delar av det tal som han höll på tisdagen i Havanna, när han i nästa månad ska besöka Riyadh. Tänk er om han stående bredvid kung Salman bin Abd al-Aziz Al Saud skulle säga samma sak som han yttrade i sitt tal i närvaro av Kubas president Raúl Castro:

    Jag tror på att medborgare ska ha rätt att säga sin mening utan fruktan. Att (kunna) organisera sig och kritisera sin regering och kunna protestera med fredliga medel och att rättsväsendet inte ska omfatta godtyckliga fängslanden av människor som utövar dessa rättigheter. Jag tror på att varje individ ska ha rätt att utöva sin tro på ett fredligt och offentligt sätt. Och jag tror på att väljare ska kunna välja sina regeringar i fria och demokratiska val. Alla håller inte med mig om detta, alla håller inte med det amerikanska folket om detta. Men jag anser att dessa mänskliga rättig­heter är universella.

    Fredliga saudiska reformister, som hålls inlåsta, skulle applådera ett sådant presidenttal om det hölls i Riyadh. Vi kan förmoda att fler västledare än Obama innerst inne ser problem med det Saudi­arabien, dit flera västländer säljer vapen. Både vi i väst, den islamiska världen och saudierna själva behöver se ett kungarike som öppnar sig för reformer och som bekämpar jihadismen ideologiskt. Det behövs för att IS skräckvälde inte ska få star­kare fotfäste i länder som drabbats av krig och kaos – och så att de inte än en gång ska orsaka död och förödelse i världsstäder, allt från Istanbul till Bryssel, när de slår till med sitt blinda hat.

    Bitte Hammargren

    redaktör på Utrikespolitiska institutet

    Bitte Hammargren, Utrikespolitiska institutet Foto: Lars Pehrson

    Annons

    Kung Salman bin Abd al-Aziz Al Saud i samtal med president Barack Obama i september i fjol.

    Foto: Evan Vucci/AP Bild 1 av 2

    Bitte Hammargren, Utrikespolitiska institutet

    Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X