Annons
X
Annons
X

Svältkurer fördjupar Europas kris

Budgetåtstramningarna i EU:s krisländer kommer att leda till ökade inkomstskillnader, stigande arbetslöshet och låg tillväxt. Samtidigt skyddas de rikaste. Att Sveriges regering är en av de främsta påskyndarna till svältkurer är djupt olyckligt, skriver Kristina Persson, Sandro Scocco, Lars Anell och Jörgen Appelgren vid Global utmaning.

Över hela Europa har människor demonstrerat mot nedskärningar, här demonstrationer i Portugals huvudstad Lissabon i början av februari.

Över hela Europa har människor demonstrerat mot nedskärningar, här demonstrationer i Portugals huvudstad Lissabon i början av februari. Foto: FRANCISCO SECO/AP

BRÄNNPUNKT | SKULDKRISEN

De senaste 30 årens ekonomiska politik har misslyckats med att skapa tillräckligt med jobb och en rimlig fördelning av inkomsterna. Kring detta råder i dag en allt större enighet.

Ändå fortsätter både Sverige och Europa bedriva samma politik. Vägran att ta till sig ny kunskap kan bli eurons undergång.

Efter andra världskriget ansågs laissez-fairepolitiken med fokus på minimal reglering av marknaderna och en likaledes minimal stat ha lett till handelsobalanser, 30-talets finanskris, ökade inkomstskillnader och massarbetslöshet. Den förda politiken fick i hög utsträckning skulden för andra världskriget.

Annons
X

Hela den politiska eliten konstaterade att aldrig mer laissez-faire och omfamnade keynesianismen. Sen kom 70-talet med den tidens problem; ökande statsskulder, lägre tillväxt och stigande arbetslöshet. Det gav ett utrymme för att återlansera laissez-fairepolitikens agenda av avreglering, skattesänkningar och försvagade socialförsäkringar.

I dag vet vi resultatet av den förda politiken:

• Arbetslösheten fortsatte att öka och har i dag bitit sig fast på historiskt höga nivåer. 70-talets ”massarbetslöshet” framstår i dag som låg.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    • De stora ländernas statsskuld (G20) har sedan mitten av 80-talet fördubblats.

    • Tillväxten kom aldrig tillbaka till 50- och 60-talens nivå.

    De ”slösaktiga” keynesianerna visade sig vara betydligt försiktigare med statsbudgeten än de ”sparsamma” nyliberalerna. Så summan av 30 års ny laissez-fairepolitik är att den inte löste problemen från 70-talet, utan ledde till att vi fick tillbaka de gamla problemen från förra laissez-faireepoken; stora handelsobalanser, ökande inkomstskillnader och en bank- och finanskris à la 30-tal.

    Den rikaste procenten har sedan 80-talet mer än fördubblat sin andel av de totala inkomsterna i många länder, exempelvis i både USA och Sverige, utan att andelen investeringar ökat. Enligt IMF har dessa pengar i stället slussats tillbaka till hushåll och stat i form av lån. Löner och skatter har ersatts med lån från de rikaste hushållen. Det leder förr eller senare till en skuldkris.

    Leder då dagens politik av finansiella räddningspaket och budget-åtstramningar till att grundproblemet löses? Nej, tvärtom leder de till att de förvärras. De stora räddningsinsatserna för det finansiella systemet är i praktiken en omvänd förmögenhetsskatt, då ungefär 70 procent av all finansiella tillgångar ägs av de 5 procent rikaste hushållen medan insatserna betalas av vanliga skattebetalare.

    För flera av de EMU-länder som nu har problem ligger åtstramningsbehoven, sett till deras underskott, på cirka 5–10 procent av BNP. Skulle de genomföras skulle det, enligt IMF, leda till sänkt tillväxt och höjning av arbetslösheten med 2,5–5 procentenheter.

    Neddragningar på utgiftssidan, där de stora insatserna i dag ligger, innebär också att de som gynnats mest av större offentlig sektor och transfereringar får ytterligare minskade inkomster, det vill säga de med lägst inkomster.

    Dagens ekonomiska politik leder alltså till ökade inkomstskillnader, stigande arbetslöshet och låg tillväxt, men skyddar de rikaste hushållen som äger skulderna. En politik som syftar till ökad sysselsättning bör i stället rikta in sig på att upprätthålla efterfrågan samtidigt som den tillåter hushåll och stat att minska sina skulder. Det kan ske genom att:

    1. Skattepolitiken bör omfördela konsumtionsutrymme från de förmögnaste hushållen (sparare) till övriga hushåll (konsumenter) för att upprätthålla konsumtion och sysselsättning.
    1. Åtgärder som sänker de lägsta lönerna (reservationslönen) undviks, då det är en grupp med hög konsumtionsbenägenhet som dessutom haft den sämsta inkomstutvecklingen av alla grupper de senaste 30 åren.
    1. Säkerställa att den finansiella sektorn själv, inte skattebetalarna, får betala för de statliga hjälpinsatserna till sektorn inklusive de realekonomiska kostnaderna.

    Fortsätter Europas politiker att ignorera sina egna expertorgan som IMF och OECD kommer Europas tillväxt att bli en besvikelse de närmaste åren. Utan ordentlig tillväxt kommer skulderna fortsätta öka i eurozonen, vilket med dagens politiska logik kommer att leda till ytterligare åtstramningskrav. Risken för en nedåtgående spiral är uppenbar. Till slut kan marknaden förlora förtroendet och räntorna stiga ännu mer, vilket skulle kunna hota hela EMU-projektet.

    OECD, den industrialiserade världens samarbetsorganisation, gick i december ut efter publicering av en större rapport och konstaterade att lösningen ”...inkluderar möjligheten att höja marginalskatter, en effektivare skatteuppbörd, avskaffande av skatterabatter och en omvärdering av rollen för alla former av skatter på egendom och förmögenheter”.

    Det är kloka råd. Dessa skatteinkomster skulle kunna användas till avbetalningar, investeringar och offentlig konsumtion.

    IMF-chefen Christine Lagarde konstaterade nyligen ”att en hel kontinent gör budgetnedskärningar kommer bara att bidra till ökad risk för recession”. Att Sveriges regering förefaller vara en av de främsta påskyndarna till svältkurer är därför djupt olyckligt.

    KRISTINA PERSSON

    ordförande tankesmedjan Global utmaning

    SANDRO SCOCCO

    programchef Global utmaning

    LARS ANELL

    senior rådgivare Global utmaning

    JÖRGEN APPELGREN

    senior rådgivare Global utmaning

    Annons
    Annons
    X

    Över hela Europa har människor demonstrerat mot nedskärningar, här demonstrationer i Portugals huvudstad Lissabon i början av februari.

    Foto: FRANCISCO SECO/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X