Annons
X
Annons
X

Teorin om peak oil stämmer inte

Det är olyckligt om idéer som saknar vetenskapligt stöd får fäste och politiskt gehör. Teorin om peak oil har brister, och riskerar att förvirra klimatpolitiken och leda till politiska beslut som skadar samhället, skriver den norske professorn Øystein Noreng.

En oljepump i Bahrain.

En oljepump i Bahrain. Foto: HASAN JAMALI/AP

BRÄNNPUNKT | OLJA

Oljeproduktionen i världen minskar, eller kommer att minska inom en snar framtid. Det är en av slutsatserna i teorin om ”peak oil” som har långtgående implikationer för ekonomin och miljön. Om oljan tar slut kommer den fossilbränslebaserade västerländska livsstilen att förändras i grunden. Samtidigt betyder det att den del av klimatpolitiken som inriktas på att minska oljeanvändningen är överflödig eftersom oljeproduktionen ändå minskar.

I min studie till Expertgruppen för miljöstudier (EMS) som presenteras i dag granskar jag realismen i dessa resonemang.

”Peak oil” inträffar när oljeproduktionen når sitt maximum. Efter peak oil minskar produktionen successivt på grund av att efterfrågan inte följer den takt varmed utvinningen fördyras.

Annons
X

Att denna tidpunkt förr eller senare kommer att passeras är säkert eftersom oljan är en ändlig resurs, men när det kommer att ske är omdebatterat. Vissa hävdar att produktionstoppen kommer att inträffa inom några år, medan andra gör bedömningen att det kommer dröja flera decennier eller ännu längre. Vad som kommer att hända när oljeproduktionen minskar råder det också olika uppfattningar om. Det figurerar ett spektra av scenarier från ingenting till domedagsprofetior.

Teorin om peak oil utvecklades av geologen Marion King Hubbert utifrån observationer av olika amerikanska oljefält under 1950- och 1960-talet. Teorins grundantagande är att ägare till oljefält utifrån önskan om snabbast möjliga intäkter kommer att maximera utvinningen så att toppen nås snabbt, utan hänsyn till resurshushållning över en längre tid. I modernare tid startades debatten om «peak oil» av geologerna Colin Campbell och Jean Laherrère i en artikel i Scientific American i mars 1998. Deras argumentation baserade sig på det faktum att utvinningen och förbrukningen översteg nya fynd och de hävdade att toppen av möjlig oljeproduktion var nära förestående.

Artikeln låg som grund för en bred diskussion som fortfarande pågår, om långtgående ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser för samhället. Inte sällan målas apokalyptiska visioner om omfattande kriser upp. Som en följd av resonemanget får också klimatpolitiken en helt annan innebörd. Eftersom oljan med förbunden koldioxid ändå tar slut blir klimatpolitikens roll i stället att i någon mån senarelägga den framtida oljebristen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Hubberts teori är en central referens i diskussionen kring vad som händer när oljeproduktionen når sitt maximum och när det inträffar, men dess antaganden och begränsningar diskuteras sällan. Teorin bygger på statiska antaganden om oljereserver, teknik och priser. I verkligheten är dock alla viktiga parametrar i oljeindustrin dynamiska, det vill säga de förändras ständigt. De flesta länder som innehar oljereserver förvaltar dem dessutom med ett långsiktigt perspektiv.

    Det är i huvudsak två invändningar mot teorin om peak oil jag vill lyfta fram från min rapport:

    1. Sedan 1970-talet har det gjorts få stora fynd av olja. Skillnaden mellan utvinning och fynd skapar en rädsla för att världens olja snart ska ta slut. Det förbises emellertid att stora områden varit otillgängliga för oljeindustrin och att mängden utvinningsbar olja ökar i takt med investeringar i teknik. Högre priser ger ökade incitament för teknikinvesteringar vilket förbättrar utvinningsmöjligheterna, samtidigt som forskning och utveckling sänker kostnaderna för prospektering, utbyggnad och drift. Priset påverkar även den ekonomiska lönsamheten för substitut till traditionell oljeutvinning. Redan vid ett pris runt $ 50-60/fat är till exempel produktion av skifferolja bärkraftig.

    Tas hänsyn till denna dynamik kommer det dröja länge innan vi närmar oss produktionstoppen. Med all sannolikhet tillräckligt länge för att ytterligare substitut till oljan utvecklas till att bli konkurrenskraftiga.

    1. Den andra viktiga invändningen är att även prisets betydelse för marknadsanpassning av efterfrågan underskattas. Att passera en produktionstopp av en ändlig resurs är inte likställt med en katastrof. Det blir ingen plötslig fysisk brist på bränsle även om priset på olja gradvis ökar. Höga oljepriser försvagar efterfrågan och uppmuntrar till investeringar i energibesparing och nyproduktion. Utvecklingen på oljemarknaden har heller inte följt de prognoser som är baserade på teorin om peak oil. Efterfrågeökningen har varit svagare och utbudet har varit mer robust än väntat. Prismekanismen har fungerat.

    Huvudslutsatsen i rapporten är att frågan om en produktionstopp för oljan är överdramatiserad beroende på en missledande underskattning av marknadens och prisets betydelse för utvecklingen. Slutet på oljan är inte heller ett närliggande problem, även om oljan är en ändlig resurs. Teorin om peak oil fungerar som ett exempel på hur olyckligt det är om idéer som saknar vetenskapligt stöd får fäste och politiskt gehör. Den inför en obefogad oro, förvirrar klimatpolitiken och riskerar att förleda till politiska beslut som skadar samhället.

    ØYSTEIN NORENG

    professor i petroleumekonomi vid Handelshögskolan BI i Norge.

    Fotnot: Øystein Noreng har författat rapporten “Peak Oil – En ekonomisk analys”, Expertgruppen för miljöstudier (EMS). Rapporten presenteras i dag kl. 12.45-15.00 i en paneldiskussion i Rosenbads konferenscenter.

    Annons
    X

    En oljepump i Bahrain.

    Foto: HASAN JAMALI/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X