Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: Sverige står för vinsten

Vattenfalls fiaskobetonade Europaoffensiv rymmer en bitter ironi. Efter ett drygt decennium av utlandsinvesteringar och förvärv för över 200 miljarder kronor står den ursprungliga svenska verksamheten för nästan hela koncernvinsten.

Bokslutet för 2012 är talande. Den svenska verksamheten genererade ett rörelseresultat på 23,5 miljarder kronor, vilket motsvarar runt 90 procent av koncernens rörelsevinst. Mönstret gick igen även under det fjärde kvartalet då den svenska verksamheten redovisade ett rörelseresultat på 4,6 miljarder kronor, vilket kan jämföras med koncernresultatet på 5,2 miljarder kronor.

Nu kan man visserligen som Vattenfall, och andra företag, försöka lyfta fram det underliggande resultatet och plocka bort så kallade jämförelsestörande poster, då sjunker den svenska andelen till 56 procent för helåret och 66 procent för det fjärde kvartalet.

Men lönsamhetsmässigt står emellertid den svenska verksamheten i särklass även med detta resultatmått. Vattenfall redovisar visserligen inte detta, men avkastningen på det sysselsatta kapitalet i den svenska verksamheten torde ligga över 30 procent, medan avkastningen på det samlade utländska sysselsatta kapitalet ligger långt under koncernens krav på 9 procent, kanske ner emot 4 procent.

Annons
X

Men för ett företag som Vattenfall, liksom för ett bolag som Electrolux, så är det tveksamt om man får en rättvisande bild av att plocka bort de jämförelsestörande posterna. De jämförelsestörande posterna, framför allt nedskrivningar, har en närmast uppseendeväckande regelbundenhet.

Nedskrivningar för utlandssatsningarna har de senaste åren kommit slag i slag: nedskrivningar efter det famösa Nuonköpet, reaförluster vid försäljningen av tyska nätverk, nedskrivning av tysk kärnkraft, samt nedskrivningar av polska, danska, liberiska och även franska tillgångar.

För den svenska verksamheten finns det få, om ens några, resultatmässiga jämförelsestörande plumpar i protokollet. Det enda man kan säga är att det redovisade underliggande resultatet på 15,8 miljarder kronor förefaller anmärkningsvärt lågt.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vattenfall redovisar inte i sina publika räkenskaper vad man tjänar på sin svenska vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme och nätverksamhet. Men med vissa schablonmässiga antaganden så borde rörelseresultatet för den svenska verksamheten för 2012 ligga runt 23 miljarder kronor.

    Vattenkraften producerade 42,2 TWh el i fjol. Enligt årsredovisningen för 2011 hade Vattenfall prissäkrat 76 procent av sin produktion för 2012 till ett pris som motsvarade runt 42 öre/kWh. Antar man att den resterande produktionen såldes till det genomsnittliga spotpriset för 2012 på 27 öre och att kostnaderna för vattenkraften ligger på 10 öre/KWh, varav drygt 5 öre utgör fastighetsskatt, så skulle Vattenfalls svenska vattenkraft ha tjänat 12 miljarder kronor i fjol.

    För kärnkraften som producerade 48,9 TWh skulle motsvarande resultat bli 8 miljarder kronor. Kostnaderna har då antagits till 22,5 öre/kWh, vilket är vad Forsmarks Kraftgrupp redovisade för 2011. För nätverksamheten och andra svenska verksamheter som Gotlands Energi AB med flera går det att hämta resultaten från 2011 års legala bokslut. Lågt räknat borde näten och kraftvärmen ha tjänat drygt 3 miljarder kronor. Totalt ett rörelseresultat på 23 miljarder kronor.

    I det ljuset är det lite svårt att förstå hur det underliggande resultatet blir så lågt som 15,8 miljarder kronor. En förklaring skulle kanske kunna vara att den svenska verksamheten belastas med mycket stora overheadkostnader, alltså övergripande kostnader för exempelvis staber, huvudkontor, kommunikation och annan administration.

    De två hel- och delstatliga kolosserna Vattenfall och Telia Sonera har det senaste decenniet jagat ny tillväxt ute i världen. Telia har lyckats med det målet även om baksidan är ett CSR-haveri av Guds nåde. I fallet Vattenfall är det ironiskt nog den gamla kärnverksamheten i Sverige som gör att bolaget kan fortsätta blidka staten med miljardutdelningar.

    Vad gäller saken?

    I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt.

    Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, alltså rena förluster.

    Vattenfalls förvärv av Nuon är Sveriges dyraste kontantaffär. Vet du något om affären som kan vara intressant för SvD:s reportrar? Mejla SvD Näringsliv på tipsa@svd.se.

    LÄS HELA GRANSKNINGEN

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X