Annons
X
Annons
X

”Studie slår hål på myter om tiggare”

Det är få frågor i dag där så många rykten och myter florerar som i tiggerifrågan. Vi som dagligen möter dessa människor har länge haft bilden klar: det finns ingen organiserad brottslighet bakom. En nyligen publicerad rapport kan nu – svart på vitt – ­bekräfta vår bild och slå hål på myterna, skriver Marika Markovits, Stockholms Stadsmission.

Gatutiggeriet
Ett tiggeri­förbud syftar till en enda sak – att dölja utsattheten och fattig­domen, skriver Marika Markovits.

Ett tiggeri­förbud syftar till en enda sak – att dölja utsattheten och fattig­domen, skriver Marika Markovits. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DEBATT | EU-MIGRANTER

För dig som redan i dag sträcker ut en hjälpande hand – fortsätt med det!

Från olika håll i samhället förs det i dag titt som tätt upp argument för en kriminalisering av människor som tigger om ­pengar på våra gator. Ett konkret exempel är när den tidigare justitieministern Beatrice Ask och Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i en debattartikel (Dagens Nyheter den 30 april) skrev att ”organiserande av tiggeri ska förbjudas”. Genom ett förbundsbeslut i Bohuslän kommer Moderaterna i höst även ta ställning till ett natio­nellt totalförbud mot tiggeri. Det här är förslag som tidigare enbart hörde SD till, men som nu allt mer smygs in i de etablerade partiernas retorik. Det är en oroväckande trend som vi måste sätta stopp för. Här och nu.

För i takt med att debattläget blir allt mer uppskruvat ser vi en tydlig korrelation med hur bemötan­det i verkligheten ser ut för människor som tigger. För varje nytt utspel finns en människa som drabbas i form av ett ökande antal kränkande behandlingar. Bespottningar, förolämpningar och fysiska attacker har blivit allt mer vanligt förekommande i vår gatumiljö. Det är ett skeende som inte går att bortse från och som varje debattör måste förhålla sig till.

Annons
X

Stockholms Stadsmission möter dagligen ett stort antal EU-migranter i våra verksamheter, cirka 130 per dag. Det gör oss till en av de organisationer som har störst erfarenhet av att möta EU-migranter som lever i extrem fattigdom och utsatthet. Genom att vi finns nära dessa människor har vi erfarenhet av hur de lever, arbetar och umgås. Och ja, vi kan säga att vår erfarenhet är att de människor vi möter organiserar sig. Det är inte konstigt, då det är en allmänmänsklig egenskap att vi i situationer av nöd och utsatthet ofta organiserar oss för att hjälpa var­andra. När det inte finns ett socialt skyddsnät att vända sig till tar vi hjälp av familj, vänner och ­bekanta.

Men är det själva organiserandet som är problemet? Juridikprofessorn Mårten Schultz konstaterade i Svenska Dagbladet den 30 april att ”var och en är enligt regeringsformen gentemot det all­männa tillförsäkrad en ’frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften’. Även tiggaren.” Vidare skriver han något tänkvärt som fler borde reflektera över: ”Det var inte så länge ­sedan de marginaliserade och utsatta yrkesgruppernas organiserande ansågs som ett hot, som ­något som behövde kväsas. Och det var inte så länge sedan som civiliserade länder kom fram till in­sikten om att ­denna rätt att organisera sig därför ­behövde särskilt skydd mot övermakten och att detta särskilda skydd hörde till de grundläggande rättig­heterna i en rättsstat.”

Om då själva organiserandet är skyddat enligt grundlagen – hur står det då till med frågan om det rör sig om någon form av organiserad kriminell verksamhet?

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nyligen publicerades en norsk studie baserad på intervjuer med 1 200 hemlösa rumäner i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Det är den största studien i sitt slag och ger oss en god bild av hur verkligheten ser ut (och som bör vara obligatorisk läsning för den som vill ge sig in i tiggeridebatten). Rapporten bekräftar Stadsmissionens bild av en organisering som i princip uteslutande består av informella samarbeten mellan olika grupper av människor som redan känner varandra. Till största delen kan man härröra dessa från tre specifika regioner i de östra delarna av Rumänien: Tulcea, Neamt och Iasi. Endast några enstaka fall finns rättsligt prövade där människor utnyttjats. Det finns inga belägg för en organiserad form av kriminalitet bakom.

    Vad som också är värt att notera är att i princip alla som intervjuats i studien uppger att de hellre hade haft ett vanligt avlönat jobb än att behöva ägna sig åt tiggeri om de hade haft möjligheter. De flesta uppger att de tycker det är förnedrande att behöva tigga, men ser inga andra alternativ på grund av ­avsaknad av försörjning och en dräglig tillvaro i hemlandet. Det är alltså människor som inte vill annat än att slippa tigga om de kunde. Men tyvärr finns inte den möjligheten.

    Vad ger då det här tiggandet för inkomster? Varför besvärar sig människor med att åka hela vägen till Sverige för att sitta dagarna i ända och tigga, om det inte finns en hel del pengar att hämta?

    130 kronor per dag. Det är vad man i genomsnitt tjänar på att tigga på våra gator i dag. Då är även pantning av burkar (en vanligt förekommande syssel­sättning vid sidan om tiggandet) inräknat. Om vi gör antagandet att en arbetsdag är 8 timmar (många tillbringar betydligt längre tid än så på ­gatorna) blir det en timlön på cirka 16 kronor.

    Vi ska inte kriminalisera människor som befinner sig i nöd. Vi ska fortsätta att hjälpa dem. Det är en hetsjakt som pågår och som allt mer börjar ta formen av en pöbelmentalitet. Det är något som vi på Stockholms Stadsmission anser inte hör hemma i Sverige. Vi får också påminna oss om att vi har ­antagit ett antal internationella åtaganden till stöd för de mänskliga rättigheterna samt etniska minoriteters rättigheter. Åtaganden som står över svensk lag och som tillkommit för att säkerställa männi­skors grundläggande rättigheter till en dräglig och human tillvaro.

    Det viktiga är att vi fortsätter att se de människor som möter oss på våra gator som individer som har fattat rationella beslut om att komma hit i försök att försörja sina familjer. För dig som redan i dag sträcker ut en hjälpande hand – fortsätt med det! Forskningsrapporten visar att du stödjer individer i fattigdom, inte organiserad brottslighet.

    Ett tiggeriförbud syftar till en enda sak – att dölja utsattheten och fattigdomen. Vår erfarenhet är att det är när fattigdom och utsatthet är synlig som människor engageras. Allmänheten mobiliseras och påverkar politiker i Sverige, i Rumänien och på EU-nivå. Resultatet av den påverkan är redan synlig i det avtal Sverige och Rumänien tecknat, samt i de ökade insatser för romer som nu sker i Rumänien. Vi skriver just nu ny historia för Europas romer – ett tiggeriförbud tilltalar enbart den som inte vill skapa förändring!

    Marika Markovits

    direktor, Stockholms Stadsmission

    Marika Markovits Foto: Alexander Mahmoud

    Annons

    Ett tiggeri­förbud syftar till en enda sak – att dölja utsattheten och fattig­domen, skriver Marika Markovits.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

    Marika Markovits

    Foto: Alexander Mahmoud Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X