Annons
X
Annons
X

Svensk naturskog snart borta

Enbart rester av naturskog återstår nu utanför naturreservaten. Vi måste lägga grunden för en politik som kan vända den negativa utvecklingen i skogen, skriver Karin Åström, Naturskyddsföreningen.

Avverkning av skog i Sörmland.

Avverkning av skog i Sörmland. Foto: SCANPIX

BRÄNNPUNKT | MILJÖMÅLSBEREDNINGEN

Inom 10–20 år, när ännu fler av de viktiga livsmiljöerna i gamla skogar huggits bort om inget görs, kommer situationen vara långt sämre än i dag.
Karin Åström

I Sverige brukas nästan all skog. Det intensiva skogsbruket har omvandlat vår natur i grunden. Enbart rester av naturskog återstår nu utanför naturreservaten. Övrig skogsmark avverkas, planteras och avverkas igen efter 70–90 år. I södra delen av landet är de stora lövskogarna borta, i norr faller de sista gammelskogarna. Produktionsintressena kan inte tillåtas fortsätta att styra över skogen. Miljömålsberedningen lägger i dag fram sitt förslag, men allt talar för att detta inte kommer att räcka för att nå samhällets mål för skogen.

Den parlamentariska miljömålsberedningen presenterar ett delbetänkande om en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning för skog. Utifrån detta kan de olika riksdagspartierna lämna strategiska förslag som leder bort från den pågående, systematiska utarmningen av Sveriges natur. Utmaningarna är stora, åtgärdsbehovet enormt. Inom 10–20 år, när ännu fler av de viktiga livsmiljöerna i gamla skogar huggits bort om inget görs, kommer situationen vara långt sämre än i dag.

Slutsatserna är självklara: ska vi klara våra mål för skogen – både inom det nationella miljömålssystemet och våra internationella åtaganden inom FN-systemet – krävs rejäla förändringar.

Annons
X

1. Miljöanpassning av skogsbruket. Majoriteten av den produktiva skogen i Sverige är negativt påverkad av skogsbruk. Resultatet är utarmade skogsmarker med artfattiga, likartade och unga industriskogar i stora delar av landet. Men lagstiftningen som styr skogsbruket, i huvudsak Skogsvårdslagen, kan inte hejda utarmningen. Att utrota arter genom skogsbruk kan ske utan straff, till skillnad från om en privatperson plockar en fridlyst blomma. I skogsvårdslagstiftningen finns inga sanktionsmöjligheter, såvida man innan avverkning inte fått föreläggande, alltså ett specifikt krav från myndigheten, vilket sker mycket sällan. Men inte ens den svaga Skogsvårdslagens krav uppfylls alltid. Enligt ansvarig myndighet klarar 36 procent av avverkningarna inte ens lagens lågt ställda krav.

Efter avverkning finns alltså knappast någon likhet med skog kvar. Frågan är var de arter som behöver riktig, varierad och gammal skog ska leva. Enbart i reservat?

2. Ökat skydd av skog. I vårt rika land har vi bara skyddat totalt sju procent av skogen. Mindre än fyra procent av den produktiva skogen, där majoriteten av de hotade och rödlistade arterna lever, är skyddad. Dessa få procent kan inte fylla uppgiften att långsiktigt klara den biologiska mångfalden. Naturskyddsföreningen menar att det ska finnas utrymme för andra intressen än virkesproduktion i vår natur. Statsanslagen för skydd av skog måste ökas dramatiskt, näringen måste öka sina frivilliga insatser och statens skogar måste användas för att lösa dagens ohållbara situation. Skyddsbehovet är stort och akut, även för att klara av våra åtaganden om att skydda 17 procent av vår biologiskt värdefulla mark till år 2020, så som vi förbundit oss inom FN:s Nagoya-avtal.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    3. Restaurering. En stor påverkan på lövskogar i historisk tid, i kombination med kriget mot lövträden inom skogsbruket under 1970- och 1980- talet, har lett till att lövskogarna och blandskogarna trängts undan över hela landet. I södra Sverige är andelen skyddad skog ännu mindre än i norr och här lever en stor andel av skogens hotade djur och växter. Restaurering är nödvändig. Staten, alla vi medborgare, äger genom Sveaskog mark i södra Sverige som snabbt och enkelt – utan markägartvister eller omfattande budgettillskott – kan användas för att utveckla värdefulla och vackra lövskogar.

    Det är rätt och rimligt att ansvaret för att uppnå målen för natur och miljö delas mellan näring och allmänhet. Verksamhetsutövarna, som orsakar skador i dag, bör bära kostnaderna för sin negativa miljöpåverkan, precis som hos andra näringar. Näringens eget ansvar är en grundtanke inom den rådande skogspolitiken. Många skogsägare har gjort stora insatser, vilket skogspolitiken av i dag likväl som de frivilliga certifieringssystemen (FSC och PEFC) kräver. Detta är mycket bra, men behöver utvecklas.

    Miljömålsberedningens förslag måste diskuteras och lägga grunden för en politik som kan vända den negativa utvecklingen i skogen. Skogsvårdslagstiftningen måste ges sanktionsmöjligheter, arealen skyddad mark måste öka genom större åtaganden, såväl från staten som från näringen, och allmänhetens skogar måste användas för att nå samhällets mål. Det är politikens ansvar att föra vårt rika land ut ur en internationell skamvrå, där virkesproduktion alltför länge drabbat djur och växter i skogen.

    KARIN ÅSTRÖM

    vice ordförande

    Naturskyddsföreningen

    Annons
    Annons
    X

    Avverkning av skog i Sörmland.

    Foto: SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X